Då vore kanske Dubai ett resmål för dig. En egen butler och lyxvåning till ditt eget förfogande. Skita i julmat och tomte. Bara att slänga sig i havet eller poolen och strunta i allt. Hotellet finns om du känner för det.
Helt otroligt att rosor blommar i trädgårdarna.
Man skulle tro att det är september eller början av oktober.
Men jag är ändå glad att slippa snön. Fast det blir mörkt fort och nu måste man tända ljuset klockan 15.00. Så nu sitter jag med tända ljus och kurar skymmning.
Kvinnan har fått bägge armarna brutna och ska försöka få dem röntgade, för att se hur mycket. Militära underättelsemän band för hennes ögon under 2 timmar. Hon ville inte följa med frivilligt, men en av dem sade att antingen följer du med frivilligt eller så….
Under 3 timmar var hon i deras våld och hela tiden tänkte hon på artikeln som hon skulle skriva, vänta bara era idioter. Det var fem eller sex stycken män som ställde sig runt omkring henne och började klämma på hennes bröst. Sedan tog de henne i underlivet och tillslut tappade hon räkningen på hur många händer som försökte tränga in under hennes trosor.
Så behandlar man kvinnor av sitt eget folk och skändar dem. Jag ser fram mot att läsa hennes artikel. Ska tillägga att detta skedde i Kairo. Man undrar hur många kvinnor som blir utsatta för liknande och värre saker. En ursäkt från de som sitter i högsta ledningen skulle inte räcka för mig efter en sådan behandling.
I morse mötte vi en kvinna som gick ensam i mörkret och hajjade till eftersom hon brukar ha en stor brun hund i sällskap. Då började jag fundera på att ofta träffar man på samma hundägare på sina turer och plötsligt så kommer de gående ensamma. Har vovven fått somna in tänker man då. Något som jag varit med om två gånger med mina hundar. Men då vi har haft tre hundar under flera år så har jag alltid haft två kvar att gå mina promenader med. Trots det har det blivit fruktansvärt tomt efter den som är borta.
Malou tog upp detta med att sörja sina husdjur i gårdagens efter tio och att en del inte anser att det är ok. Det är ju bara ett djur kastar en del ur sig. Vilket är mycket okänsligt och nedvärderande mot den som förlorat sin vän. För har man varit en aktiv djurägare som verkligen brytt sig om sitt djur, så blir saknaden enorm när vännen inte finns där längre. Smärtan kan bli outhärdlig ibland och man sörjer väldigt mycket. Jag anser att man måste få sörja och den som inte accepterar det borde varken skaffa barn eller djur i sitt liv.
En del som t ex jag skaffar en ny vän för att kunna komma över sorgen, medan andra inte klarar av att göra det. Man vill inte ersätta sin döda vän. Jag ser det inte som en ersättning utan mer som ett sätt att kunna få sörja i mindre portioner. Den nya hunden är en ny individ som kräver och måste få kärlek och det har man ju ett överskott av då den gamla hunden lämnat ett tomrum. Det blir min chans att få ge ännu en hund kärlek och omvårdnad. Efter ett tag ser man alla de fina drag och uttryck nykomlingen har. Då kan jag se tillbaka på tiden med den gamla hunden med glädje och minnas allt fint vi hade tillsammans.
Men det viktigaste av allt är att låta någon sörja sin vän och inte förringa det på grund av att det ”bara” var ett djur.
