Hej då Augusti

Annonser

Sista sommarmånaden är snart slut. I morgon börjar den första höstmånaden, fast det kan man inte tro idag. Visserligen har det regnat inatt, men när det är +18 redan tidigt på morgonen, så känns det sommar. Igår var luften fuktig och vinden obetydlig. Jag var ordentligt svettig efter både hundturerna och inköpsrundan åt pappa. Idag fläktar det lite mer om än svagt.

Har lite att göra idag med förberedelser till morgondagens roadtrip. Vi tömde ut allt ur husbilen efter semestern och nu ska en del ut igen. Rena lakan och handdukar, och alla täcken jag tvättade. Det ska bli riktigt roligt att köra ut en sväng, även om den inte är jättelång. Vädret ser också lovande ut, vilket är trevligt.

Hundarna ska borstas som vanligt inför en tur. Kuma lossade ju rätt mycket för någon vecka sedan, men nu verkar det vara mer normalt. En sarloos lossar alltid lite päls. Hundarna verkar trötta idag, för inte ens Unkas ville gå ut i trädgården när jag öppnade nu på morgonen. Kanske vädret påverkar dem.

Ska förresten avslöja att jag skrev ett annat inlägg nyss, som bara försvann då internet slutade att fungera. Vet inte varför, men startade om datorn och tjoff så var det inlägget borta. Inget allvarligt, bara lite irriterande.

Måste även fundera på vad vi ska ha med oss i matväg. Frukost är inget konstigt, men middag ska vi väl ha och gärna något som inte behöver tillagas alltför mycket. Annars älskar mr J att laga mat i husbilen. Men nu blir det endast över helgen och då känns det inte nödvändigt att stå och laga mat. Just det, det är jag som brukar sköta disken och det är kanske det jag vill slippa. Lite disk är ok, men inte kärl och sådant.

Fyra veckor

Annonser

Det är nu fem veckor sedan jag ramlade och hamnade med foten i gips. Jag har varit hemma och inomhus i fyra veckor. Först trodde jag att jag skulle bli tokig. När värken satte in visste jag inte var jag skulle göra av foten. Men mitt tålamod har blivit prövat och jag har klarat av det värsta hoppas jag. Nu är jag i stor sett tablettfri och det enda jag tar är Alvedon. Armarna har blivit starkare och jag klarar av att hoppa längre sträckor, men ibland värker det uppe i lårbenet så jag bara vill gråta. Där är jag inte lika stark. Morgnarna är värst då jag känner mig stel som en högaffel. Det är inte endast nu då jag har foten i gips som jag blivit stel utan något jag känt i flera år. Därför har jag ju kört ett yogapass varje morgon som fått mina leder att vakna. Nu kan jag inte göra det och på en gång märker jag av stelheten. Så fort jag kan ska jag börja med yogan igen. Jag saknar det lugn man känner efter ett pass och hur mjuk kroppen känns.

Nu har hösten kommit för det känns i luften, även om solen är framme och löven inte börjat falla. Kvällarna är kyliga och även morgnarna. Det tråkiga är att jag känner det som att jag förlorar dagar,veckor och månader av året. Livet fortsätter utanför mitt fönster och jag kan bara se på.

Jag försöker tänka att allt har en mening, även om jag inte förstår vilken just nu. Men det som inte dödar det härdar och jag hoppas att jag är starkare när jag är frisk igen. Något jag absolut kommer att uppskatta är att kunna gå på två ben och röra mig som jag vill. Då jag kan gå ut på landet med mina älskade hundar igen.

Mycket mer sommar 

Annonser

Augusti går mot sitt slut och jag tror att denna månad, detta år för alltid kommer att finnas i mitt minne. För mycket har hänt och som man säger, hälften vore nog. 

Många här i byn ser fram mot nästa helg då countryfestivalen går av stapeln. I två dagar är det fest vid ridhuset och byn lever upp. Jag brukar gå omkring med hundarna och titta på alla som kommer hit i husbilar och husvagnar. Men i år får jag inte det. Hoppas vädret blir fint. 

Jag var så uttråkad igår att jag satt och läste boktitlar baklänges. Eftersom jag sitter i vårat bibliotek om dagarna, har jag en del bokryggar runt omkring mig. 

Idag har jag inget uppdrag att utföra, så jag får hitta på något annat sätt att stimulera min hjärna. 

Dag 3 andra veckan

Annonser

Onsdag och jag känner mig lite vilse i pannkakan. När jag vaknade i morse hade jag för mig att det var helg och nu går klockan super fort för mig. Tiden bara rusar fram. Det beror kanske på att jag håller på att trappa ned med tabletterna som ju är rätt starka. Har valt att ta den starkaste till natten så att jag kan sova bra. Men sedan är det Alvedon som gäller och morfintabletterna försöker jag att inte ta. Igår gick det bra, men jag är införstådd med att det kan bli bakslag någon dag.

Jag ringde till sjukhuset för att höra hur det är med pappa och de har skickat ett meddelande om att de vill ha en vårdutredning angående honom. Jag får vara med per telefon, även denna gång. Jag vill inte att de kör över honom och höra vad han tycker om sin situation. I morgon ska jag ju röntga foten och träffa läkaren efteråt. Nytt gips och borttagande av stygn står visst också på agendan. Då ska vi passa på att träffa pappa.

Det känns inte bra att vara fast här hemma då jag skulle behöva vara vid min pappas sida. Utan mannen hade jag aldrig klarat av det hela. Han har varit och är min förlängda arm utanför huset. Nu har farmor fått permanent boende här i byn så det blir extra jobb för mannen. Jag skulle så gärna hjälpa till men nu går ju inte det. Tur att pojken är stark och hjälper till. En ny fas i våra liv är just på väg att starta.

Lite datorjobb idag

Annonser

Har laddat ner alla foton från kameran till datorn och tittat genom dem. Man tycker att över 200 foton är mycket, men när man titta på dem så är det inte det. Tog väl inte så många kort då detta var andra gången vi körde Frankrike. Det börjar kännas lite hemtamt nu och just Medelhavet är ju i stort sett bara stränder. Sand som sand eller hur? Atmosfären  kan man ju inte fota så bra. Men visst var det en hel del magiska kvällar och på en månad händer det en hel del.

Egentligen skulle jag börja dra ned på tablettdoserna på söndag, men jag har börjat idag. Blir så trött av dem och vissa stunder känns det som att jag har bomull i huvudet. Unkas går med mig var jag än ska och så försiktigt som att han vill mana mig att ta det lugnt. Kuma har börjat vänja sig vid mina kryckor och ligger still när jag passerar honom. Jaja, det återstår nio veckor till med kryckor och gips. Mitt kusinbarn som råkade ut för en liknande olycka några veckor före mig, har fått en så käck stövel att ha utanpå gipset. Fast hon kanske inte har gips fortfarande utan något annat som gör att stöveln är nödvändig? Ska fråga om det. Jag följer henne då jag säkert kommer att få gå genom det hon gör. Två olyckssystrar som skuttar fram i livet just nu.

Det ska bli så skönt att få ha mannen hemma ett par dagar nu. Vad kan jag säga första veckan avklarad och bara resten kvar. Fick kallelse från ortopeden och ska dit på torsdag, för röntgen av foten, borttagning av stygnen, nytt gips och läkarbesök. Ska bli spännande och höra vad han/hon har att säga.

Så kom regnet

Annonser

Lite förvånade blev vi i morse då regndroppar började falla under morgonrundan. En förlösande regnskur kom och idag behöver jag inte vattna. Kyligare idag än igår och det kan vara skönt med en dag då man inte svettas så fort man gör minsta ansträngning. Men det räcker med en dag. I morgon vill vi ha tillbaka solen och värmen. Det kommer den att göra enligt väderprognosen för de närmaste dagarna.

Hundarna verkar tycka att det är skönt med lite svalare väder, för de sover som stockar. De ligger bägge två i våra sängar och verkar inte bry sig om något.

Livet i byn rullar på i lugn takt och många räknar nog ned dagarna tills badet öppnar. Fritt inträde blir det på Nationaldagen och de första trehundra får en badboll. Det blir korv och glass till alla. Då hoppas jag på vädret. En annan festlig dag blir det i morgon då lille Oskar ska döpas. Hertigen av skåne minsann. Där spelar vädret också in och sol önskas nog av alla besökare.

Eftersom mannen är ledig i morgon, känns det som att det är fredag idag. Kort vecka med andra ord. Ikväll börjar vår helg.

Inte som vi tänkte

Annonser

I morse väcktes vi av telefonen. Farmor 👵 har ont och yrar. Hemtjänst sköterska ville ringa ambulans och mannen tyckte att det var en bra idé.
Vi steg upp och gick en långpromenad med hundarna. De var uppspelta eftersom vi valde en annan tur ut på landet.

Precis när vi kom hem ringde sköterskan igen och det vi fick höra gjorde mig riktigt förbannad.
Trelleborg vägrade att ta mot farmor och det är bara akuten i Malmö som gäller. Mannen gav sig av hem till farmor och ambulansen kör henne till Malmö, men de varnade för att de ger smärtlindring och skickar hem henne igen.
Vi slängde i oss frukost och mannen körde iväg till Malmö.

Jag är besviken på sjukvården som skickar hem en 91:åring utan att ha gjort en utredning om hon klarar sig ensam.
Även om hon försäkrar att det går så bra, borde de förankra det hos hemvården. Det har de inte gjort och nu är vår helg helt förstörd. Vi oroar oss hela tiden hur det ska gå för farmor.
Ingen glad helg för oss.

Dagvill

Annonser

Vilken konstig vecka detta blev. Först var det vardag som vanligt i måndags och tisdag då mannen slutade tidigare. Rätt skönt att vi kunde gå bägge två med hundarna efter att det snöat på förmiddagen. Det var ju ingen snö på morgonen och på några timmar var världen alldeles vit. Sedan var det plötsligt helg en dag och jag kunde inte bestämma mig för om det var lördag eller söndag. Idag är det vardag igen och hundarna begriper ingenting.

Ingen ordning på någonting alls, verkar de tycka. Mina rutiner med pappa har blivit ruckade och hans inköp och duschning har jag fått göra innan jag kunnat bara vara. Tycker att jag sprungit hos honom varje dag. Så det ska bli skönt att det blir en normal vecka igen. Härligt med helger men jobbigt att inte kunna slappna av helt.

Det bästa av allt är att nu väntar våren, som med all säkerhet kommer. Jag ser fram mot den bästa tiden på hela året då allting börjar spira och bli grönt. Jag tittar med drömmande ögon ut på vägen där snön ligger som ett kallt täcke över allting. Det har börjat blåsa igen och vi får kyliga promenader idag.

Sedan ska jag sätta nya talgbollar i trädet till alla småfåglar. Jag har några rödhakar och blåmesar som brukar hälsa på och de behöver talg nu.