Årsmötet avslutat och vi är snart hemma igen efter en kall helg i Mullsjö.
Tack, Ninni och Kim för denna gång. Det är alltid lika roligt 😁 att träffa er och alla hundarna .
Värmen finns härnere +17 när vi pausade i Markaryd .
De säger att när man är ung så längtar man bort och när man blir äldre så längtar man hem. Jag har nog varit sådan att jag alltid längtat bort från där jag varit. Det kanske beror på att mina föräldrar flyttat flera gånger. Det har aldrig funnits något föräldrahem som jag flyttat från när jag blivit vuxen. Jovisst, har jag haft ett hem, men det jag menar är ett hem där jag vuxit upp. När jag var elva år flyttade vi till en större stad och var tvungen att hitta nya vänner. Efter ett tag fick jag ju det och tänkte inte mer på det lilla samhället vi bott i tidigare. Sedan flyttade vi till ett annat område i staden och det var därifrån jag flyttade ut i livet. Där bodde mina föräldrar några år tills de flyttade till en mer centralt belägen lägenhet. När de sedan flyttade upp till Dalarna där min syster bor, förlorade jag helt de svaga rötter till där jag vuxit upp.
Efter det har jag aldrig haft ett hem eller stad att längta tillbaka till. Istället har jag längtat vidare till nästa ställe. Jag har känt mig klar med de städer jag bott i tills jag hamnade i Göteborg. Då trodde jag att där skulle jag bli kvar resten av mitt liv. Tills jag hamnade i en situation där jag var tvungen att flytta. Jag hade skaffat en hund då jag var sammanboende med en man. När det tog slut fick jag ta hand om min lille hund själv och i två år var han med mig på jobbet. Det fungerade väldigt bra då min hund var en liten filosof och nöjde sig med att vara i min närhet då jag jobbade. Med en ny ägare till företaget skulle jag inte kunna ha min hund med och jag var tvungen att antingen flytta närmare eller någon helt annan stans. Men jag ville helst inte bo i någon annan stadsdel i Göteborg.
Livet ville att jag skulle träffa min man och flytta hit ned till skåne. Här har jag äntligen funnit ro och rötterna växt ned i myllan. Jag har kommit hem. Till mitt hem där jag bygger resten av min historia. Skulle jag någon gång flytta någonstans, så är det hit till skåne jag skulle längta. Då menar jag södra skåne. Flyttar jag så blir det söderut och kanske kommer jag då tillbaka hit någon gång. Vem vet?
När vi varit ute och rest, så är det faktiskt skönt att komma hem igen. Därför skulle jag kanske längta hit en gång, vilket skulle vara en rätt skön känsla. Jag har ju aldrig längtat tillbaka någonstans tidigare.
Dagens hundrastningar var rätt jobbiga. Unkas ville hit och dit hela tiden, vilket resulterade i att jag blev smått illamående av att snurra runt. Till slut sade jag till och efter det skötte han sig exemplariskt och vår promenad blev riktigt trevlig. Sedan var det Kumas och Nellies tur. Efter en stund ville Kuma bara gå hem igen. Jag fick dra med mig honom, då han inte ville röra sig en meter åt det håll jag ville gå. Han gav med sig och när han förstod vilken väg vi skulle gå, fick han som eld i baken och drog som en galning. Han skulle hem så fort det gick. Vet inte vad som flög i honom? När vi hade fem minuter kvar hem blev han plötsligt lugn och glad igen. Då var det inte alls så bråttom hem.
Var det något ljud eller lukt som fick Kuma att vara så enveten? Jag har ingen aning, men min rygg tyckte inte om denna promenad. Nu har jag vilat ryggen och den känns inte som att den ska gå av längre.
Tidigare idag var jag på en ytterst tråkig föreläsning. Jag har inte tålamod att ödsla tid på något ointressant. Ett litet fragment av det hela gav mig något och det hade jag kunnat vara utan. Men min uppfostran gjorde att jag inte kunde med att resa mig upp och gå tidigare. Därför var jag ganska trött i huvudet när jag åkte hem. Ska kolla upp mer noggrant i framtiden om jag ska på något sådant.
Vi har en ny månad som ska vara en vintermånad, men ännu har vi inte ens haft en frostnatt i skåne. Idag har vi sol och blå himmel +12, så vintern känns väldigt långt borta. Steg upp halv åtta idag och tog ut hundarna på morgonpromenad. Det tar ju lite längre tid när jag måste gå två gånger, men det fungerar bra ändå. En del tvätt måste tas om hand och hundarna mår bra av att jag kör de vanliga rutinerna. Unkas deppar men jag hoppas att han snart får bli glad. Han är mest känslig av våra hundar och älskar husse.
Kuma verkar vilja få honom på glad och vill gärna vara nära honom. Mannen ringde och berättade att 13.45 blir det gastroskopi för honom. Tråkigt att det blir så sent idag. Inte roligt att bara ligga och vänta. Jag hoppas verkligen att han får komma hem i eftermiddag och pojken är beredd på att åka och hämta honom. Det är så oerhört tomt utan mannen. Har inte tänkt på att vi pratar så mycket med varandra varje dag, även om han är på jobb om dagarna. Jag saknar våra samtal, att kunna röra vid honom och höra honom andas bredvid mig om natten. Vi har älskat varandra i fjorton år och varit gifta i tolv, men kärleken blir bara starkare hela tiden. Det är väl så när man lever med en människa som accepterar en precis som den man är.
Jag har haft dimma på min mobil hela dagen, men ute har det varit riktigt fint. Fuktigt efter gårdagens dimma men varmt +15. Gick långrundor med hundarna det första jag gjorde på morgonen. Sedan frukost och lakanen i tvättmaskinen. Duschade och gjorde mig klar. Åkte till Svedala där pojken mötte upp och vi åkte i hans bil in till sjukhuset i Malmö. En betydligt piggare man låg i sängen. Blev naturligtvis en hel del sjukdomsprat och läkaren från kirurgen dök upp. Det blir gastroskopi för mannen i morgon någon gång och sedan får han börja dricka. Hans ögon lyste upp när det beskedet kom. Sedan lite mat och fungerar allt som det ska kanske mannen får komma hem i morgon. Annars tisdag morgon.
Jag passade på att tanka hans bil innan jag åkte hem. Lämnade tidningen till pappa och berättade hur mannens tillstånd var. Hundarna jätteglada när jag kom hem. Släppte ut dem i trädgården en stund och de hade lite bråttom in igen. Ringde farmor och berättade så hon kan vara lugn inatt. Hon är så orolig att hon ska mista ännu en son. Men det gör hon inte denna gång. Nu har hundarna fått mat och jag kopplar av en stund innan jag tänker äta den landgång jag köpte på hemvägen.
Det blir ännu en natt ensam med hundarna i sängen. I morgon blir det upp tidigare och sedan ska jag köra tvättmaskinen för fulla muggar. Sedan får jag hålla tummarna att mannen får komma hem i morgon eftermiddag.
Nu börjar det bli dags att husse kommer hem tycker hundarna. Kram från en trött Kuma.
Tre blodpåsar och ingen mat har mannen fått. Han längtar hem men förstår nog inte hur sjuk han verkligen är. Nu ska han få tre blodpåsar till innan han får lugn och ro. Det gör ont i mig att höra hur bräcklig han låter. Min stålman som skulle kunna ta ned månen för mig och pojken. Känns konstigt att det r jag som måste vara stark nu. Visst vill jag ha hem honom, men inte som en sjukling utan som den man som kan försätta berg och skrämma alla elaka människor .
Såg några barn gå runt i masker när jag kom hem till byn. Men jag hoppas ingen ringt på vår dörr, fast det har de säkert gjort. Ingen har kommit sedan jag kom hem och det känns skönt. Hade inte orkat skoja med någon ikväll.
Ska snart lägga mig i sängen med hundarna som tröst och hoppas att jag kan sova.
Kom hem snart älskling!! Ledsen att jag lade upp denna bild men jag bara måste.
Efter några dagar med massor att göra, har lugnet lagt sig och jag har landat. Under hela tiden har jag gjort mina yogaövningar och meditation, som verkligen gjort nytta. Jag har kunnat hålla fokus och inte blivit stressad. Nu ger dessa övningar mig sinnesro och jag slipper höstdepressionen som annars brukar lägga sig över mig som en tung filt. Jag tycker hösten är riktigt mysig och bryr mig inte speciellt om att vädret inte är så trevligt varje dag. Jag är glad inuti och idag har jag tänt ett doftljus som sprider en underbar doft i rummet. Det blir höstmys idag efter hundpromenaderna.
Satt och googlade på Kuma och fick upp många bilder på björnar. Namnet betyder ju ”liten björn”, så det är inte så konstigt. Min Kuma sover på mattan här i rummet. Han måste ha sett ut som en liten björn när han var liten. Vi fick ju honom när han var fyra år och då var han en mager och frånvarande hund. Han lystrade inte på sitt namn och det är inte ovanligt när man tar en omplaceringshund. Tror de stänger igen sig då de kommer till en ny familj. Allt välkänt är borta och de vet inte hur de ska förhålla sig till nya människor och djur. Det spelar ingen roll om de inte haft så bra i det gamla hemmet eller inte. Men efter någon vecka började han lyssna på min röst och sitt namn. Nu efter ett år är han både glad och pratar väldigt mycket. Det kommer både brummande och gnällande ljud från honom, beroende på vad han vill. Han svarar alltid på tilltal och älskar att kela. Han pussar de andra två hundarna och stryker sig mot dem. Tror faktiskt att vår lille björn hittat hem.
Husse gick åt det hållet och om jag håller ordentlig koll, så kommer han nog snart. Unkas håller stadig koll genom fönstret.
Vi tar det lugnt idag och åker hemåt så småningom. Det är ju inte så lång bit att köra.
Väl hemma är det en del som ska göras så därför har vi inte så bråttom.
Unkas ville att vi skulle vänta tills det blivit mer snö på marken.
Men det är +-0, vilket betyder blöt snö och med rinnande näsa och hård vind, övertalade jag honom att vi skulle gå hem.
Hade behövt vindrutetorkare på glasögonen idag. Jag såg inte många meter framåt.
Politiker på vänsterkanten med socialdemokraterna i spetsen har använt sig av ordet otaliga gånger, eftersom de anser sig vara upphovsmän till det. Journalister använder sig av det när de skriver om politik och ofta förskönar de innebörden. Det ord och begrepp jag syftar på är folkhemmet. Vi har väl uppfattat det med välfärd och tillväxt. I viss mån är det sant och riktigt eftersom Sverige verkligen blev ett land med bra ekonomi. Vi hade ju inte drabbats särskilt hårt av andra världskriget, utan snarare skott oss på det. Tyskarna köpte stål och kol av oss, som vi villigt sålde. Det kan man ju ha sina åsikter om och jag tycker inte det är särskilt hedervärt. Men folkhemmets innebörd är det nog inte så många som vet vad det är.
Eftersom vi fick mer pengar och fritid, kunde ungdomar få vara just ungdomar. De hade tid att träffas mer än endast på helgernas danser och hade råd att köpa egna bilar och kläder. Raggarkulturen föddes och det förfasade sig de vuxna över. Hemsk musik och vräkiga amerikanska bilar, nä fy! Sedan lång tid tillbaka i historien ville makthavarna att folket skulle hålla sig hemma och inte träffas för ofta, eftersom de då kunde prata och utveckla tanakar om t ex revolution. Se bara hur det gick för Frankrike och Ryssland. Så ville man inte ha det. Därför införde man begreppet folkhemmet. Folk skulle stanna i sina hem och inte samlas ute på gator och torg. Raggrkulturen var ett hot och ansågs farlig.
Så gott folk folkhemmet betyder att vi ska stanna i våra hem och hålla tyst. Slå upp det, googla på det om ni inte tror mig. Jag är ledsen om jag raserat en bild som många haft, precis som jag själv. För mig var ordet något som beskrev välstånd, men att det var makthavarna som myntade det för att vi inte skulle få för oss att protestera visste jag inte. På sextiotalet var det begreppet ett minne blott. Då protesterade svenskarna för fullt mot det de tyckte var fel i samhället och världen. Stora demonstrationståg vällde fram på gatorna. Tack och lov tog vi oss frihet att visa vad vi tyckte.
