I helgen har man kunna läst och sett på nyheterna hur grekerna demonstrerat och kravaller förekommit. Rapporteringarna har nästan låtit som de från Syrien, som i princip har inbördeskrig. Men det grekerna slåss för är inte demokrati eller frihet från någon diktator. Nej, de kräver att få fortsätta leva över sina tillgångar. Resten av Europa ska stå för notan och låna ut pengar trots att de inte kan betala. När man läser om vilken köpfest de har haft, känns det som lyfällan i storformat. Alla vi som sett det programmet, vet att de människor som medverkar där levt på krediter och sedan inte kan betala tillbaka pengarna. När de två som ska hjälpa till att få ordning på ekonomin kommer in är katastrofen nära och den skuldsatta får skriva på ett papper där de låter skuldsanerarna göra precis som de vill med alla ägodelar mm.
Det innebär att leva på väldigt lite pengar och verkligen snåla för att klara av sina skulder. Det bergriper de flesta är förutsättningarna för att slippa gå från hem och överhuvudtaget ha ett liv värt att leva. Då blir jag väldigt förvånad över att grekerna inte verkar förstå att här gäller det att hjälpas åt för att få ordning på ekonomin. Att det innebär att verkligen snåla och få landet på fötter igen. Andra länder som Lettland har klarat av det och då borde Grekland också kunna göra det. De måste bekämpa korruptionen och börja leva mer hederligt. I början tyckte jag synd om grekerna, men då de inte verkar vilja förstå att det är de själva som bäddat för detta, och demonstrerar då regeringen försöker få någon ordning på ekonomin så tänker jag mer att som man bäddar får man ligga.
De har struntat i att göra de åtgärder som tidigare krävts av dem, så nu är läget ännu värre. Det är ju så att det är vi andra länder som nu betalar för deras köpfest, vilket känns ruttet.
