Etikettarkiv: hjälp

Något som jag inte tror på

Publicerat av
Svara
Annonser

Blev oerhört häpen när jag hörde nyheterna idag, att det var bättre att bli äldre i storstaden än på landet. Beror det på att det är bättre att leva i ett samhälle som inte har tålamod med äldre och där man andas in avgaser hela tiden? En stad där inte många äldre vågar sig ut efter att det blivit mörkt på eftermiddagarna, där man är orolig för att bli rånad när man ska hämta ut sina pengar på bankomaten är i mitt tycke inte bättre än att bo på landet. Jag flyttade från storstaden eftersom det kändes väldigt otryggt att gå ut med min hund efter arbetet. När jag blivit jagad av ett gäng invandrare och hotad av skinheads, tog jag mitt bohag och flyttade.

Undrar vad de baserar sina forskningsresultat på egentligen? Sedan jag flyttade ut på landet har jag aldrig blivit hotad av någon eller känt mig otrygg när jag gått ut med mina hundar. Här kan inte en människa ligga död i en lägenhet i flera månader utan att någon reagerar. Ingen gammal människa behöver vara orolig för att bli rånad när de går till affären.

Forskarna påstod att äldre människor i städerna håller sig mer allerta och pigga. Tacka fan för det, när de måste springa över gatorna för att slippa bli påkörda. En del tränar väl också för att kunna slå en eventuell rånare i skallen med väskan. Här på landet behöver man  inte träna för sådant. Under mina promenader med hundarna möter jag varje dag flera äldre som är ute och går. Här kan vi se vilda djur och höra fåglarna, vilket man sällan ser i städerna.

Nej, jag tror inte på dessa forskningsresultat. De verkar lika löjliga som de att man får cancer av att borsta tänderna med tandkräm. Undrar varför så många äldre söker sig till mindre städer och byar när de blir äldre? Månne det vara för att de inte vill bli så gamla? Konstigt för i vår by har vi många som är långt över åttio år gamla. Min pappa blir förresten snart åttionio. Forskarna påstod också att äldre i städerna klarar sig själva längre. Det kanske beror på att de inte får någon hjälp? På landet hjälper vi varandra och det kanske är en nackdel i forskarnas ögon.

wpid-img_20121114_150527_1.jpg

Om tiggarna

Publicerat av
Svara
Annonser

Första gången jag såg tiggare var i Spanien på sjuttiotalet och nästa gång i Oslo på nittiotalet. Jag blev lika obehaglig till mods varje gång. Idag har vi även tiggare i Sverige och obehaget kommer varje gång jag går förbi någon. Ska verkligen människor behöva sitta utanför affärer och tigg för sitt uppehälle på tvåtusentalet? Visserligen kommer tiggarna från andra europeiska länder och är inte svenska medborgare, men vad menas med EU, om vi inte gemensamt ska kunna hjälpa dem. De kallas romer och är ett folk som fösts hit och dit i Europa under årtionden. Hantverkare som försörjt sig på att sälja det de tillverkat.

Varför, är det så fel att vilja bo i hela Europa? Nu när vi ska ha samma lagar och bestämmelser inom EU, kan man väl utfärda ett europeiskt pass till alla. Att man kan bo varhelst man vill. Därför borde en gemensam pott läggas för att hjälpa dessa människor. De vill ju egentligen inte flytta från sina barn,släkt och vänner, men behöver hjälp för att överleva. Jag såg ett program på tv, där en ung tös sökte efter sina riktiga föräldrar och tillslut hamnade i Rumänien. Hennes släkt var enormt fattig och naturligtvis romer. Den rumänska staten kanske inte har råd eller vilja att hjälpa dessa människor. Det kan jag acceptera. Men jag kan inte acceptera att resterande länder inom EU inte hjälper till.

Man löser ingenting med att skicka hem dessa tiggare. De är så desperata att de kommer tillbaka, eftersom den lilla slant de lyckas få ihop ändå är något, istället för den situation de har utan pengar. Men detta är en kortsiktig hjälp. Vi kan inte forsla människor hit och dit, hela tiden utan istället ta tag i problemet. Ta reda på vad det är som driver människor att sitta på en gata och tigga. Jag misstänker att det finns vissa som försöker utnyttja fattiga romer i sitt eget syfte och kanske tar merparten av deras pengar när de kommer hem till sin familj. Men sparka och spotta inte på dem som sitter där på gatan, för de skulle absolut inte göra det om de inte var desperata.

En konstnär

Publicerat av
Svara
Annonser

För några år sedan dog min mans farbror vid hög ålder. Han blev nittio år gammal och de sista åren av hans liv låg han fjättrad i sängen då han blev blind. Under hela sitt liv levde han ett fritt liv utan en massa måsten. Hur han lyckades köpa den lilla lägenheten i centrala Malmö är en gåta som vi aldrig får svar på. Han hade ingen fast inkomst någonsin eller fick någon hjälp av staten. Det var han mycket stolt över. Inte ett enda bidrag tog han emot. Ibland kom han hem till sin brors familj där min man var yngsta sonen och fick ett mål mat. Då lämnade han en av sina tavlor som betalning, eftersom han var konstnär.

Det var ute i bokskogen han hittade sina motiv och dit tog han sig på en gammal moped. På morgnarna då vädret tillåt, satte han fast buren med sin älskade fågel på pakethållaren och styrde mot skogen. Där satt han om dagarna och fågeln fick bekanta sig med de vilda släktingarna. När han behövde pengar sålde han ett av sina alster till någon och på så sätt fortgick hans liv. Han träffade en dam som blev hans särbo. De höll ihop ända till hans död. På gamla dagar flyttade hon hem till honom, då han fick svårt att gå.

När han tillslut blev så dålig att han inte kunde bo hemma, besökte hon honom varje dag. Han tappade synen och hon blev hans ögon. Läste tidningen och någon bok för honom. Tror han låg så i tio år innan hjärtat gav upp. Jag träffade denna dam en gång, på min mans fars begravning. En mycket trevlig och försynt dam, som gett hela sitt liv åt en levnadskonstnär. Hon dog strax efteråt och kanske av brustet hjärta.

Vi har några tavlor här hemma, som ”farbror Arthur” har målat. Jag tittar ofta på dem och förundras över hur mycket känsla som finns i dessa målningar. Han måste ha varit en känslomänniska av stora mått. En man som aldrig strävat efter rikedom, utan hellre haft det fattigt och varit fri. Troligen var han väldigt lycklig när han satt där ute i bokskogen och lyssnade på fågelkvitter. Han var modig som tordes stå utanför samhället och leva precis som han ville.

Behöver tips

Publicerat av
Svara
Annonser

Som jag berättat slutade min data att fungera ordentligt och jag har hållit på med att ordna upp allt sedan dess. Nu fungerar den bra förutom att jag inte kommer åt mitt hotmailkonto. Har försökt med att få en kod för att återställa det men de verkar inte godta mina uppgifter. Jag har hotmail på min mobil och den fungerar utmärkt. Men lösenordet kan jag inte få fram där då det bara är punkter.

Jag brukar spara mina lösenord på papper, men kan inte hitta det någonstans. Om någon som läser detta, vet hur jag ska göra så är jag tacksam för alla tips.

 

Vänlighet

Publicerat av
Svara
Annonser

Igår skrev jag om ordet respekt och hur det verkar vara något sällsynt idag. Jag funderar mycket på hur någon säger, när de vill ha hjälp eller svar. Även hur jag själv frågar någon något.

Tänk, dig att du behöver hjälp med att röra i en gryta då du har händerna fulla med annat. Din vän håller på med något helt annat än matlagning och är inte helt klar med sitt bestyr. Du säger:” rör i den där grytan en stund”. Svaret blir säkert att han/hon är upptagen och inte har tid. Upplagt för ett gräl, då du blir irriterad och känner dig stressad. Säger du istället: ” skulle du vilja röra i grytan en stund?”, får du säkert hjälp av din vän.

Det har stor betydelse hur man säger något och att inte beordra någon att göra något. Att istället visa hänsyn och be om hjälp eller svar, genererar istället till att hjälpen kommer och svaret blir i samma anda som din fråga. Jag försöker hejda mig även om jag är stressad eller på dåligt humör, så det jag säger inte kommer som en befallning. Inte så alltid så lätt, men vilken skillnad det gör. Därför grälar vi väldigt sällan i vårat hem.

Ange tonen

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag pratar ofta och mycket med människor i telefon. När någon är missnöjd med något, har de en tendens att prata högt eller skrika till och med. Men så kan någon helt sakligt tala om vilket problem som uppstått. Det har fått mig att reflektera över hur jag själv reagerar på detta och förändrat min ton, när jag vill ha upprättelse för något. På så sätt har jag alltid fått en människa som vill hjälpa till att ställa allt tillrätta. Något som fler bör tänka på. När någon, vilket bara hänt mig en gång, ringt och skrikit i telefon, har jag snabbt avslutat samtalet. Jag förstår att man är upprörd om något gått fel, men för att få rättelse bör man nog lyssna och sedan förklara sin inställning. I det fall då jag fick en skrikande okänd man i luren, försökte jag få honom att prata lugnt, när inte det gick sade jag adjö och lade på. Han blev säkert inte gladare över det och förbannade mig efteråt, men i vissa fall kommer man ingen vart när någon vrålar i andra ändan. Jag kan också påpeka att än idag vet jag inte vad han egentligen ville.

Jag kan också bli arg över konstiga fakturor och påståenden, men brukar vänta tills jag är lugn. Då ringer jag upp och förklarar mitt ärende så sakligt jag kan. Lyssnar på personen i andra änden och sedan försöker få till en lösning. Det fungerar och när jag avslutar samtalet mår jag bra och tror att personen jag pratat med också känner att den mår bra.

Livet blir lättare för alla om man tänker efter före, eller hur?

 

Kliar mig i huvudet

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag kan skatta mig lycklig att mannen åtagit sig att göra både min och företagets deklarationer. Själv håller jag mig tyst och försöker störa så lite som möjligt. Vissa kommentarer och utrop från honom har fått mig att förstå att det är bäst så. Jag yttrar mig bara om han frågar mig om något och vet inte om jag tillför speciellt mycket i detta. Detta årliga gissel hänger alltid över en som en tung våt handduk och man drar sig alltid för att börja. Om datan inte krånglar så är vi snart klara. En nackdel med att bo på landet är att internet kan vara hopplöst ibland, åtminstone om man har telia. Jag har telenor i min data och den verkar fungera bättre.

Idag hoppar jag över trädgårdsarbete då min axel verkar öm. Det är så ovana rörelser man gör när man krattar och klipper buskar. Jag klippte ned snöbollsbusken igår och glädjande nog såg jag små gröna skott komma fram under allt det vissna. Den blir säkert lika stor och fin som alla andra år. Den blommar på sen sommaren och det med stora vita runda blommor. Jag har även sett att syrenbuskarna kommer att få blommor i år och det är jag glad över. Tydligen klippte jag ned dem i rätt tid förra året. Klipper man på våren så blir det inga blommor och även för sent på hösten kan vara dumt.

Nu spanar jag på alla björkar, för att se när bladen får musöron. Då ska rosorna klippas ned. Jag älskar rosor och har några gula och röda, en rosa klängros som får små blommor som är så söta. På gaveln har jag två röda klängrosor som verkligen är vackra då de blommar. Framför huset har jag röda och vita små rosor som är så söta. Men det dröjer innan de börjar blomma. Flera år i rad har jag köpt orange tagetes till blomlådorna och de lyser verkligen upp. Sen är de väldigt tåliga och behöver inte så mycket omsorg. Ja, då vet ni vilka blommor jag kommer att ha i trädgården. Sedan är det bara gräsmatta eftersom vi har hundar som älskar att ligga ute och bara vara.