Inte nu igen!

Annonser

Det snöar! Jag som trodde att det skulle vara slut på eländet. Solen sken så fint när vi vaknade i morse och nu virvlar snöflingor ner genom luften.

Fredag och jag höll på att få en hjärntvätt, när jag duschade. Igår kväll blev det elavbrott och jag har radio i min dusch. Det är mysigt att lyssna på musik när man tvålar in sig. Men när jag satte på radion var det som universums alla planeter sprakade. Jag rattade in min guldkanal och volymen var skyhög. Satte ner den till lägsta nivån, men det blev ingen skillnad.

Föredrog total tystnad 🔇 och stängde av radion. När jag sedan såg ut genom fönstret dalade mitt humör.

En av mina följare frågade vad vi gör med hundarna då vi åker ut i Europa. Vi har skaffat husbilen för att de ska kunna följa med. Hundpass har vi också ordnat. De har alla vacciner som behövs och det står i passen. Men oftast är det bara när vi kommer hem och kör över Öresundsbron som vi behövt visa dem. Vi skulle aldrig åka utan våra familjemedlemmar.

Nu har ju inte Turbo varit med på någon långresa, utan endast åkt med hem till oss. Det var när vi hämtade henne. Men det blev en övernattning och det fungerade väldigt bra. Hon gillar att åka med. Det första vi gjorde var att skaffa ett pass till henne.

Om någon funderar på att ta med sitt djur på resa i Europa, är det bara att gå in på jordbruksverkets sida och läsa vad som krävs.

Mild depression

Annonser

Snöade när vi steg upp i morse och humöret höll sig på lågvattennivå. Men det visade sig att temperaturen steg över nollstrecket , vilket gjorde att det ändå töade lite. Då det varit runt nollan inatt var det väldigt halt och vi bestämde att det fick bli trädgårdsbus idag.

Kuma prövade hur snön var och gick försiktigt runt till andra sidan av huset, dit de andra två sprungit i full fart.

Väl där brukar han stå och spana ut mot gatan. Inte för nära staketet då det kan komma hemska människor och gå förbi. Titta på avstånd är hans modell, då han har rätt mycket varg i sig är han väldigt skygg.

Mr J körde morgonpasset med hundarna och jag gjorde i ordning frukosten. Det blev lite lek med Unkas och Turbo som även lekte jaga en stund. Det är ok så länge det inte är is.

Inte trodde jag att det skulle bli så många foton med vintermotiv. I början tyckte jag att det var lite roligt , men nu är det tradigt.

Det var nog roligare för Mr J som höll sig varm med hundlek. Nu på kvällen har snöandet slutat och byn är insvept i tjock dimma, vilket brukar betyda väderomslag. Antingen blir det varmare eller så kommer kylan tillbaka. Återstår att se i morgon.

Jag har snart gjort klart allt för min tillvaro som tidsmiljonär. Två bolag kvar att skicka in till för min tjänstepension. Man blir lite förvånad över att inte alla har ordnat så att man kan fylla i allt via nätet. Vi lever ju i en digital värld och många myndigheter har slutat med papper. Bättre för miljön och ett snabbt sätt att ordna saker.

 

Fortsatt summering

Annonser

Jag tänkte fortsätta med mina funderingar om året som gått. Nu har jag kommit till sommaren och ska börja med:

Juli: Kallt och bara +14 de första dagarna. Vi packade in våra saker och hundarna i Mackan. Styrde söderut genom Hamburg. Stannade några nätter i Tyskland och vid Mosel innan vi körde in i Frankrike. Vädret och värmen gjorde oss på bra humör. Vi fick härliga veckor nere vid Medelhavet och hundarna fick doppa tassarna. Sedan kom vi hem till tråkvädret i Sverige.

Augusti: Mr J arbetade igen och jag var ensam med hundarna. Ingen värme men hundarna kunde ändå vara ute i trädgården. Vi var inne i vardagslunken igen. Det blev marknadsdag i byn och jag blev sjuk. Hela världen snurrade runt och det var fruktansvärt. Åkte ambulans till Trelleborg och läkaren konstaterade att jag fått virus på balansnerven. Fyra dagar på sjukhuset och sedan fick jag åka hem. Inget bra avslut på denna månad.

September: Första september körde vi upp till Riala och hämtade hem Turbo. Ett litet yrväder kom hem till oss och nu följde några veckor med anpassning för henne. Mr J arbetade sina sista veckor på företaget för att sedan bli friherre.

Återkommer med de tre sista månaderna senare. Den sista månaden är ännu inte över. Ingen snö har fallit i södra Skåne och troligen blir det en grön jul för oss. Något vi blivit väldigt vana vid nu. Snart vänder dagarna och ljuset återkommer. Men sedan vet vi inte vad som mer kommer att hända när det blir nytt år.

 

Hemma igen

Annonser

En resa är till sin ände och vi är lite trötta allihopa. Resan har gått bra och hundarna har sovit mesta av tiden. De är väldigt sams och det känns bra.

Det första vi gjorde var att släppa ut hundarna i trädgården.

En hel del att undersöka och leka med pojkarna. Unkas nappade och de körde ett rejs.

Sedan var det dags att undersöka huset och känna på sängen. Tror den fick godkänt. Sedan satte mattanten fram maten och det är alltid trevligt att äta tillsammans.

Det tar sin tid

Annonser

Helt uppslukad av min berättelse, hinner jag endast göra en del måsten. Det viktigaste är ju hundarna och lite hushållssysslor. När så dagen är som idag, med gråväder och regn ids jag inte ens titta ut. Jag tänder lampor och ljusstakar i alla rum. Hundarna sover och kommer bara in till mig för en stunds kel.

Jag har min berättelse och försöker bara föra den framåt. Allt snickeri med språket och omskrivningar får komma sedan. Berättelsen lever inom mig hela tiden och jag omhuldar den mot allt annat. Inget får klampa in i den. Den har börjat leva sitt egna liv och jag har stängt ute en hel massa annat. Men detta har jag väntat på sedan länge och är något jag verkligen vill hålla kvar. Samtidigt har det blivit viktigt att ta in så mycket kunskap från andra som skriver.

Jag skriver men är absolut ingen författare. Det blir man då något är publicerat och det vet jag inte om min berättelse kommer att bli. Men jag är en som skriver och det gör mig väldigt lycklig, då jag längtat efter att få hamna här.

Mannen är helt inne i att hitta nya SuvEllen och verkar ha gjort det. En lång resa förestår och jag är lite orolig. Vädret är så oberäkneligt att varje resa blir vansklig. Det ser ut som att jag blir ensam något dygn framöver och det är jag inte orolig för, utan det är resan mannen ska göra.

Jag får gömma mig i min berättelse så mina tankar finns där, istället för i konstiga scenarior.

Resan fortsätter

Annonser

Efter nio timmars god sömn vaknade vi vid åtta på morgonen. Det var +16 och blåste kyliga vindar, men solen kom fram och temperaturen steg till +18. Hundarna fick en rastning och vi gjorde oss klara för avfärd. Första stoppet blev Skandinavienkai i Flensburg, då Mackan behövde få lite diesel i magen. Vi skulle ju passera Hamburg och där är det alltid risk för köer och en full tank är skönt att ha då. Ju närmare vi kom desto mörkare blev molnen och ett par störtskurar såg till att Mackan inte var lika skinande ren som när vi åkte hemifrån. Hamburg bjöd inte på några överraskningar denna gång och efter en rejäl störtskur då vi kom upp ur Elbetunneln, var vi ute ur staden. En ung kvinna kom farande i en öppen sportbil och hon så rätt våt ut. Snabbt styrde hon ned bilen på en avfart och min gissning är att hon stannade och fällde upp taket på bilen.

Flera timmar på autobahn följde efter det. Vädret blev bättre och bättre hela tiden och snart var himlen blå och solen sken på oss. Vid tvåtiden stannade vi och rastade hundarna, samt passade på att äta lite. Vi måste ned till Köln och ställplatsen där. Men vägarbete gjorde att vi blev sena och halv sju stannade vi vid en McDonalds och gav hundarna mat och rastning. Vi köpte en BigMac för att slippa laga mat då vi kom fram till ställplatsen. En timme senare körde vi in på ställplatsen i Bergisch-Gladbach-Pfaffrath. Nio andra husbilar stod redan där och det verkade vara en lugn plats vid ett fritidsbad. En fördel är ju att den är gratis. Kaffe och en stunds avkoppling innan dusch och sängdags. Vi har kört 63,5 mil idag och det känns i huvudet. Autobahn är snabb men så tråkig och slitsam för huvudet.

När jag duschade tog varmvattnet slut och kylen slutade att fungera. Mindre roligt och mannen fick gå ut i mörkret och byta gasoltub. Vi fick igång kylen men efter en halvtimme slog den av. Trötta stängde vi av gasen och gick och lade oss.

Sommaren 2016 och resan till Frankrike

Annonser

Veckan innan avresan gjorde vi i ordning Mackan och kände att detta år var vi verkligen förberedda. Men så började både farmor (svärmor) och min pappa bli dåliga. Pappa ramlade hemma och gjorde illa handen. Efter någon dag på sjukhuset i Malmö fick han komma hem igen. Farmor ramlade också och låg på sjukhuset ett bra tag. Hon hade brutit lårbenshalsen på andra benet. Äntligen fick hon komma till ett korttidsboende, så då kunde vi pusta ut, trodde vi. Veckan innan vår resa kom jag hem till pappa som ramlat igen och fick åka ambulans till sjukhuset i Trelleborg. Han hade brutit lårbenshalsen och hade en infektion i lungorna. Jag åkte dit och en dag var han jättedålig och nästa riktigt bra.

Vi skulle komma iväg tidigt på morgonen då vi tänkte resa, men det sket sig redan kvällen innan. Min mobil blev helt konstig och jag kunde inte komma in på någon app. Så det första vi fick göra var att köra in till Malmö och Telenors butik. Killen där kunde inte göra något åt den och då min mobil även var lite spräckt fick jag ut en ny. Sen åkte vi till Trelleborg och pappa. Han var bättre och de lovade att inte skicka hem honom innan en vårdplanering gjorts. Jag kunde vara med på telefon.

Först klockan 15.00 körde vi mot Öresundsbron i ett duggregn. Men vi stannade i Trelleborg och gav hundarna en rastning, så vi kunde köra genom Danmark utan att stanna. Vid fyratiden gjorde jag smörgåsar åt oss som vi åt på vägen. Vädret blev bättre och bättre hela tiden. När vi kom fram vid Jels sken solen och det var +24 ute. Men mannen körde fel så vi fick köra två mil extra, men det har hänt tidigare så vi skrattade bara och körde på. Det första vi gjorde var att rasta hundarna och ge dem mat. Lite sent för klockan var halv sju och de brukar få mat vid fem.

En whisky och sedan köpte mannen hamburgare på baren en bit bort. De är underbart goda och perfekt när man kommer lite sent. Vi hittade denna ställplats av en slump för några år sedan och här står vi bra, dåd et är lugnt och ett annat plus är att det är gratis. Dagens etapp blev 30 mil och efter allt som hänt precis lagom för oss. Tror att både hundarna och vi somna direkt när vi lade oss.

Ta seden dit man kommer

Annonser

Jag har fått lära mig att ta hänsyn till landets seder och bruk, när jag flyttar eller reser omkring.
När jag flyttade till byn fick jag lära mig att här hejar alla på varandra. Om man inte gör det anses man vara ohövlig.

Åker jag till Stockholm, hemska tanke, vet jag att stå till höger i rulltrappan. Om någon har bråttom ska man inte stå ivägen, och det har de i Stockholm.

I Frankrike hälsar man alltid i affärer och när man möter någon. Man pussar på kinden tre gånger om man träffar en bekant. Det skulle vi aldrig göra i byn.

När västerlänningar reser till ett muslimskt land, täcker vi håret. Allt för att ta hänsyn till landets seder.

I en katolsk kyrka täcker vi också håret, för att visa hänsyn.

När andra kommer till Sverige, tar de hänsyn till vårt lands seder och bruk. Vi vill att alla ska vara jämlika. Därför anser jag att alla ska frångå sitt lands seder när vi är i ett annat land. I Sverige tar vi i hand när vi möts, annars anses man vara ohövlig.

Kan man inte ta till sig ett lands seder vid möten med landets innevånare, ska man inte åka dit.
Jag skulle aldrig resa till ett land som har seden att täcka sitt hår och sin kropp. Där jag som kvinna ses som lägre stående människa.

Bröllopsdag

Annonser

För tretton år sedan var jag lite nervös just denna dag. Jag gjorde mig klar och åkte till jobbet, för ledig kunde jag ju inte vara.
Veckan innan hade vi varit i Malmö och köpt en klänning åt mig. Praktisk som jag är valde jag en vinröd enkel sak. Jag skulle kunna använda den senare i andra sammanhang. Tror aldrig att jag gjorde det, men det var min tanke då.
Vi hade bokat tid på rådhuset i Trelleborg på eftermiddagen och jag arbetade in i det sista. Det var faktiskt min chef som sade till mig att nu måste jag gå.
Min älskade man hade köpt en brudbukett med sig hem. Gula rosor som man bara ger till någon man älskar 💕. Mina älsklingsblommor.
Pojken var vittne och två andra tjänstemän skrev under att vi var gifta. De tog kort på oss tre och vi ser så blyga ut.
Sedan åkte vi hem och lagade till varsin god biff. Vår första middag som gifta.
Då började vår resa tillsammans som vi fortfarande är ute på.

Jag ser fram mot fortsättningen. Jag älskar dig.