Drottning över dammråttorna

Annonser

Äntligen har jag besegrat alla dammråttor hemma och nu är de tämjda. Visst försökte de gömma sig och smita undan, men jag hade ett bra vapen i min dammtrasa. Med ett stadigt grepp i handen gick jag till angrepp och med orädd hand var jag in i varenda vrå. En del dammtussar försökte gömma sig överst på dörrarna och även i taket. Jag hade en örnblick och såg dem i alla fall. Ett par timmar har det tagit men nu sitter jag som en nöjd segrare och sippar på en öl här vid datan.

I uterummet hade dammråttorna gjort en storoffensiv och verkligen försökt ta över. För att skrämma mig hade de tagit hjälp av diverse insekter och verkligen snärjt in dem i sig. Men jag och trasan angrep dem med en oräddhet som vilken aktionhjälte som helst hade varit avundsjuk på. Jag hade ett hemligt vapen i yes som är ett ypperligt medel att ha när man ska besegra dessa inkräktare. För att kröna min seger ska jag släppa ut snabeldraken med mannen som förare av det vapnet. Efter det ska jag ta huset i besittning med hjälp av min lans där kronan består av viledas snåriga slingor. Denna doppar jag i en blandning av grön såpa och vatten, alla dammråttors skräck. Inte ett enda spår av dessa elakartade inkräktare ska finnas kvar när jag sedan sänker ned min trötta kropp i ett bubbelbad.

Nöjd av dagen strider kommer jag att i bubblet sippa på ett glas stärkande whiskey. Vissa strider tar jag medan andra låter jag vara. Striden mot dammråttorna är en ständigt pågående sak och de ger sig tyvärr aldrig. Den dag jag själv är för trött att strida kommer jag att kalla in en ställföreträdare som jag tänker peppa ordentligt så att vi vinner varje gång. Men det blir först när jag kan utdela en riklig pengabelöning till henne.

Så lika men ändå så olika

Annonser

Det jag fick se när jag satte på tv:n till frukosten var bröderna Timell. Eftersom jag höll på att duka hörde jag bara rösterna först. Den ene kände jag igen väldigt bra, då man hört den i flera år, men den andre kunde jag inte komma på vem det var.
När jag fick se vilka det var så slog det mig, att när man ser dem tillsammans så syns det att de är syskon. Men hör man rösterna så är de väldigt olika.

Min syster och jag hade väldigt lika röster ett tag och ibland spelade hon mig och jag henne, när vi svarade i telefonen.
Idag har rösterna förändrats och vi har inte ens samma dialekt, då hon bor i dalarna och i skåne.
Mannen och hans numera döda bror, hade väldigt olika röster och utseende. Man kunde aldrig tro att de var syskon.

En ungdomskärlek hade tre systrar och alla syskonen var så olika att man aldrig kunde tro att de ens var släkt. Hans storasyster hade olivfärgad hy och kolsvart lockigt hår. Han själv hade också olivfärgad hy och mörkt brunt vågigt hår. Den yngre systern var ljusare i hudtonen och hade ljust brunt hår med ett visst fall. Den yngsta systern hade blek hy och kritvitt rakt hår.
Det var som att för varje barn som fötts så fanns det mindre och mindre pigment kvar.
Trots det så kunde man ana ett släktskap när de stod tillsammans.

Så lika syskon kan vara och ändå så olika.