Auktoritära system

Annonser

Jag har börjat lyssna på P1 radio om morgnarna. Det har väl kanske med åldern att göra och även influenser från mannen i huset. Efter att i många år lyssnat på typiska musikkanaler, på väg till och från arbetet, rattade han över till P1. Han har ofta kommit hem och berättat om intressanta program han lyssnat på och jag blev lite avundsjuk över allt han lärt sig. Därför har jag också börjat lyssna på denna kanal när jag gör mig klar på morgonen. Man blir faktiskt lite trött i öronen av all musik som alltid strömmar ut från radion. Även allt strunt som programledarna i dessa kanaler håller på med.

Nu slipper jag bli irriterad på struntet. Bättre än att bli på dåligt humör och gnälla, är att bara ratta över till en annan kanal. Tyvärr har jag inte fått ta del av särskilt intressanta program. Oftast är det ett ringprogram där folk får ringa in och tycka till om precis vad som helst. I och för sig väldigt bra, men jag tycker att det är tråkigt i längden. Sedan har det varit matprogram. Jag har lärt mig en hel del om rawfood, tomater, lök och ägg. Lärde mig förresten att koka perfekta ägg och nu äter vi väldigt goda sådana varje morgon. Även hur man kan använda vitlök så att det blir en mild smak eller stark smak i maträtterna. Sedan vet jag också en hel del om modets uppkomst och hur reklamen för modet utvecklats. Lite allmänbildning med andra ord. Men inte det mest intressanta i mina öron.

Men denna morgon var det ett riktigt intressant program. Det handlade om auktoritära personer och chefer. Man tog upp frågan om hur folk kunde tycka att Hitler hade rätt och följa honom. Men det som fick mitt intresse var en intervju med en psykolog, som skrivit en bok om arbetsförmedlingen. Han hade intervjuat flera anställda om deras arbetssituation och hur de följde alla direktiv från ledningen. Trots att de inte tycker att de har en bra arbetssituation ändå följer de regler som de fått. För det är ju så att från att ha varit en trygghet för de som blivit arbetslösa, så har de istället blivit ett slags övervakare. De ska se till att alla söker arbete och verkligen är aktiva med det.

Jag har själv tänkt på den förändring som blivit. När jag var arbetslös i några omgångar under min tid i Göteborg, så försökte de verkligen hjälpa till att jag skulle få ett nytt arbete. Det kom hem lappar med arbeten jag kunde söka och det var heller inget tvång att jag måste söka dem. Ingen kontrollerade om jag sökt eller inte. Jag behandlades som en vuxen person och kände att de litade på att jag sökte det som var intressant. Idag ska folk skriva aktivitetsrapporter och skicka in, även om det inte finns några jobb att söka. Har grannar som skickar in och söker jobb som de aldrig kommer att få. Dels på grund av att de inte har rätt kunskaper och i de fall de har det så faller det på åldern.

Vi lever i en värld där vi styrs av auktoritära instanser överallt. Vad är det som händer?

 

Det brinner

Annonser

Jag följer rapporteringen om branden i Västmanland och min pappa som jobbat i området som ung berättar om när han var där. När farmor dog åkte pappa med sin äldre bror till Virsbo och jobbade. Han var hantlangare på en lastbil och högg timmer i skogen. Det gällde att dra in pengar till hushållet och pappa sörjde sin mamma väldigt mycket. Nu är han orolig för att branden ska nå fram till hans hemort Möklinta, men än så länge håller den sig borta. Hade jag bott i närheten hade jag ställt upp med bostad åt dem som måste lämna sina hem och även med att föra bort djur.

Förstår att elden inte är under kontroll efter sju dagar och det gör mig orolig. Visst ha jag läst om hur det brunnit på andra platser i världen och att det sker i Sverige, känns overkligt. Hoppas regnet kommer dit och kan ge hjälp i släckningsarbetet.

Trots att jag aldrig bott däruppe, känner jag en koppling genom min pappa, som betraktar den delen av landet som sin hemtrakt. Jag har läst de böcker han köpt, som handlar om den trakten och känner att några slags rötter finns där. Det får inte brinna upp.

Nu brinner det i knutarna för jag måste få klart allt med företaget.

Att vara barn till gamla föräldrar

Annonser

Något man aldrig tänker på när man är yngre är hur det blir vid vuxen ålder. Samtidigt som man själv blir äldre, blir även föräldrarna det. Då kunde jag gå till min mamma för att få råd och hjälp med olika saker. Något som var självklart tyckte jag då. Vissa råd följde jag och andra glömde jag bort. Så är det väl alltid.

Med tiden stod jag på egna ben och då bestod oftast hjälpen av råd och den praktiska hjälpen behövdes inte så mycket. Jag lånade mina föräldrars bil för att åka till studiestaden Uppsala. Det sista året bodde jag mer hemma än på studieorten. Jag var redo att ge mig ut i arbetslivet och hade fast sällskap som redan arbetade. Vid mina olika flyttar fick jag hjälp med att bära och sedan installera mig i lägenheter. Sista gången jag flyttade klarade jag mig helt själv och med föräldrar som blivit äldre ville jag inte heller be om hjälp.

Idag är rollerna omvända. Jag kör min pappa till olika instanser för undersökningar och annat. Ordnar hans räkningar och handlar mat varje vecka. Senaste veckan har jag även börjat se till att han sköter sin hygien. Med åren har det blivit nödvändigt att hjälpa honom mer och mer. Nu är det han som ber mig om råd och praktisk hjälp.

Allt detta funderade jag aldrig på när jag var yngre. Att en dag skulle det bli jag som hjälpte istället för att bli hjälpt. Men jag ser det inte som en börda trots att det tar en hel del av min tid. Det är en naturlig del av hur livet är. Istället ser jag det som en gåva att få vara en del av de sista åren i hans liv. Vi har nog aldrig varit så nära varandra som vi är idag. Han får ta min tid i anspråk.

heart-light-milford_3747_990x742

Omvårdnad

Annonser

När man kommer upp i en viss ålder, blir man ofta den som får ta hand om sina föräldrar. Omvända förhållanden mot när man var liten. Jag är i den sitsen och eftersom det endast är min pappa kvar, blir jag nog lite extra omsorgsfull. För mig är det viktigt att han får ha sin värdighet och självständighet i behåll. Han har alltid varit en stark och aktiv människa i hela sitt liv, tills benen började svikta. Idag klarar han inte av att gå långa sträckor och har ramlat några gånger. Därför har jag blivit hans ben.

Idag var vi till vårdcentralen, för spolning av öronen. Efter att ha arbetat vid järnvägen i många år, har hans hörsel bara blivit sämre med åldern. Därför är det viktigt att få bort vaxproppar då de uppstår. Allt gick bra och sedan tog vi en sväng till butiken, banken och tobak, för att göra lite inköp med mera. Jag lämnade av en nöjd pappa och nu kan han svara i telefonen igen.

Ibland känns det lite jobbigt med all den servicen han behöver, men så stannar jag upp och tänker på hur mycket han gjort för mig tidigare. Han tog tåget från norra Dalarna till Göteborg, för att hjälpa mig sätta upp lampor och annat, då jag flyttade dit. Han offrade flera dagar på att jag skulle få det bra i mitt nya hem. Det är bara en sak av många han gjort för mig. Vad hade jag gjort utan hans hjälpande händer? Nu när han är så beroende av min hjälp, gör jag det med glädje.

Alla möten

Annonser

Har haft ännu ett möte med en intressant person denna förmiddag. Så mycket kunskap, så mycket värme och vilja. En stor vilja att hjälpa andra med olika saker betecknar alla de veteraner jag mött. En del har verkligen haft det kämpigt i livet, men ändå orkat allt. Det var inte bättre förr och trots det säger socialdemokraterna att det var så. Tror svenska folket gått på myten om folkhemmet och inbillat sig att alla hade det bra då. Men flera av dem jag mött här på mitt kontor kan vittna om att det verkligen inte var så. Intentionerna var säkert de bästa, även om det inte blev så i verkligheten. Det perfekta samhället finns inte och kommer nog aldrig att finnas. Det kommer alltid att vara människor som får kämpa för sin överlevnad och slåss mot myndigheternas stelhet. När tjänstemännen bara följer regler och paragrafer och inte vill se utanför ramarna, kommer en del människor att fara illa.

Många av veteranerna är väldigt rädda för att en ny regering ska ta bort möjligheten att få fortsätta vara verksamma. Att det ska bli för dyrt att anlita en pensionär om de avdrag tas bort som finns idag. Det vore verkligen synd och kostsamt för samhället. Ibland undrar jag varför politiker har så svårt att se hur verkligheten verkligen är. Vilka mallar och normer går de efter? De har ju ändå de politiker som arbetar på kommunal nivå att fråga om hur det är. Man kan inte underlätta för vissa samhällsgrupper genom att försvåra för andra. Vi får inte glömma bort den resurs vi har i våra pensionärer.