Glad att bo i min lilla by ändå

Annonser

Har just sett Dallas och hur bröderna tampas om ranchen South Fork. Då är jag glad att inte ha allt det och oljan som verkar ta fram det sämsta hos människorna.
Men det är kanske så det är i många rika familjer.
Min syster har alltid roffat åt sig allt vad hon kan och nu är jag glad att det inte fanns så mycket. Nu är det just inget kvar eftersom min far bor i en liten lägenhet och just inte har några värdesaker.
Men en sak gömde jag undan när mamma dog och det var ett guldarmband som jag köpte till henne. Jag sparade och gav henne det när hon fyllde 60 år. Det ville jag undanhålla min syster som roffade åt sig allt annat av värde bland smycken som fanns. Mitt minne av mamma som jag aldrig kommer att bära, men hålla i handen ibland och veta hur glad hon var över att få det.
Resten struntar jag i som min syster tog. Tur mina föräldrar inte ägde mer.

Blir ytterst konfundersam och oroad

Annonser

Har följt skriverierna om rättegången mot de två ungdomarna som misshandlade Carl-Eric Cedvander i Kortedala och blir mycket oroad. Föräldrarna är i chock och sedan visar det sig att dessa ungdomar varit i klammer tidigare. En av dem har t o m fått skriva på ett papper att inte umgås med vissa i hans bekantskapskrets. Skolan har varit oroade länge. Frånvarotimmarna talar sitt entydiga språk. Tydligen vet inte föräldrarna ett dugg om vad deras barn sysslar med eller är om dagrna eller kvällarna. Inte undra på att sådana saker händer. Ungdomarna lever precis som de vill och stiftar sina egna lagar. Nåde den vuxen som säger åt dem att inte kasta ölburkar på gatan.

Under rättegången har de tydligen tagit tillbaka allt de sagt och menar att denne 60-årige man som legat medvetslös på sjukhuset ett bra tag, var den som attackerade dem. Men hallå! Hur dum får man egentligen vara? Men struntar man att gå i skolan och lära sig något så blir intelligensen därefter. Jag blir bara förbannad och anser att tar inte myndigheterna tag i detta nu och ser till att dessa ungdomar får lära sig veta hur man ska uppföra sig, så har vi ett par monster ute på gatorna om något år.

Jag har berättat i ett inlägg från förra helgen om att vårat inbrottslarm gick, då vi var ute med husbilen. För en liten stund sedan kommer två för mig okända ungdomar i 15-16-års åldern strykande förbi. Ibland får man en magkänsla och den sade mig att det var de som försökt rycka upp ytterdörren så larmet gick. Nu skulle de kolla om allt såg likadant ut och kanske göra ett nytt försök till inbrott. Men Unkas stod vid staketet och husbilen står utanför, så de fick antagligen avblåsa kvällens aktiviteter. När de så svängde in på nästa gata istället för att gå gatan rakt fram, stärktes mina misstankar. Tyvärr har de säkert fler objekt på sin lista, så det blir säkert någon annan som får påhälsning. Till saken hör också att det inte bor några ungdomar i den åldern i denna delen av byn. De barn som bor i husen här är antingen betydligt äldre eller väldigt unga.

Vet deras föräldrar vad dessa ungdomar sysslar med på sin fritid? När pojken var i den åldern kollade vi både på dagarna och kvällarna var han var och vad han gjorde. Visst tyckte han att vi var skitjobbiga, men vi levde hellre med hans ilska, än att han hamnade i tråkigheter. För det var ju så att i vissa situationer verkade han hur vuxen som helst, medan han i andra var som ett litet barn. Därför ska man inte låta sig luras att de verkligen kan göra de rätta valen i livet.

Första uppdraget i hamn

Annonser

Mitt första uppdrag är påskrivet och klart att sätta igång. Den veteran som ska utföra detta har varit här nu på förmiddagen och skrivit på alla papper. Jag har även ringt kunden och pratat så nu kan jag låta det rulla på. Ska även ringa min svärmor och göra upp om ett möte med x antal damer i hennes hus som verkar vilja ha lite städning och ledsagning också. Så denna veteran kanske kan få ett antal uppdrag i veckan som gör att hon kommer upp till en bra inkomst. Hon är i behov av pengarna och är glad för alla uppdrag hon kan få. Detta känns verkligen roligt och som att jag har en början på företaget, äntligen. Det brukar ju vara så att när det börjar lossna så kommer resten också.

Jag är riktigt glad idag och struntar i om det regnar när jag ska gå med hundarna. Fast just nu ser det riktigt bra ut på den fronten också. Nu ska jag beställa lite mer trycksaker som jag behöver till mina veteranmappar.

www.veterankraft.se