månadsarkiv: januari 2016

Kallt ute idag

Publicerat av
Svara
Annonser

I morse var det på gränsen för att vi skulle ha på oss de riktigt varma jackorna. Men vi gick fort och höll värmen bra.
Tror det var -10 och dimma, så luften kändes fuktig trots kylan.

Nu har det blivit varmare och är hälften så kallt. Solen skiner och det blir nog fina promenader idag.

Idag är det en vecka sedan Nellie fick somna in. Det onda i magen är borta, men jag kan inte känna någon riktig glädje. Men det går åt rätt håll och varje dag blir lättare.

Unkas och Kuma verkar också gladare för varje dag som går. Vår lilla flock hämtar sig sakta men säkert. Snart är det vår och allt börjar spira igen.

Ett trasigt spindelnät färgat vitt av frost, hänger utanför mitt fönster.

Glimmrande

Publicerat av
Svara
Annonser

Från att ha varit en gråmulen morgon, förvandlades onsdagen till en härlig vinterdag. Inte alltför halt och strålande solsken innebär promenader på landet för hundarna och mig. De blev riktigt spralliga och jag var glad att jag inte gick med bägge samtidigt. Det hade varit att fresta på turen lite väl mycket.

Harar hade sprungit över fälten och hundarnas nosar trycktes ned i snön för att känna lukten. Spännande som sjutton och nu har luktbankerna verkligen fyllts på. Mitt humör steg och dagen kändes riktigt bra. Men tyvärr så hade jag lite ont i ryggen och det är nog för att jag spänner mig då det är is under snön.

En tur hem till pappa för att hämta inköpslista och sedan handla åt honom. Just nu har han en propp i örat så han hör inte särskilt bra. Våra samtal blir lite som goddag yxskaft, men vi tar om och tillslut har allt gått fram. Det gäller att ta det hela med ett leende och ett skratt.

Min bok som jag beställt kom idag och den är tjock, 800 sidor av spännande läsning väntar. Har skrivit om boken i ett tidigare inlägg. ”I bergens skugga”, heter den och jag ska skriva hur den var när den är färdigläst.

Mörkret lägger sig över byn och vi fick ingen sophämtning idag. Lustigt för sopbilen borde komma idag. Fattar ingenting och vår tunna är proppfull.

xperia 2015-11-05 037

Vintern håller greppet

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag trodde att snön skulle smälta bort ännu en gång, men det verkar som januari ska bli kall. Med dubbade stövlar traskar jag ut i allt det vita. Den 14:e december klippte mannen gräsmattan för sista gången. När jag tänker tillbaka känns det helt otroligt att vädret skiftat så mycket. Det var en hel del torka tassar väder då och min rygg värkte av allt böjande. Nu är det benen som värker av att gå i denna halka ute. Hundarna förstår ju inte att jag tycker att underlaget är obehagligt. För en vecka sedan var marken bar och vi kunde gå alla vanliga promenader. Jag njöt av att vara ute i tystnaden. Det gör jag alltid och nu längtar jag efter att kunna gå där igen.

Tror att jag tidigare skrivit hur jag bearbetar de ledsamheter som drabbar mig. Jag går ut i naturen och bara är. Rensar ur hjärnan på tankar och tar in nuet. Efter flera sådana promenader börjar jag att känna glädje och njutning i livet. Därför hoppas jag att kunna gå längre promenader snart. Vi gör ju det på helgerna, men jag vill göra det varje dag.

Mina prinsar vill också ut i naturen och känna alla lukter. Vi brukar se både harar, rovfåglar och rådjur på avstånd. Änder kvackar i dammarna och en gång såg vi en räv slinka in i rapsfältet. Hästarna tittar nyfiket på oss när vi går förbi deras hagar. Åh, vad jag längtar.

 

Snorhalt ute

Publicerat av
Svara
Annonser

När snön är som seg snor, blir det halt så in i norden ute. Det brukar bli så när temperaturen ligger runt -1 och +-0. Så har vi haft det i skåne idag. Därför blev det inte någon tur ut på landet eller någon mer avancerad promenad. Något som påminner om snökorn dalar ned hela tiden och gör att sikten blir obefintlig då det även blåser rätt hårt. Men pojkarna misstyckte inte ett dugg att vi inte drog ut på det hela. Nu ligger de inne hos mig i biblioteket och det känns så mysigt. Är väl jag som är sällskapssjuk. Nellie följde alltid efter mig som en skugga och det saknar jag väldigt mycket, då pojkarna är mer självständiga.

Ibland kan det vara nyttigt att läsa i gamla almanackor, vilket jag gjorde idag. Det jag ville ta reda på var hur länge Unkas och Nellie var ensamma innan Kuma kom till oss. Både mannen och jag hade för oss att det var ungefär tre månader. Hur fel vi hade på den punkten. De var två hundar i ett helt år och ett par månader. Det var då jag riktigt knöt an till Nellie, som hade varit lite i skuggan av Ronja. Nu fick hon mig helt för sig själv och Unkas lade beslag på mannen. Det är därför allt tagit mig så hårt att hon fick somna in.

Men det positiva är att jag skrivit av mig massor av ledsamhetstankar. Min bubbla spricker nog snart och glädjen kommer snart tillbaka. Det känns hoppfullt att allt inte är svart hela tiden.

 

Nu skulle det ske

Publicerat av
Svara
Annonser

Detta år skulle jag ta tag i mitt skrivande och strukturera boken. Plopp, så drogs proppen ur. All min inspiration flöt ut i en grå dimma.
Nu lever jag i en bubbla och tar mig genom varje dag med hjälp av de som är kvar i min flock.
Allt annat får vänta tills bubblan spricker. Det kommer den att göra och då kan jag glädjas åt framtiden. Men just nu lurar gråten runt hörnet och jag sväljer ner den i magen.
Är nog extra kletig tycker hundarna, men de finner sig bra, eftersom det är två kelgrisar.

Ändå är det skönt med sorgen, för det betyder att någon lämnat ett avtryck i mitt hjärta. Bilden av den som försvunnit blir suddigt, men avtrycket i hjärtat kommer aldrig att försvinna.

En vanlig måndag men ändå inte

Publicerat av
Svara
Annonser

Lite konfunderade är hundarna, men har funnit sig i att de bara är två nu. Unkas är den som deppat i helgen och därför fick både han och Kuma gå sina vanliga rundor.
Unkas var med och lämnade posten till pappa, vilket inbegriper att han får en pepparkaka. Så han var glad som en speleman när vi kom hem.
Kuma fick gå rundan ut på landet och då blev han glad.
Nu har de busat en stund med varandra och ligger här i biblioteket.

En dag har de glömt hur det var när Nellie fanns hos oss. Vi människor glömmer det inte och det räcker. Mina två prinsar ska inte bli påminda och bli ledsna.

Kallt ute

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi fick en riktig vinterdag med sol och knappt någon vind. Så det blev en långpromenad ut på landet till hundarnas förtjusning.
Bilen som stod inkilad i snön var bärgad och den chauffören har förhoppningsvis lärt sig att inte köra på småvägar.
När vi nästan var hemma fick både Unkas och Kuma kramp i en tass. Vi skyndade oss hem till värmen.

Unkas är fortfarande lite zum och saknar nog Nellie. Hon har ju alltid varit här sedan han kom till oss. Men vi undviker att nämna hennes namn just nu. Livet går vidare och nu gäller det att ta hand om pojkarna.

Detta att förlora en kär livskamrat är något man alltid måste ta i beaktande när man skaffar hund. Klarar man inte av den förlusten, ska man aldrig ge sig in på det.
Jag har sju änglahundar och mannen har sex stycken. Alla älskade och saknade än idag. Vi kommer att ha många fler innan vi tagit sista andetaget.
Det är värt all sorg, när man får år av kärlek, skratt och upplevelser.
Så nu tänker jag pussa på mina två prinsar.