Den nyheten har figurerat i media under hela dagen sedan i morse. Tråkigast är det nog för de som arbetat på fabriken. De har fått mycket stryk under denna tid och även lidit ekonomiskt. Nu får de ut sina innestående löner och även det avgångsvederlag de ska ha. Men håret reser sig på mitt huvud när jag hör ett socialdemokratiskt kommunalråd uttala sig i radion. Han får frågan om politikerna gjort någonting för de anställda på Saab. Svaret blir att de begärt 1,2 miljoner extra till arbetsförmedlingen!!!!   När ordnade en arbetsförmedling nytt arbete till någon som blivit av med sitt arbete?

Tacksam för information för den förmedlare som gjort det ska ha medalj och riskerar väl att bli av med sitt jobb. Det de ska göra är att sätta arbetslösa på olika meningslösa kurser så de inte går hemme och slår dank….  Hallå!!! vad är det för mening att äska pengar till af?

Vore det inte bättre att gå ut och försöka ragga jobb till de som blir arbetslösa? Något nytt företag som kan etablera sig i Trollhättan. Det hade varit till mer nytta. Men det är typiskt socialdemokraterna att söka pengar till af för att låtsas ordna arbete. Så har de gjort i alla tider. Jag blir så arg. Undrar vad de arbetslösa blir?

Rubriken får jag i huvudet när jag läser en artikel av Göran Greider, på aftonbladets kultursida. För er som inte känner till honom, så är han en av de socialdemokratiska vänsterrösterna. Han sitter ofta med i tyckpaneler och debatter. En av de få som hejar på Juholt och längtar tillbaka till 70-talet, med demonstrationer och folkrörelser. Nu tycker han att svenskarna ska tillbaka till den tiden och skaka av sig det ”nyliberala” som han kallar det. You wish, säger jag bara.

De som var på barrikaderna på 70-talet, har gått i pensione eller är på väg att göra det och de har lyckats skaffa sig bra med inkomster. Utan speciellt hög skolutbildning har de jobbat sig upp från botten till höga poster, som de skördar frukterna av nu. De köpte sina hus billigt och säljer dem för enorma summor. Dessa människor vill absolut inte ha tillbaka socialdemokraterna som bygger sin politik på skatter och tänker inte stå på några barrikader.

De unga som växer upp idag och bildar familj, röstar hellre på miljöpartiet än socialdemokraterna. De som känner engagemang tänker mer på miljön än arbetares kamp. De är ofta högutbildade och det enda de känner solidaritet med är miljön. De som utövar hantverksyrken eller arbetar i industrin är ofta egenföretagare idag och känner inte igen sig i socialdemokraternas upp till kamp slogans.

Den önskedröm Göran Greider beskriver kommer aldrig att bli verklighet. Världen har förändrats och socialdemokraterna har inte hängt med. De har velat åt höger och nu åt vänster, så folk har inte en aning om vad de står för. Att vrida tillbaka klockan går inte, utan man måste titta framåt och precis som med modet måste politiker vara trendkänsliga. Känna av vad folk vill och hur de vill ha det. Idag demonstrerar man inte utan uttrycker sina åsikter i sociala media, hemifrån sin egen soffa, gärna med en öl vid sidan av.

Men Greiders artikel visar hur fel socialdemokraterna verkligen är och jag vidhåller att partiet snart är ett parti i marginalen. Sedan spelar det ingen roll hur mycket de än tycker att moderaterna stulit deras politik. Det gäller att komma ut med budskapet först och sedan förvalta det. Genomföra det man lovar i val. Då vinner man röster.

Sorry Göran

Fast Nordkoreas diktator Kim Jong Il dog mer naturligt, av en trolig hjärtattack. För mycket arbete sade nyhetsuppläsaren i tv. Hans son som knappt är trettio år har fostrats till att ta vid efter honom, men om det verkligen blir så vet vi ine idag. På twitter diskuteras det mycket om hur det ska bli nu och om det kommer en maktdemonstration mot Sydkorea nu, som skärpt säkerheten.

Vi kan också se från nordkoreansk tv hur folk gråter över diktatorns död. Osäkerheten är stor och det är klart att folk är oroliga om hur det ska bli nu. Jag såg ett kort inslag om en nordkoreansk artist som sade att folk inte törs prata med varandra eller visa sina egentliga känslor. Detta känner man igen från den kommunism som tidigare fanns i Östtyskland, där de hade angivare överallt. Ett riktigt skräckvälde.

Vad många inte vet är att Kim Jong Il skickade gästarbetare till Khaddaffis Libyen. De finns fortfarande kvar där, eftersom de inte har tillåtits att komma tillbaka till Nordkorea. Många kanske inte vill heller efter att Libyen blivit av med sin despot. Troligtvis törs inte de ledande i Nordkorea låta dessa arbetare återvända då de kan berätta om hur det verkligen är i resten av världen. De får inte öppna ögonen på befolkningen i landet.

Nu väntar världen spända på vad som kommer att hända i landet.