Unkas och Kuma tyr sig mer till varandra nu när Nellie blivit ännu en av våra änglahundar. De håller koll på var den andra är hela tiden.
Pojken kom hem till oss igår för orkade inte vara ensam hemma med sin sorg. Den sista hunden från hans uppväxt är borta och det gjorde ont i honom.
Tyvärr, behövde han skjuts hem idag och nu deppar hundarna igen då husse är borta.
De är rädda för att någon till ska försvinna från flocken.
Har inte sovit särskilt bra eller många timmar inatt. Jag har ställt undan Nellies matskål och idag har jag tvättat täcket som brukar ligga i biabädden inne i sovrummet. Den bädd hon tog över efter att Ronja fått somna in. Efter några dagar då Nellie märkte att Ronja inte skulle komma tillbaka lade hon sig i bädden för att sova. Sedan dess har hon haft den som sin sovplats på natten. Nu tvättar jag hundarnas badlakan som brukar hänga i torkskåpet. Inte för att jag vill tvätta bort hennes lukt, för den kommer att sitta kvar länge och Unkas och Kuma kommer att känna den. Jag vill tvätta bort lukten av sjukdom då hon både blödde och en del var droppade ur hennes slida.
Detta inlägg är det enda jag kommer att skriva idag. Får se om jag orkar skriva något i helgen. Jag behöver sörja min lilla prinsessa innan jag kan ta tag i livet på riktigt igen. Sorgen måste få värka ut. Så med rödgråtna ögon och värk i magen ska jag skriva berättelsen om Prinsessan Nellie.
Vi hade fått låta vår moster Annie somna in av precis samma skäl som Nellie nu fick göra det. Så för tio år sedan letade vi på blocket efter en ny hund. Ronja och Berrie sörjde Annie något fruktansvärt. Först körde vi upp till Stockholm och tittade på en hund som tyvärr visade sig vara aggressiv mot Ronja. En vecka senare tog vi husbilen upp till skogarna i småland. Det var en kväll i juni och där var den lilla taniga Nellie. Svansen var som en smal pinne och hon hade inte mycket till päls. Men hon viftade med den så det stod härliga tider till. Hon älskade Ronja och Berrie från första stund och jag bestämde att hon skulle med hem. Vi blev hennes tredje hem då alla andra lämnat tillbaka henne.
Hon hade aldrig åkt bil och de första åren spydde hon och dregglade som en galning i bilen. Men efter en sommar ute i husbilen älskade hon att åka bil. Väl hemma höll hon oss sysselsatta en hel del. När jag kom hem på luncherna hade hon ofta varit i tidningshyllan och jag fick plocka papper över hela huset. Alla leksaker som hundarna hade låg överallt och de andra två hundarna låg vettskrämda på sängen. De undrade säkert om vi inte skulle lämna tillbaka henne. Men vi härdade ut. Nellie hade aldrig gått i koppel och från första stund ansåg hon att det var hennes uppgift att spåra oss fram ute. Det slutade hon aldrig riktigt med, även om hon lugnade ner sig med åren.
En benägenhet hon hade var att aldrig bajsa utanför trädgården. Vi kunde gå hur långt som helst och när vi kom hem ställde hon sig vid dörren till trädgården. Hon rusade ut och satte sig direkt. När vi var ute med husbilen tog det till andra dagen då hon gjorde ifrån sig. Denna dam blev verkligen en berest sådan. Vi har åkt runt södra Sverige, Danmark,Tyskland,Italien,Schweiz,Österrike och Frankrike flera gånger om.
Hon har badat i Atlanten och många sjöar. Nellie älskade att simma och leka med vågorna. Gick gärna i alla vattenpölar när andra hundar går runt dem.
Hon blev vår lilla prinsessa som aldrig verkade bli gammal. De andra hundarna har blivit pensionärer när de uppnått en viss ålder, men inte Nellie. Hon gick med på långpromenaderna utan att bli särskilt trött. Så sent som i måndags kunde jag gå med henne och Kuma ut på landet, då snön hade töat bort.
Nellie var aldrig en kramhund, men hon ville gärna ligga mellan oss i soffan på rygg och bli kliad på magen. Då sov hon med öppen mun och tunga hängande utanför. Hon låg gärna på rygg och var trygg här hos oss. Vi lärde oss mycket av henne och vi är så glada över att ha fått ha henne hos oss i tio år. Jag skulle kunna skriva flera sidor om Nellie och alla hennes tokigheter, men de sparar jag inom mig.
Nellie vår änglaprinsessa, saknad och älskad. Minnet av henne kommer alltid att finnas kvar.
Ikväll går vår älskade Nellie över regnbågsbron. Röntgen visade tyvärr att cystan i livmodern var alltför stor och kunde spricka när som helst. Vi har en gräns för när vi utsätter en kär vän för operation och det är tio års ålder. Nellie blev tio i november förra året. Jag kände det på mig men ville inte tro att det skulle vara så illa. Vår tös som aldrig varit sjuk en enda dag i sitt liv. Men precis som när våra andra hundar blivit sjuka har det varit sent i deras liv och så allvarligt att vi måste släppa dem.
Nellie fick en fin sista dag med en lugn fin promenad i snön och mycket kel från mig. Jag har suttit länge vid henne och sniffat in hennes doft i min näsa. Hon luktade alltid av ren tvål på huvudet. Vet inte varför det var så men den doften glömmer jag aldrig. Så sov gott älskade Nellie vi har haft fina år med dig och du kommer att vara saknad av både Unkas och Kuma och oss människor. Någon gång slutar väl mina tårar att rinna.
Våra promenader idag har gått helt utan incidenter och nu är vi hemma igen. Var förbi pappa med hans lagade glasögon. Han blev glad för nu kan han läsa alla tidningar igen och se på tv. En skruv hade lossnat i skalmen och jag lyckades inte skruva i den, men mannen grejade det i ett nafs. Unkas fick sina pepparkakor och blev väldigt nöjd.
Nellie har inte slickat sig lika mycket som igår så nu kanske cystan har runnit ut och den delen är över. Tor att det var en sådan som sprack igår då det kom blod. Men snart kommer mannen hem och då ska de till veterinären. Jag lade även märke till att hon inte kissade så många gånger som tidigare och det kan bero på att trycket från cystan är borta. Nu sover hon nedanför mig här i biblioteket.
Eftersom det snöat hela dagen har jag sopat trappan till ytterdörren och garageuppfarten. Jag var så duktig och saltade efteråt så det blir säkert att gå där. Temperaturen ligger nära nollan nu så det ska väl smälta. Om det är kallare så är det ingen idé att salta.
Ska borsta Nellie innan mannen kommer, för nu är det dags.
Denna bild av Unkas får representera Januari månad.
Igår kväll lyckades jag få Nellie att somna. Hon låg nedanför sängen och jag strök henne sakta över bröstet tills hon somnade. Så hon fick en hel natts sömn.
Nu på morgonen har hon ätit med god aptit och sovit en stund till. Men så bara måste hon slicka sig ren. Vet inte om det svider till eftersom hon gnyr till ibland, eller om det bara är för att det kommer blod i slidan?
Hon tittar bedjande på mig och jag försöker lugna henne med jämna mellanrum. Då somnar hon igen.
I eftermiddag ska mannen ta henne till vår veterinär och jag hoppas att det är en cysta som spruckit och blöder. Då kan man ge antibiotika och hon blir bra igen.
Min lilla tös måste bli bra. 😢
Det verkar som Margot Wallström har startat ett eget krig med Israel. Som utrikesminister ska hon företräda oss väljares åsikter och vilja. Tror inte att alla de som röstade på socialdemokraterna vill att hon i princip portar alla svenskar från Israel. Tycker att hon som företrädare för Sverige borde vara lite mer diplomatisk. Undrar vad de företag som har affärer med Israel anser om hennes klampande.
Jag anser att det är dags för Löfvén att prata lite med fru Wallström. Det rimmar mycket illa att gå ut och säga att vi ska öppna våra armar och sedan se till att vi svenskar blir portade från ett land. Om hon inta vill åka dit så är det hennes ensak, men hon har ingen rätt att se till att dörren stängs för alla andra. För mig är Margot Wallström en stor besvikelse och anser att det är dags att byta ut henne.
Jag tycker om elefanter som djur, men anser att det är för många mänskliga elefanter i regeringen. Om fru Wallström ömmar så för palestinierna borde hon inte förvärra allt som kan göra ett närmande med israelerna möjligt. Sverige som ofta varit en medlare mellan olika parter, kan glömma att vi får den rollen så länge vi har denna utrikesminister.
Just idag skriver jag byt ut Wallström, men fortsätter regeringen klanta sig kommer jag att skriva byt ut regeringen. Undrar hur länge det kommer att dröja?
Vår Nellie har problem med sitt kön efter sista löpningen. Jag har försökt läsa mig till vad det kan vara men blir bara mer förvirrad. Vi får helt enkelt ringa vår veterinär och konsultera lite. Det behöver ju inte vara något allvarligt, men jag vill ändå kolla upp varför hon slickar sig hela tiden. Hon är ju tio år och då är man känsligt för saker som tidigare inte påverkat henne. Ska erkänna att jag är orolig.
Ser ut genom fönstret i biblioteket och ser en cyklist på vådlig färd på isen. Det har snöat inatt och då var det noll grader, nu är det -3 och allt har frusit till is. Jag får sätta på dubbarna igen. Inga långa turer idag med hundarna utan det får bli de kortare. Trots att solen tittar fram, ser jag inte fram mot våra promenader. Inte många människor ute idag. Känner på bulan på huvudet som ömmar fortfarande. Bra att bli påmind om att gå försiktigt ute. Ingen har sandat i våra kvarter, så jag befarar att det är likadant i hela byn.
Just idag längtar jag till våren så det gör ont i mig.
Det blev lite av en folksamling hos pappa idag. Jag köpte kvällsposten åt honom och gick dit med Unkas för att lämna den. Precis när vi klivit in genom dörren kom årets första städpatrull dit. Pappa låg ovetande och sov i sängen, så jag väckte honom. Han satte sig yrvaket upp och förstod inte någonting. Vi tog oss alla till köket och där blev det trångt. Unkas och jag skyndade oss iväg för att inte sinka Kerstin som vill börja städa.
Men nu är det nya igång och har börjat fungera för pappa. Han var glad att det var just Kerstin som kom, då han känner henne sedan tidigare. Det var ju inte för att hon inte gjorde ett bra jobb som vi bytte företag utan att jag startade ett och kunde ge honom ett bättre pris. När jag lade ned företaget då lönsamheten var urusel och hjälpen från huvudkontoret var obefintlig, började vi prata om att byta tillbaka. Det blev aktuellt då de höjde avgiften flera gånger och nu är kommunen billigare. De har ju ett tak för hur hög avgiften får bli oavsett hur mycket hjälp som behövs. Det innebär att pappa kan öka timmar han vill ha hjälp med. En trygghet för mig och honom.
Därför kommer han att kunna bo hemma mycket längre, vilket han ju vill. Jag kan känna mig trygg att det kommer folk då han behöver det. Vi har ju även börjat beställa mat från kommunen och den är jättefin. Pappa är nöjd även om en del portioner är små i hans tycke. Då lägger han i några potatisar till som han själv kokat.
Jag tyckte att det var jul och nyår alldeles nyss. Januari rusar verkligen fram, vilket jag är väldigt glad över. Snart är ännu en vintermånad avverkad. Äntligen har vi fått en dag där jag slipper halka runt på is och snö. Men det kommer väl mer av blötsnövaran, än är det långt till vår.
Idag har jag beställt en bok som är en riktig tegelsten. ”I bergens skugga”, heter den och är en fortsättning på den spännande berättelsen om australiensaren som rymde ur ett fängelse och hamnade i Indien. Den första boken heter ”Shantaram” och var mycket bra. Den kan jag rekommendera om ni inte läst den. Författaren heter: Gregory David Roberts.
Vädret är mindre spännande idag och det tackar jag för. Jag har haft nog av incidenter på grund av det. Kan berätta att knät nästan är bra nu, bulan i huvudet är lite mindre, men ömmar när jag borstar håret. Nacken knakar vid vissa huvudrörelser. Min yoga har jag fått avstå från, men ska försöka lite lätt i morgon. Längtar att kunna börja igen.
Hundarna sover mest och verkar trötta på vintern. Nellie har nästan matvägrat efter sista löpningen och banta är det sista hon behöver. Idag har det lossnat lite och frukosten slank ned. Jag håller tummarna att det bara varit en fix idé att inte äta. Lite jobbigt när hon sorterar i matskålen och spottar ut torrfodret på golvet. Men först har hon tuggat sönder det så det bara blir smulor hon spottar ut. Sedan morrar hon åt de andra två som står och dregglar för att komma åt smulorna. Förbannade matdiva, säger jag bara.
Läser om en pojke som blivit knivhuggen i skolan av en annan elev. Vad är det för föräldrar som uppfostrat denna pojke som så kallblodigt bara hugger en kniv i en annan pojke? Sedan läser jag om att vår skola i byn haft inbrott under julhelgen. Inget stals eftersom det inte fanns något att stjäla. En busskur vid torget blir vandaliserad och en villa haft inbrott. Pass och pengar, samt smycken stals.
Jag blir förbannad och nu djäklar får föräldrarna skärpa sig. Igår står jag och tittar ut på gatan och ser två unga pojkar ta upp snö och kasta på parkerade bilar. Tänk, om det varit en sten i snön och en ruta eller något annat blivit krossat?
Sedan läser jag flera artiklar om hur flickor blir tafsade på när de besöker musikfestivaler. I Köln urartar det hela och äntligen uppdagas alltihop hur vissa unga män trakasserar flickor. Polisen har inte agerat och nu börjar mitt inre koka ordentligt. En Imam uttalar sig om att de flickor/kvinnor som inte skyler sig får skylla sig själva. Margot Wallström säger att nyinkomna invandrare måste få en upplysning om hur våra lagar är och vår kultur.
Jag vill säga till Margot att det har jag efterlyst i över tio år och det är inte bara de nyinkomna som behöver den upplysningen. Jag vill ha hårdare lagstiftning mot trakasserier av alla de slag, vilken hudfärg man än har ska respekt visas mot flickor/kvinnor i alla åldrar. Kläder, ursprung, utseende eller sexuell läggning ska respekteras. Om någon blir trakasserad ska anmälan tas på allvar och ett kännbart straff ska utdömas.
Jag är arg eller nej, inte arg, jag är förbannad och någon djävla ordning får det väl vara. Det måste bli slut på all denna skit. Barn ska inte vara rädda för att gå till skolan, använda internet eller gå på konserter. Nu måste föräldrar börja uppfostra och vi vuxna ta vårat ansvar. Annars går det åt helvete.
