Vad är det för slags människor som säger att, det är en misshandlad kvinnas fel att hon blir misshandlad? Att allt beror på kvinnans sätt att vara, om hon ska bli misshandlad eller inte. När man läser att det är personal vid Sös- Sveriges största akutmottagning, som har den meningen, så blir jag direkt mörkrädd. Ska detta verkligen vara personal som är sjukvårdskunniga? Hade man frågat folk på gatan, så kunde jag ha haft viss förståelse för att man kan ha denna missuppfattning.

Jag skulle vilja fråga dem på Sös, om de verkligen anser att Emma från Kristianstad får skylla sig själv för den misshandel hon blev utsatt för? Att vara nära att mista sitt liv och med lite tur hittas i tid, så hon kunde räddas. Men hela hennes liv är förändrat och hon kommer alltid att ha men av misshandeln. Är det inte den som utförde detta fruktansvärda som har skuld i detta? Om Emma bott i Stockholm och tagits in på Sös, så undrar jag om hon fått den hjälp hon skulle ha. Med en sådan inställning till misshandlade kvinnor, hade hon kanske bara mötts av förakt och hånleenden.

Nu tycker jag att sjukvården får ta tag i detta och se till att attityden förändras. Vi kvinnor ska inte behöva vara rädda för att söka hjälp vid misshandel. Det är inte acceptabelt att sjukvården tillåter en sådan snedvriden kvinnosyn. Man undrar vad de anser om kvinnor som blir våldtagna? Är det kvinnans fel att hon blir det? Jag är så arg att jag skakar när jag skriver detta.

Detta kan man läsa i dagens tidningar och ännu en gammal identitets länk försvinner. Jag har alltid tyckt att det var tråkigt när registreringsskyltarna på bilarna ändrades. Ett nöje man alltid hade då man var ute på vägarna var att se efter varifrån bilarna kom. Vi hade tävlingar om hur många man kunde se från varje län och tiden gick så fort när man skulle åka långt. Samma är det då man ska ringa någonstans. med riktnumrets hjälp ser man vart man ringer.

Så det är med blandade känslor jag läser denna nyhet. Men det är vältidens gång. För numera när man ringer en växel någonstans, vet man inte var man hamnar. Kommer ihåg hur förvirrande det var i början, när man sökte någon per telefon och fick höra att telefonisten inte kunde veta om personen fanns i huset eller inte. Då växeln befann sig i norrland och företaget i södra Sverige, hade inte telefonisten en chans att kunna veta om den man sökte var på arbetet. Nuförtiden kan man hamna i en datoriserad växel och en röst rabblar, tryck på 1 om du vill bla bla, tryck på 2 osv. Äldre människor fattar inte ett dugg av detta och har svårt att uppfatta vad de ska göra. Min far har gett upp och det är jag som får ringa till myndigheter och vårdcentraler.

Hur det kommer att se ut när jag själv är lika gammal som min far är idag, törs jag inte ens tänka på. Men om mobiltelefonerna blir mer och mer som små datorer så kanske man inte ens behöver besöka vårdcentralen för att förnya recepten. Tror att den fasta telefonin snart är historia och då kanske riktnumren försvinner automatiskt. Men visst känns det lite konstigt?