Jag Vasvmh idag

Annonser

Täppt näsa och krispig luft är ingen bra kombination, så idag har jag vård av sjuk vuxen med hundar hemma. Men ingenting kunde hindra oss från att gå ut idag. Två puffar av otrivin komp och näsan slutade rinna, men faen vad det sved i den. Torrt som fnöske hela tiden jag var ute på långpromenad med hundarna. Lite kallt om händerna i början +2, men efter x antal hundra meter hade jag fått upp värmen, såvida det inte var feber.

När jag väl kom hem kom feberfrossan och nästäppan. Tur att pappa sov när jag och Unkas lämnade posten. Vill inte smitta honom med något. Fast jag tror att det är han som smittat mig via hemhjälp eller han som rensade luftgångarna i köket. Men det är ju dumt att förvärra förkylningen.

Sitter och tittar ut genom mitt fönster och på en granne som packar ihop sina saker för att åka. De har flyttstädat hela dagen och nu ska de till sitt nya hem. Jag har ingen aning om var de ska bo och det behöver jag inte heller. Lite roligare att fantisera om var de kan tänkas bo nu. Om någon vecka kommer det att flytta in nya ägare och börja sitt nya liv i huset. Någon gång kommer det kanske att bli min tur att packa ihop alla saker och flytta till någon annan plats i världen. Spännande att tänka på det.

Om ni tycker att det är mycket svammel i bloggen idag, så skyller jag på febern.

Jag vände mig om

Annonser

Vi gick morgonpromenad i mörkret och allt var som vanligt.
När jag steg ur duschen några timmar senare kom Unkas och tittade uppfordrande på mig. Han hade suttit i burspråket och tittat ut.
Jag gick fram till fönstret och ser hur snön virvlar förbi.

Jag gjorde som han ville och öppnade dörren till trädgården. Hundarna sprang ut och blev så glada. Ett tunt snötäcke har lagt sig och så fick vi vinter på trettondagsafton.
Jag hade kameran med mig och det blev ett par fina bilder och några helt kassa.

Klar med nästan alla julklappar

Annonser

Har grunnat länge på vad jag ska ge i julklapp till mina vänner och pojken. Är klar med detta nu och hoppas att de kommer tycka om klapparna. Eftersom det finns saker som ligger mig varmt om hjärtat, har jag verkligen tänkt till med mina gåvor. Det har blivit väldigt bra känner jag och det är mitt hjärta som fått tala. Det bästa är att om klapparna blir uppskattade så finns det mer att hämta där.

Något som jag saknar här i byn är en secondhandaffär. Då menar jag inte endast kläder utan även med saker. Kanske öppnas det en sådan här i nästa månad. Har sett ett anslag hos Ica om att det ska öppnas något här då. Tror jag vet var det är och det jag har sett i fönstren verkar väldigt lovande. Jag älskar tanken på att återanvända och göra nya saker av gamla.

Trenden att ha vitt hemma existerar inte hos oss. Som tur är har mannen och jag samma smak och är inte ett dugg trendkänsliga. Men det roliga är att det som vi gjort i vårat hem börjar bli väldigt trendigt. Vilket egentligen inte spelar oss någon roll då vi endast vill ha ett personligt hem. Jag vill känna att mitt hem omfamnar mig när jag stiger in genom dörren. Så tycker jag att det har blivit. Det enda jag är noga med är att det ska vara rent överallt. Eftersom vi har tre stora hundar ska de ha plats att vara på, så vi har aldrig övermöblerat i något rum. De ska inte känna att de är i vägen hela tiden.

Därför har vi en plastgran i uterummet, sparsamt med julsaker placerade högt upp. För hundarnas trevnad ska det mesta vara som vanligt, de bryr sig inte särskilt mycket om att det är jul. Men till advent sätter vi upp stjärnor och ljusstakar i fönstren. För nu behövs det ljus i mörkret.

wpid-imag0530_burst002.jpg

Vad fort det gick

Annonser

Svisch så var sommaren ett minne blott och nu är hösten också snart slut. Just nu lyser hela naturen som guld och det är vackert. Men inte länge till för vintern är bakom hörnet. Jag försöker tycka om alla årstider, men tyvärr så gör jag inte det. Inatt drömde jag att vi körde genom snön söderut mot varmare trakter. Kanske ett önsketänkande från min sida.

Det är mörkt på morgnarna och svårt att vakna. Jag är fruktansvärt trött hela tiden. Undrar om det finns något som heter hösttrötthet? Vårtrött har jag varit ibland, men aldrig såhär trött någon höst.

Det är mycket som sker ute i världen just nu och även i Sverige. Ibland orkar jag inte läsa eller se på nyheterna. När ska det bli bättre istället för sämre? Just nu känns det som aldrig. Vi människor verkar bara vara som brickor i politiska spel.

Därför tittar jag på mina fina hundar och är så glad att de finns. De gör att jag orkar ta mig genom vintern och allt som sker.

 

 

En tillbakablick

Annonser

I maj var det dags för oss att vända husbilen mot norr och SSCK:s årsmöte i Mullsjö. Vädret kan lämna en hel del att önska under dessa dagar, men hundarna och människorna uppvägde detta. Idag tankade jag ned bilder från kameran och blev lite nostalgisk. Tänkte visa en del bilder på fina hundar och trevliga människor, som var med på mötet.

Vår egen fina Kuma.

Unkas och Nellie fick vara med trots att de inte tillhör wolfdogs raserna.

En av tjeckerna är väldigt glad i sin ägare. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på någon av dem. Men visst är bilden härlig?

Ninni och Kim med sina fyra sarloos och så lilla Neddy.

Rolfs fina hundar ligger och väntar på husse.

En del lek blev det också när tillfället gavs som här.

Minstingen i sällskapet var lilla Kola. Passande namn eller hur?

Min lille gudson Cloud med matte Ninni. Med en sarloos i familjen får man verkligen mycket kärlek.

 

Mina barn har tassar

Annonser

Jag blir oerhört trött på människor som säger att det ”bara” är en hund. Som när vi tvingats låta någon av dem somna in, eller blivit sjuk. Vi lever hund varje sekund,minut och timme av alla dagar på året. De är vår familj och även om de har tassar betyder de minst lika mycket eller mer än någon annan människa. Vi pratar med dem och alla hundar vi har och har haft förstår väldig många ord. De känner av vilken sinnesstämning vi är på och om någon av oss har ont eller är sjuk.

De är inte ”bara” hundar, utan våra närmaste och trognaste vänner. De ställer alltid upp på en kelstund eller en promenad. Jag får aldrig höra att de inte orkar eller inte har lust. De käftar inte mot mig eller är elaka. Inga giftiga kommentarer eller nedlåtande ord. De lyssnar när jag babblar strunt och även om jag sjunger falskt tycker de att jag är bäst.

Klart att jag inte kan göra samma saker som om de var mänskliga barn, de måste få vara precis de hundar de är födda till. Men jag avstår gärna från sådant där mina hundar inte får vara med. Om de inte får delta så avstår jag också. Vi anpassar oss och de anpassar sig till oss. Vi blir en familj och när en av oss måste somna in gör det ont i hjärtat. Ingenting blir som det en gång var. Jag glömmer aldrig de som inte tassar omkring oss längre. Deras tassar har för alltid gjort ett avtryck i hjärtat.

Aldrig att man får höra att det var ”bara” en elak kärring som gått bort eller senil gubbe. Det finns inget levande som är bara. Inte heller våra hundar.

Nu har de dödat alla

Annonser

Vargjakten är över då de dödat de vargar som de har lov till. Men tyvärr fortsätter tjuvjakten och jag törs inte ens tänka på hur många som kommer att skjutas detta år. Det är fruktansvärt att ens ha licensjakt när vi har så få vargar i vårat land. Istället bör man lära alla att leva med de vilda djur vi har. Det stora problemet är att jägarna är så rädda för att älgarna blir färre då de blir föda åt de vilda djuren. Bönderna tjänar grova pengar på att hyra ut jaktmarken. Där borde en reglering införas. Staten borde gripa in och skärpa lagstiftningen när det gäller jakträtten. Om inte bönderna kan tjäna stora pengar på att hyra ut den så blir det inte så intressant att göra det.

Vad många viltvårdare säger nu är att vi får vargar utan flock som vandrar fritt och dödar mer vilt än tidigare. Denna licensjakt främjar ingenting. Något jag också finner avskyvärt är alla dessa inlägg på olika forum från jägarna som visar att det är idioter som vistas ute i våra marker. Vissa verkar vara psykopater och det skrämmer mig.

En annan sak jag vänder mig mot är att de använt hundar under vargjakten. Något det inte skrivs om är hur många som blivit dödade av de jagade vargarna. Så mycket bryr sig dessa jägare om sina djur. De struntar i om de blir skadade eller dödade. Har hört riktigt hemska berättelser från de som varit med på jakter då hundar använts.

 

Jakt = slakt

Annonser

Här i byn finns det x antal jägare som skjuter harar och änder. Jag behöver bara gå några hundra meter för att ibland se dem när de jagar. I skåne finns det många märgeldammar. Dessa har blivit till då bönderna levererat lera till tegelbruken och även byggt sina egna hus. Runt dem har det växt upp träd och buskar. De finns runt omkring byn på åkrarna och en del har gjort små badsjöar med bryggor och annat. Men de flesta ligger orörda och där håller harar, kaniner och änder till.

När det ska jagas skickar jägarna in hundar för att skrämma upp djuren. Jägarna ställer sig runt denna dunge med jämna mellanrum och när djuren försöker fly från hundarna blir de skjutna. Idag såg jag denna så kallade jakt och till min glädje en hare som försvann oskadd över fälten. Men tyvärr en and som blev dödad i sin flykt.

I mina ögon är detta inte jakt utan slakt. Djuren har ingen chans att fly. Varje gång jag ser detta blir jag heligt förbannad och tycker att det är ynkligt att skjuta djur på detta sätt. Är det såhär de jagar annat vilt förstår jag inte att de kallar det jakt.

Om jag kunde så skulle jag placera x antal vildsvin vid just denna damm. Då skulle det bli show minsann. Hade varit underbart att se dessa fega jägare springa som galningar över fälten med vildsvin i hälarna. Då skulle det vara mer på samma villkor.

Men jag har min karmatanke med mig och vet att dessa ”jägare” och även andra fega djurplågare, kommer att drabbas av karma en dag.

Barnens ögon lyser

Annonser

Två förväntansfulla hundar, väntar på att husse ska komma in med de sågade tuggbenen.
Nellie ser ut som en demon.

Vi blev ordentligt våta under långrundan och nu ska vi vara inomhus resten av dagen.
Eftersom det verkar lätta upp, så blir det trädgården senare. Tvättmaskinen jobbar för fullt och diskmaskinen har precis avslutat sitt pass.

Läste att Avicci ska bli frimärke. Alla över 30 frågar: vem är det? De under 30 undrar: vad är ett frimärke?

Praise the goverment

Annonser

Med lite klurighet kom jag på varför jag inte trodde att jag fått skatteåterbäringen förra året. När man har flera banker och konton blir det en aning förvirrat. Så idag när jag inte såg pengarna på mitt privata konto, gick jag in på en annan bank. Voila, där var pengarna och summan glänste så vackert. Detta är en glädjens dag och nu vet jag var de kommer in. Det betyder att jag inte behöver röra en enda krona av mina inkomster från företaget denna månad. Äntligen kan jag börja spara igen.

Men pjuh, vilken varm dag detta blev då! Om tungorna hängde som slipsar igår på hundarna, vet jag inte vad jag ska kalla det idag. Att en hunds tunga kan vara sååå lång, hade jag ingen aning om eller så hade jag glömt det. Det är ju bara sommar en gång om året. De varnar för åska och regn, men just nu är det väldigt fjuttig vin och en klarblå himmel, så vi får väl se hur det blir med åskan.

Som företaget rullar på nu känns det som att denna vinter kommer att bli avsevärt bättre än den förra. Med ens känns livet rätt mycket roligare. Om bara människan kunde vara mer aktsam om alla levande varelser och vår jord, så skulle jag kunna le inombords lite oftare. Jag har bestämt mig för att arbeta mer aktivt för alla våra djur i världen och det är två arter jag ömmar mest för. Hundar och vargar, oj, nu blev jag lite vankelmodig. Vi har ju elefanterna, björnarna, delfinerna,orangutangerna, katterna, ja alla kattdjur också. Jag kan inte bara bry  mig om en art utan min oro gäller alla djur.

Min kärlek till allt levande. Människor också. På något sätt har allt utkristalliserat sig och jag vet hur jag ska göra för att dra mitt strå till stacken, som man säger. Livet måste bli bättre för alla levande varelser, så är det bara.