Utan skyddsnät i Sverige

Annonser

Jag lyssnade på ett radioprogram i morse, som berörde mig i hjärtat. Det handlade om att leva utan skyddsnät och att våga gå vidare.

En dam berättade om när hon hamnade i en situation hon aldrig kunnat föreställa sig. När hon blev pensionär flyttade hon till sin dotter och bodde i hennes lägenhet. Men så flyttade dottern helt plötsligt utomlands och mamman bodde kvar i dotterns lägenhet. Hyreskontraktet stod på dottern och en dag kom ett brev att mamman måste flytta. Mamman kunde inget göra, så hon magasinerade det mest värdefulla av möbler och saker hon inte ville bli av med. Så kom dagen då socialen stod utanför dörren och mamman visste ju att de skulle komma och hade packat en väska med kläder. Hon gav socialsekreteraren nycklarna och de bytte ut låset så att hon aldrig skulle kunna komma in igen. Efter det började hon vandra runt på gatorna med sin väska. Första natten sov hon hos en bekant och så fortsatte det ett tag tills hon insåg att hon inte kunde fortsätta med att sova hos sina vänner. De hade ingen aning om att hon var bostadslös eftersom hon skämdes och inte ville berätta om det.

Hon sov utomhus och när hösten kom på bussar som körde runt hela natten. Ett osäkert liv för en sjuttiosjuårig dam. Men hon slapp ändå tigga då hon hade sin pension och kunde köpa lite nya kläder på myrorna och andra secondhandaffärer. Hon gick till badhus och tvättade sig. Ingen kunde ana att damen med väskan som alltid var hel och ren bodde på gatorna. Men så kom hösten med regn och kyla. Vid ett flertal tillfällen hade hon passerat en bil som ingen verkade använda. Hon skrev upp registreringsnumret och gick till biblioteket där de hade datorer. Skrev upp ägarens namn och adress, varvid hon gick hem till honom. De gick med på att sälja bilen till henne. Det var en grå oansenlig volvo och nu fick hon en helt annan frihet. Hon hade tak över huvudet och någonstans att vila sig.

Hon letade upp olika parkeringar där hon stannade. I gatlyktors sken kunde hon sitta och läsa en bok vilket fick henne att må bättre. Hela tiden kände hon en stor sorg över att ha hamnat i denna situation. Ibland bytte hon parkering då människor ville sälja knark till henne och hon kände sig otrygg.

En dag gick hon på stan och såg en kvinna som sålde en tidning. Det var de hemlösas tidning. När hon sade att hon inte hade råd att köpa någon tidning av kvinnan, då hon också var hemlös, blev kvinnan bestört. Hur var det möjligt att en så gammal dam kunde vara hemlös. Efter det vände allt för damen. Idag är hon åttiofyra år gammal och har en lägenhet. När hon hör regnet smattra mot fönsterbläcket, känner hon en stor tacksamhet att ha tak över huvudet. Äntligen har hon ett fönster mellan sig och yttervärlden. I två år levde hon helt utan skyddsnät och ofta utan detta fönster.

Jag funderar på hur många fler lever som denna dam. För mig är det obegripligt att socialen kan med att kasta ut en gammal dam på gatan, utan att erbjuda mer hjälp än ett visitkort. När damen ringde upp socialsekreteraren fick hon rådet att söka upp något härberge. Hur kan man göra så?

Dag 2 som gräsänka

Annonser

Vaknade i morse med tre hundar i sängen. Jag slapp sova ensam i allafall. Lite snopna blev de när vi inte kunde gå morgonpromenad tillsammans allihop. Unkas fick gå första rundan och han tog tillfället i akt och strosade i sakta mak. Han är väl den av våra hundar som verkligen är trött på morgnarna. De andra två är desto piggare när de väl upptäcker att vi ska gå ut. Nellie hoppade två i garaget så jag höll knappt få på henne kopplet. Kuma var inte direkt hjälpsam då han tyckte att vi kunde busa lite under tiden.

Nåväl alla tre fick sina rundor och vi slapp regnet som redan dragit förbi. Fåglarna verkade sova förutom våra duvor som var ute på sin frukostrunda. De är inte ett dugg rädda för oss när vi kommer utan tittar bara när vi passerar. Andra duvor flyger upp i något träd, men inte vår vän som vi räddade från döden.

Jag brukar gå ut från byn och till nästa lilla by på dagarna, med hundarna. Mest för att Kuma ska slippa ungar och cyklar, som han tycker är riktigt hemska. Men tydligen har idrottsläraren på vår skola flyttat ut sina lektioner, på just den sträckan. Därför har vi nästan varit invaderade av ungar på våra promenader. Ska säga att det blir många stopp med Kuma som vägrar gå, utan ställer sig bakom mig. Hoppas de slutar med sina lektioner på den väg vi vandrar fram.

Har nyss kommit hem efter att ha hängt upp nya gardiner hos pappa, som blev väldigt glad. En av mina veteraner har tvättat hans fönster och nu kan han se ut. Inte för att de var helt nedsmutsade, men det blev en klar skillnad. Jag lyckades till och med att få ned persiennen i vardagsrummet, så han slipper solen i sommar. Hans fönster är åt väster och det kan bli ganska varmt på sommaren.

Detta var en lite rapport från vår blåsiga by en tisdag i maj.

blåst

Förvånad igen

Annonser

Jag tillhör inte de personer som tittar mig i speglar hela tiden. På morgonen gör jag ju det när jag gör mig i ordning och även på kvällarna när jag borstar tänderna. Men jag brukar aldrig göra det under dagarna. Varför vet jag inte, det har bara blivit så. Jag brukar inte titta på mig själv när jag går förbi skyltfönster heller. Därför blir jag lite förvånad ibland när jag hamnar framför en spegel. Ojdå, vad har hänt där?, kan jag tänka. Jag funderar sällan över hur andra människor uppfattar mig när det gäller det fysiska. Istället tänker jag mer på hur de uppfattar mig som person. Tänker mig för när jag säger något och försöker bjuda på det som finns i mitt hjärta.

Härmed vill jag inte påstå att jag är någon vän ängel. Jag kan nog verka kärv för vissa, men det köper jag. Fast jag försöker motverka det med att le ofta. Ett leende är befriande och kan göra mycket när det gäller att kommunicera. Hel och ren, med ett leende på läpparna möter jag min dag och speglarna lämnar jag åt andra. Det viktigaste för mig är att vara vacker inuti.

Men som prydnad är speglar väldigt fina.

Dags att sätta igång

Annonser

Har haft lite hundvård på förmiddagen och gått långrundor med dem. Sedan har det varit lite arbete med företaget då jag haft veteraner hos kunder för att titta på kommande uppdrag. Avrapportering av både kund och veteran för att sedan kunna sy ihop alltihop. Det ser väldigt bra ut och ska bli roligt att få igång detta.

Vädret är väl inte det finaste men vi måste faktiskt tvätta fönstren innan det blir för kallt ute. Senast vi gjorde det var i våras så de är rejält smutsiga. Vi brukar dela detta arbete mellan oss så att mannen tar utsidan och jag insidan, vilket jag är glad för. På så sätt slipper jag stå ute i blåsten. Nästa år hoppas jag att en veteran ska kunna utföra detta arbete åt oss, men nu vill jag inte ta dem jag har från andra uppdrag. Det är förresten bra träning för oss båda så slipper vi träna på annat sätt.

Bara att sätta igång då.