Nästan en gång i veckan får man läsa i media om invandrare som visas ut och det ena hjärtskärande dramat efter det andra visas upp. Nu senast om en familj i Ånge som plötsligt hämtas och skickas iväg. Efter sju år kastas de ut. Under dessa år måste de ha fått besked från migrationsverket att de antingen var under utredning eller inte skulle få stanna. Om de inte fått något besked måste något vara allvarligt fel i migrationsverkets handläggning. Har de fått besked borde någon i deras närhet fått veta det och kunnat hjälpa dem komma i kontakt med en advokat, så de kunde överklaga. Varför har de inte fått denna hjälp från någon av dem i Ånge som nu är bestörta över hämtningen. Jag vet inte, men det känns lurt någonstans i denna historia.

Vi hade den gamla dementa damen Ganna 90 år, som skulle utvisas för ett tag sedan. Där gjorde hennes barnbarn allt för att försöka hjälpa henne. Tillslut kom ett beslut från Europadomstolen att Sverige inte får skicka henne till Ukraina. Att Tobias Billström nu jobbar på att hon i alla fall ska utvisas, anser jag vara idiotiskt. Det ska jag säga till honom också. Han har en blogg och alla kan lämna en kommentar där.

Något med dessa utvisningar känns så fel. Får de utvisningshotade inget besked i förväg? De som är deras vänner borde verkligen hjälpa till innan det verkställs och inte efteråt. Det är en tragedi för någon att bli utvisad efter 7 år i ett land. Detta är inte något som infunnit sig på grund av den regering vi har nu. Nej, detta har pågått så länge jag kan minnas och jag blir bara så förundrad, varför inget har gjorts för att undvika att detta sker. Om man inte får stanna borde man skickas ut direkt och sedan överklaga från sitt hemland. Jag kanske tänker fel, men det borde vara annorlunda än det är idag. För detta är fruktansvärt inhumant.

Sedan anser jag att medierna borde hjälpa istället för att endast skriva tårdrypande historier. Skriv sanningen för en gångs skull så vi läsare inte bläddrar förbi på grund av att vi är blasé. Skriv vad vi kan göra för människor vi bryr oss om och hur vi kan påverka en förändring. Det blir inte någon förändring vare sig vi har kvar denna regering eller får en ny. Så därför borde vi kunna göra något annat än att sitta och beklaga dem det drabbar.

Äntligen skrattar Mona Sahlin igen och det åt Borg, som snott hennes ord om att det är häftigt att betala skatt. Något som folk skrattade åt när hon sade det under förra valrörelsen. Det är henne väl unnt då hon fått utstå så mycket skit för sin toblerone historia. Hon skrattar säkert åt Juholt också efter den kritik han fått sedan sitt tillträde. Den som skrattar sist, skrattar bäst, eller hur? Juholt som skulle frälsa socialdemokraterna efter Monas dåliga ledarskap. Han gick ut hårt och skulle minsann visa henne hur en partiledare ska vara. Jahapp, vi vet ju hur det gått med den saken.

Mona kan i allafall unna sig ett par goda skratt, nu då hon lämnat politiken och kan säga precis vad hon vill. Inget vu kan slå henne på fingrarna för det hon säger. Hämnden är ljuv, brukar man säga. Inte för att jag påstår att Mona vill ha hämnd på Juholt, utan för att hon ändå kan konstatera att kuppmakaren faller på eget grepp. Kanske har hon en annan kandidat hon vill se som partiledare och väntar på att han/hon ska få sin chans. Då är det ingen omöjlighet att vi får se henne i politiken igen.

Så visst unnar jag henne att skratta åt vem hon vill.