Regnet är borta och grodorna hörs i dammen. En lugn tystnad har sänkt sig över byn, som lagt sig till ro. De flesta har gått till sängs eftersom det är vardag i morgon och de ska till arbetet.
För mig är det också arbete som väntar, men jag slipper jaga iväg hemifrån.

Idag satt jag i mitt lilla kontor och kände att det var så skönt att ha allt så nära. Jag trivs verkligen där och hoppas att det ska vara så i framtiden.

Att ha kontoret bara några steg från mitt hem är en dröm jag haft väldigt länge. Nu har den blivit verklighet och det är precis som jag hade tänkt mig.

I sex timmar var vi utan el och det var ingen höjdarlördag.
Jag missade filmen, men det gjorde inte så mycket. Värre var det att sitta i mörkret och gå på toaletten när det var kolmörkt.
Jag tog fram datan och så tittade vi på Fagerviken som vi har på dvd. Men istället för att kunna sjunka ned i soffan satt vi uppspretade vid köksbordet.

Tydligen var det ett begränsat område som var utan el och att inte kunna åtgärda det snabbare är ynkligt. Men jag tror att de struntat i att ha någon jour, då alla ville ha kräftskiva. Man tycker att då byn inte ligger ute i de småländska skogarna, så borde det varit lätt att koppla förbi den trasiga transformatorn till en som fungerar. Men om de fick leta efter en nykter människa i flera timmar förstår man varför det tog så lång tid.

Det var ganska obehagligt att gå och lägga sig, utan att veta vilka lampor eller maskiner som var igång när avbrottet kom. Kaffekokaren hade jag precis laddat så den kunde jag stänga. Vi var inte precis kaffesugna klockan fyra på morgonen när vi fick tillbaka elen.
Tur att vi hann laga middag och äta den innan det hände.

Nej, eon ni står inte högt i kurs hos mig idag.