Extremister på våra gator

Annonser

Jag tycker inte att några extremister vare sig från höger, vänster eller någon annan stans ska få tillstånd att demonstrera på våra gator. Tycker att det är att dra demokratin till lite väl låga nivåer. Det räcker så bra att de finns på internet och vräker ur sig en massa dumheter. Då kan man i allafall välja att inte läsa eller titta på det. Att behöva se och höra det utan att kunna stänga av tycker inte jag är demokrati.

De som bor på Kungsholmen har fått höra på tal och slagord från höger och vänster. Jag tycker att man ska slippa sådant i sitt hem. De hade lika gärna kunnat samlas mitt på Gärdet och haft sitt möte där. Jag skulle ha blivit tvärförbannad om någon ställt sig utanför mitt hus och gastat. Sedan struntar jag faktiskt i vad eller vem som gör det. Man ska vara fredad i sitt hem och i sitt bostadsområde.

Det enda syftet med att demonstrera är att provocera och uppvigla människor som ha en annan åsikt.

Gått en sväng

Annonser

Det blåser idag, men det är bara skönt. Vi gick samma sväng idag med, då hundarna tycker det är så roligt. Mycket att lukta på och ingen trafik att tala om.

Pausade vid kalkugnen idag med, men nu behövde vi inte läsa på informationstavlan. Istället beundrade vi utsikten mot havet. Tre jasplan bröt tystnaden och fåglarna tystnade.

Efter ett litet mellanmål, är det vila som gäller.

Jag läskar mig med ett glas rose. Gott i värmen och lite tröst då jag har ont i ankeln som jag bröt. Men det är uthärdligt och jag vet att jag får leva med värk som kommer ibland.

Det är vår sista dag här på Öland, för imorgon bär det av hemåt. Vår första minisemester är över för denna gång. Men det blir fler om vi får fler fina dagar.

Fredag och nu vila en stund

Annonser

Ett av dagens måsten är klara, nämligen dammtorkningen av huset. Lite ont i benet idag men det gick bra. Ska ta Alvedon innan hundrastningarna. Sedan ska jag ta pappa till affären för lite inköp. Det är inte så jobbigt eftersom jag kan stödja mig på rullstolen. Det kom en regnskur på morgonen, nu är det fortfarande grått men uppehåll. Skulle bli sol på eftermiddagen sade vädermannen, så jag hoppas att han har rätt.

Denna vecka har foten och benet värkt mer än tidigare. Inte bra och jag hoppas att jag inte överansträngt mig. Jag vill ju så gärna vara ute och gå. Nu blev det lite jobbigt igår när jag gick med Kuma. Första sträckan gick bra och han bajjade. När jag stod med näsan i marken och skulle plocka upp det hela, kom en unge på sparkcykel bakom min rygg och Kuma gjorde utfall. Naturligtvis tog Kuma det som ett hot och skulle försvara mig. Hundarna är mycket medvetna om att jag inte är riktigt frisk. Cyklar, barnvagnar och sparkcyklar är något som Kuma ser som något hotfullt, även i vanliga fall.

Nåväl vi gick vidare och gick ner mot ängen som vi brukar korsa. Kuma tvärstannade. En cirkus hade rest ett stort tält och nu blev det farligt ansåg Kuma. När så en kvinna kom gåendes med en barnvagn, tvärvände Kuma och skulle hem. Så är det när man har en reaktiv hund som reagerar på allt som inte är som vanligt. Resten av vår promenad blev jobbig för han ville bara hem och jag måste hålla igen då jag inte kan gå så fort. När vi äntligen kom in i garaget satte jag mig på en stol och Kuma kunde äntligen slappna av.

Därför brukade jag gå ut på landet med Kuma för då kan han slappna av och mår så bra. Nu klarar jag inte av att gå så långt och det är så synd. Därför vill jag bli frisk fort.

Tre månader sedan

Annonser

För tre månader sedan var jag nyopererad i min vänstra fot och mycket omtumlad. Jag hade inte en enda aning om vad som väntade mig. Just idag fick jag mitt första gips och mina nätter blev en kamp, då jag måste lära mig att sova på rygg. Min lycka var när jag fick komma hem efter fyra dagar och träffa hundarna. Tyvärr, hade min pappa hamnat på sjukhuset precis då och vi körde förbi och hälsade på honom.

Pappa ringde nyss och berättade att han varit i Trelleborg för att röntga sina lungor. Där hade han turen att stöta ihop med en granne från byn. Han var så glad över att träffa en bekant. Nu när jag kan gå hyfsat ska vi åka och hälsa på honom och jag längtar. Vi går ju båda två i väntans tider på att han ska få komma till byn igen. Hoppas att han får det som födelsedagspresent. Då ska jag träna på att gå de femhundra metrarna till äldreboendet. Jag vill ha pappa i närheten av mig och han vill komma till byn och sina bekanta.

Jag har blivit starkare i foten och nu har jag inte lika ont på nätterna då jag gått på dagen. Därför försöker jag gå mer för varje dag. Nu undrar jag var jag är om tre månader till? Då går jag kanske helt på egen hand med en hund i koppel?

Det är fredag idag och dagen före Allhelgona helgen. Detta år kan jag inte gå bort till minneslunden och tända ljus. Det kommer jag att göra här hemma. Men visst är det vackert med alla ljusen på kyrkogården?

Håller tummarna

Annonser

Jag har precis haft vårdsamtal med pappa och biståndshandläggaren. Något som jag varit nervös över då hon ringde och bokade in samtalet. Nu är jag lite lugnare och glad att pappa får vara kvar där han är tills han får ett permanent boende. Både han och jag tryckte på att det är viktigt att han får komma hit till byn. Handläggaren skrev upp det och nu hoppas jag bara att det kommer gå vägen. Tror ju inte att jag kan köra bil på ett bra tag och gå några hundra meter känns närmare. Så långt är det nämligen till det boendet där farmor bor och där jag och pappa vill att han ska hamna. Det skulle vara trevligt om vi kan planera årets julmiddag på det boendet, för vi kommer aldrig klara av att få in dem i huset någon mer gång. Nu håller jag bara tummarna att det går vägen.

Har kört min träning när Unkas kom in från trädgården och tittade menande på mig. När jag var klar gick han ut igen. Verkar som han tar väldigt allvarligt på sin uppgift som PT. Skämt åsido så blir jag påmind om träningen när han sätter sig och tittar på mig.

Kuma sover inne hos mig hela dagarna och flyttar sig inte förrens jag går ut från rummet. Mina två bodygards håller koll på mig. Jag har börjat gå med min gåbock som sjukgymnasten ville. Utan att stödja mig på vänster fot, sätter jag den i golvet och skjuter från med tårna. En teknik som jag fick fruktansvärt ont i höger lår av igår när jag började. Idag verkar det fungera bättre och jag har fått in tekniken bättre. Det går lite långsammare än då jag hoppar på ett ben, men känns tryggare på något sätt. Jag får en känsla av att gå på riktigt. Allt känns positivare idag.

Händelserik dag

Annonser

Kom med Unkas till pappa i eftermiddags och han låg däckad i sängen. Han hade halkat och handleden var svullen och gjorde ont.
Jag kallade på hemtjänst och de bestämde att pappa skulle in till sjukhuset och röntga handleden.

Nu kvart över tio på kvällen ringde ortopedakuten i Malmö att det var inget brutet och pappa ska få åka hem. Jag är så glad att det gått så bra. Tror pappa är nöjd med utfallet och glad att komma hem igen.

I morgon ska jag och Unkas gå hem till honom igen. Nu hoppas jag att han mår bättre.

Envis som synden

Annonser

Mannen har varit på möte idag, angående farmor och hennes situation. Lite dropp och näring har gjort att hon vägrar att flytta till ett äldreboende. Hon ska bo kvar i 55+ huset till vilket pris som helst. Troligtvis lever hon på tider som varit och den samvaro hon haft med andra boende i huset. Inför läkare och sociala nekar hon till de syner hon sett innan hon åkte in till sjukhuset. Nu ska hon hem till sin lägenhet på fredag och vi är tillbaka på noll. Men denna gång ska hon ha hemhjälp åtta gånger om dagen. Det betyder att det kommer hem någon till henne varje timme. De ska se till att hon tar sina tabletter, äter mat och dricker om dagarna.

På äldreboendet tittar de till de boende nästan var tionde minut. Viss skillnad och större trygghet för både oss och farmor. Men tanten är envis som synden och tror att bara hon blir av med infektionen så är hon uppe och springer på nolltid. Tyvärr, är det inte så bra. Hade det varit det så skulle allt vara frid och fröjd. En urinvägsinfektion på en nittioårig dam är svår att få bort. Min mamma fick tillbaka just sådan helat tiden då hon inte hade någon motståndskraft.

En era är snart till enda och vi står närmare kanten själva nu. Det känns rätt jobbigt ibland. För övrigt så rinner mitt vagelöga hela tiden. Jättehärligt.

Lägret borta

Annonser

Migrantlägret på Sorgenfri är borta och idag finns bara bråte kvar på området. Jag tycker det är bra eftersom det inte är ett värdigt sätt att leva. När människor inte kan hålla sig rena och uträtta sina behov på ett värdigt sätt, ska man aldrig tillåta dem att bygga kåkstäder. Därför har jag ingen sympati med de demonstranter som satte sig på området i sin missriktade sympati för romerna. Hur kan de anse att människorna som befann sig där skulle få fortsätta med det?

Jag känner sympati för romerna som befann sig där och ser det som en desperat åtgärd att åka till Sverige för att tigga eller försöka skaffa pengar på annat sätt. Där borde EU sätta hårt mot hårt eftersom Rumänien är ett medlemsland. Bygga bostäder och skaffa förutsättningar för romerna att försörja sig. Som det är nu känns det som att de resignerat och anpassat sig till att leva som utstötta och fattiga. Att tigga är förnedrande och att behöva göra det är hemskt.

Om nu dessa demonstranter vill hjälpa romerna, borde de ta sig till Rumänien och där utöva påtryckning på dess styrande. Hjälpa till att bygga bostäder och utbilda dem. Att stå och skrika i Malmö hjälper inga människor. Det är praktisk hjälp som behövs och påtryckning till politiker som styr där de har sin så kallade hem. För vad jag sett är det kåkstäder även där, utan rinnande vatten eller el. Så åk med bussarna ned till Rumänien och agera?

Snart är vintern här ordentligt och nätterna blir kalla. Inte för att +5 är särskilt varmt det heller. Men campingplatser är ju ingen lösning. Det kan ju inte fortsätta såhär för de som tigger.

Med detta vill jag rikta mig till de som stod och hojtade på Sorgenfri. Gör något vettigt för romerna istället för att spela pajas inför medierna! Starta insamlingar och skicka ned sådant de kan bygga upp sina hus med och som ger deras barn ett bättre hem.