Trots att jag har lite av en sorgens dag idag, önskar jag alla en glad och torr midsommar. Då menar jag vädret och humöret. Det är femton år sedan min mamma blev dålig på midsommaraftonen. Vi hade samlats till bords och mamma säckade ihop. Det blev en snabb middag och sedan ambulans till sjukhuset. På midsommardagen satt jag och pappa vid mammas bädd och tog farväl. Operationen gick ej att genomföra då mamma var i så dålig kondition att hon inte klarade det.
Allt kändes så overkligt och jag såg in i hennes ögon då livet försvann ur henne och hon kramade min hand så hårt. Ibland känns det som igår. Idag var jag hos pappa som nästan är förväntansfull inför att få somna in. Han säger att han har varit där borta och vet exakt hur det är. När jag blir sorgsen säger han att han vet att det kommer att bli så bra.
Men tillbaka till nuet och efter två korta regnskurar har det faktiskt varit sol. Inte så varmt +20, men det är ju ändå midsommarafton.
Jag gråter ibland, men inte för att jag är ledsen. Oftast kommer tårarna när jag blir rörd av något som sker. Det kan vara musik eller en händelse som jag ser på tv. Men jag gråter sällan när jag är ledsen. Inte ens när min mamma dog, grät jag. Min förklaring har alltid varit att jag var tvungen att vara stark för att hjälpa pappa. Det var så mycket att ordna med och vardagen hade sina måsten. Efter det har vi fått släppa taget om fyra älskade hundar och jag har inte gråtit då heller. Trots att jag varit ledsen så det gjort ont i mig, har tårarna inte kommit. Har funderat på om jag är konstig på något sätt.
En morgon kom jag på att jag vet när jag slutade gråta. Det var när min första bordercollie Ragnar blev påkörd och dog. Jag såg hur han flög i luften och rusade fram för att hålla om honom. Han var i chock och de människor som var med rusade runt som sjuka hönor. Jag placerade en av dem vid Ragnar och sade till honom att värma hunden. Sedan rusade jag hem efter bilnyckeln och körde bilen till platsen. Vi lyfte in Ragnar i den och jag körde till Blå Stjärnan. Efter en evighets väntan då veterinären tog han om honom och han fick vård, kom beskedet att han levde och låg under värmelampa. Jag gick in till honom, men tordes knappt röra vid honom då han hade fruktansvärt ont. Med min hand vid hans huvud sade jag till honom att vad som än händer kommer jag alltid att älska honom. Det var ju han och jag som levde tillsammans. När jag gick vände jag mig om och Ragnar tittade på mig med ögon som sade att han älskade mig också. De ögonen kommer jag aldrig att glömma.
Hemma satte jag igång med att diska efter den middag vi ätit. Då ringde telefonen och Ragnar hade avlidit av de skador han fått. Tror jag hamnade i ett chocktillstånd för jag kommer inte ihåg så mycket mer av den kvällen. Jag skrek rakt ut och satte mig på köksgolvet. Där satt jag nog rätt länge utan att säga ett ljud. Sedan grät jag i tre dagar. Efter den gången har jag inte gråtit när jag varit ledsen. Vilket känns konstigt ibland. Jag saknar min mamma oerhört mycket, inuti gråter jag ibland men tårarna uteblir. Smärtan finns inuti mig och tårarna med.
Kan en döende hund titta på mig med ögon som lyser av kärlek, ska mitt liv innehålla just det. Det jag hedrar de som inte finns på jorden mer med, är att aldrig glömma det fina de gett mig. Därför känns det inte så konstigt längre att jag inte gråter av ledsnad.
Vädret visar att det snart är midsommarafton. Det blåser och är mulet idag, vilket är typiskt midsommarväder. Konstigt att jag bara kommer ihåg hur varmt och fint det var under den helgen, när jag var mindre. Men det är väl så att det är de fina dagarna och helgerna som stannat kvar i minnet. Förutom den midsommar för elva år sedan då min mamma dog. Tiden före var det bara kallt och blåsigt. Jag hoppades att hon skulle få uppleva hur varmt och fint det kan vara i skåne på sommaren. Det fick hon aldrig. På midsommardagen var det varmt och sommaren hade kommit, men då låg hon på sjukhuset och tog sina sista andetag.
Nu har vi istället haft ett underbart sommarväder innan midsommar och idag tog det slut. För första gången på många veckor måste jag ha jacka eller tröja på mig ute. Lite trist eftersom jag vant mig av med det. Hoppas på lite sol och värme i morgon då.
Läste idag om att Göteborg är bland de fem städer i Europa med högsta tillväxten. Jag blir glad att min tidigare hemstad visar sina framfötter. Grattis på er alla i Göteborg!
