Annonser
When Ellen Met Elias
Svara
månadsarkiv: januari 2014
Min veranda
Annonser
Just nu är min verandas tak täckt av snö, eller snarare is då blåsten håller i sig. Jag skulle inte vilja sitta där med någon gäst och småprata. Inte för att jag brukar bjuda in någon, vare sig kändis eller icke kändis. För ärligt talat så har jag inte speciellt ånga vänner. Närmare bestämt ingen som kan kvista över till min veranda. Några av dem som bor långt bort, skulle jag gärna se på min veranda, då vädret tillåter det. Den är nämligen inte uppvärmd, utan väldigt kall såhär års. Den enda värmekällan är bubbelbadet som sprider en fuktig värme då vi tar av locket. Min veranda är inglasad, vilket är tur för annars skulle vi nog ha istappar i håret, då vi sitter i badet.
Visst kunde jag bjuda vänner att sitta där med mig, men det är inte så stort och jag har ingen lust att få någons fötter uppkörda i ansiktet. Det är gjort för fyra, då det finns fyra sittplatser och jetstrålar för ryggarna. Skulle man sitta fyra, blir det med rak rygg och knäna nästan vid hakan. Inte skönt med andra ord. Två personer får däremot bra plats och då kan jag sjunka ned till en halvliggande ställning, med hakan vid vattenytan. Så vill jag nog ha det.
Men på sommaren då solen värmer upp min veranda, kan vi sitta vid bordet och njuta av värmen. Ibland kan det nästan bli för varmt och hundarna söker sig till skuggan på marmorgolvet. Visst låter det lyxigt med marmorgolv? Det är svalt när solen ligger på.
Jag funderar på vilka kändisar som jag skulle vilja bjuda in. Då tar jag ingen hänsyn om de lever eller är döda. För jag känner dem inte ändå. Tror mannen skulle uppskatta denna gäst, Elvis Presley. Jag skulle fråga honom om varför han tog alla dessa tabletter och om jag kunde få en Cadillac. Sedan be honom att sjunga lite för oss, när vi sippar på varsin whiskey. Det hade säkert blivit en trevlig dag och kväll. Sedan skulle vi grilla varsin stor biff. Om han ville så skulle han få bada lite bubbelpool. Men han fick sitta där ensam av utrymmesskäl.
Sedan vet jag inte vilken gäst jag skulle bjuda in mer. Får fundera på det eftersom jag är lite kräsen. Återkommer till det i senare inlägg.
Jill’s veranda
Annonser
Om ni tittar på mitt förra inlägg, kan ni lyssna på en sång som fastnade i mitt huvud. Den hade stor plats i ett tv-program som just börjat på svt1. Hela programmet var intressant och inte ett dugg kladdigt som man kunde tro då det skulle sändas från Nashville. Bara en massa country och cowboys tänkte jag. Men inte alls utan en hel del intressant information om rasism med mera. Titio var Jill Johnsons första gäst och hon hade med sig Linda Martells skiva. En afroamerikan som sjöng country så otroligt bra.
Nästa program sänds på torsdag kl.21.00 i svt1. Vad jag vet så är Kakan nästa gäst i programmet och en blänkare visade hur hon besökte en ultrarepublikan i hennes hem. Det vill åtminstone inte jag missa.
Jag vet också att Kristian Gidlund som dog i cancer förra året och skrev blogg om sin kamp, ”I kroppen min”, kommer som gäst i detta program. Helt säkert kommer jag att sitta och gråta en hel del under det programmet.
Linda Martell – Color Him Father
Annonser
Tack så mycket
Annonser
Ett ord som inte kan sägas för mycket är: Tack. Att lägga till det lilla ordet efter en mening förändrar allt det du sagt. Om du ber om att få något och säger tack efteråt, visar du uppskattning för att någon annan anstränger sig för din skull. Jag hoppas att jag använder det ordet ofta i min vardag. För även om jag har svårt att be om hjälp, är jag glad när den kommer. Ibland får jag det utan att be om det, andra gånger måste jag be om det. Alla har ju sina begränsningar när det gäller kraft,ork, längd och kunskap. Då måste man få lite hjälp.
Att kunna glädja en annan människa med ett litet ord som inte kostar något att säga, borde vara så enkelt. Men ibland verkar det vara så svårt att lägga till ett tack.
Så nu säger jag: ”Tack, för ordet”.
Before You Buy A Wolf-dog Puppy
Annonser
Vänlighet
Annonser
Igår skrev jag om ordet respekt och hur det verkar vara något sällsynt idag. Jag funderar mycket på hur någon säger, när de vill ha hjälp eller svar. Även hur jag själv frågar någon något.
Tänk, dig att du behöver hjälp med att röra i en gryta då du har händerna fulla med annat. Din vän håller på med något helt annat än matlagning och är inte helt klar med sitt bestyr. Du säger:” rör i den där grytan en stund”. Svaret blir säkert att han/hon är upptagen och inte har tid. Upplagt för ett gräl, då du blir irriterad och känner dig stressad. Säger du istället: ” skulle du vilja röra i grytan en stund?”, får du säkert hjälp av din vän.
Det har stor betydelse hur man säger något och att inte beordra någon att göra något. Att istället visa hänsyn och be om hjälp eller svar, genererar istället till att hjälpen kommer och svaret blir i samma anda som din fråga. Jag försöker hejda mig även om jag är stressad eller på dåligt humör, så det jag säger inte kommer som en befallning. Inte så alltid så lätt, men vilken skillnad det gör. Därför grälar vi väldigt sällan i vårat hem.
LALEH – Stars Align (official)
Annonser
Bitande kall vind
Annonser
Vinden har tagit sitt grepp om södra skåne och vi arma bybor krummar oss mot blåsten. När ska den mojna, undrar alla och väntar. Barnen skyndar från skolan och stannar inomhus. Vägarna är torra, efter vindens framfart. Det har inte snöat på en vecka snart och den snö som kom då har nästan smält bort. Jag slipper att halka omkring, när jag går ut med hundarna. Så blåsten är inte endast av ondo.
Förra veckan anlitade kyrkan i byn någon att ansa träden utmed kyrkogården. Stigen jag brukar gå med hundarna var belamrad med trädgrenar. Inte en chans att ta sig förbi dem. Varje dag går jag upp på stigen med Unkas och de ligger kvar. Jag går genom kyrkogården för att komma till andra sidan och kommer att fortsätta göra det tills grenarna är borta. Men det är hemskt att se hur killarna som kapade träden, kastat flera av dem in på kyrkogården och på gravarna. Jag tycker inte att man gör så. De borde respektera de anhöriga mer än så. En container står invid häcken till kyrkogården och det är väl meningen att grenarna ska hamna där tillslut. Hoppas någon ser till att det blir så.
Respekt verkar vara något av en bristvara i våran värld. Egoismen verkar härska över mångas agerande i olika sammanhang. Så blir det när jaget tar överhand och blir allenarådande.
Björnen Baloo
Annonser
Fick sången i huvudet som Baloo sjunger i Djungelboken, var nöjd med allt som livet ger osv…. Jag ser björnen framför mig, när han dansar och sjunger i djungeln. Stor trygg och kramgo. Det skulle vara härligt att ha en sådan hemma, som tog mig i famnen och gjorde att mitt humör var på topp. För vissa dagar vaknar åtminstone jag med ett tungsinne. När jag tittar ut är det bara grått och kallt. Om då Baloo kom indansande och sjöng sin sång för mig, hade jag dragit på smilbanden. Tänk, att få börja varje måndag med det?
När sedan Bagheera kommer rusande i trädkronorna och ojar sig, blir jag arg. Varför måste man alltid vara förnuftig och hålla sig till alla normer?
Se framåt och utnyttja alla förändringar som uppstår. Dansa en sväng som Baloo och var glad att du kan göra det. Jag såg ett program, där en man i norra delen av vårat land, låg svårt sjuk. Hans kropp orkade inte med, men hans huvud var det. I slutet sade han med sin frus hjälp: att alla ska njuta av livet och vara glada över att vi lever. Vilken underbar människa som trots sin sjukdom, kunde vara så positiv och le.