Idag gratulerar vi Kuma som blir 7 år. Den lille rädda hund som kom till oss för tre år sedan går inte att känna igen idag. Han har blivit en solstråle som pratar väldigt mycket. Han visar verkligen att han tycker om oss. Unkas älskar sin lillebror, även om det kan bli lite jobbigt när han rantar efter honom hela tiden. Skulle aldrig vilja vara utan vår Kuma.
Stackars Kuma är så trött så trött. Eftersom bedövningen inte tog, beslutade veterinären att han skulle sövas. Hon hade kontaktat vargskötarna på Kolmården och Borås djurpark, för att få råd om hur hon skulle göra och vad man inte ska använda för medel på vargar. Sedan hade hon pratat med en narkosläkare på Sahlgrenska sjukhuset. Därför visste vår veterinär vad hon inte skulle använda och hur mycket bedövning hon tordes ge.
Allt fungerade bra och lille Kuma var smått förvirrad när han kom hem. Kragen fick han ha några timmar, för att inte slickandet på tassen skulle bli maniskt. Det lyckades bra och sedan jag tog av kragen igår har han inte slickat alls. Han äter bra och troligtvis är det lite bedövning kvar i honom. Jag håller mig så still jag kan och här sovs det för fullt. Alltid det bästa för att läka sår.
På torsdag ska han tillbaka på koll och vi få svar på de prover som togs igår. För säkerhets skull har jag beställt hundskor till Kuma. Är det så att han har kloröta, måste vi skydda tassarna i vinter. Men det är inte säkert att det är det han har. Vi väntar tills vi vet.
En sak vet vi i alla fall och det är att vi älskar vår lille solstråle.
Omslagspojke denna månad blir Kuma , som blivit bättre i sin tass, sluppit tratt hela tiden. Är så underbart glad varje dag. Har aldrig haft en lika glad pojke sedan Berrie somnade in. Mattes lilla solstråle.
Jag har ju glömt att lägga in min bild för mars månad. Vi har inte lika grönt ute som denna bild visar, men det är stora knoppar på alla träd och buskar nu. Om någon vecka slår de säkert ut. Tyvärr blåser det kalla vindar idag och jag tog på mig handskarna i början av vår promenad. Blir det bara lite varmare så kan vi ha dörren öppen till trädgården.
Kuma är min omslagspojke denna månad. Bilden togs förra våren i april någon gång och då hade han varit hos oss ett år. Vår pratglade lille pojke. Idag väckte han oss som vanligt med kurrande och gnällande läten. Då ska han kela en stund innan vi stiger upp. Han är som en solstråle varje morgon.
Vad har vi gjort denna förmiddag? Här i byn på mitt kontor har vi arbetat för fullt och det har gått bra. Har sällskap av mina fina hundar som tittar in då och då. Ett skönt avbrott när man sitter med en data framför sig hela tiden eller telefonen i örat.
Vet inte om Kuma funderar på att läsa någon bok eller tänker lägga sig ned på mattan.
Blev nog ingen bokläsning idag heller.
Här ska vilas istället anser han. Glad som alltid vår lilla solstråle.
Idag är det ett år sedan vi tog med Unkas till Ystad för att träffa Kuma. Både vi och Unkas tyckte att lillen skulle få följa med oss hem. Han hade knappt muskler i bakbenen så vi fick lyfta in honom i bilen. Vad vi då inte visste var att han inte var rumsren. Men efter fyra dagar med både det ena och andra på golven, började han bli bättre i magen och allt hamnade utomhus. Kuma började visa när det var dags att gå ut och på så sätt slapp vi torka golv. Efter några veckor var han helt bra och med regelbundna promenader behövde han inte ut i trädgården.
Vi åkte ut med husbilen där vi sover tillsammans allihop och då blev de en flock som verkligen tycker om varandra. Det vi lade märke till var att Kuma alltid är så glad och positiv. Med små krumsprång kommer han leende när man kallar på honom. Han vill verkligen vara nära både oss människor och hundar. I början tyckte nog Nellie och Unkas att det var lite jobbigt, men med tiden har de förstått att han behöver det och låter honom ligga tätt intill. Kuma visar att han älskar sina hundsyskon och när jag går med Nellie och honom, har han alltid bråttom hem. Han vill att vi ska vara tillsammans allihop.
Jag är så glad att vi fick chansen att få honom. Kuma är solstrålen i våra liv.
Byn är lite söndagstrött och rustar sig för vardagen. Nu börjar allvaret på riktigt då det är den första hela arbetsveckan. Men det ska vi väl klara då ledigheten har varit väldigt lång. Några av oss har arbetat trots lediga dagar och är väl inne i trallen redan. Men idag är allt fortfarande lugnt och stilla.
I morgon får vi se upp för alla bilar som kör så fort vid dagis. Efter att ha lämnat sina barn har föräldrarna så bråttom till sina arbeten. Morgontrötta trampar de gasen i botten och vi andra får hålla undan. Rallyt mot staden startar. Tyvärr är det inte många som har chans att arbeta i byn, då arbetstillfällena är få. Möbelvaruhuset har slagit igen och står som en stor tom koloss. Alla i byn hoppas och väntar på att något ska hända med den byggnaden. Men tiden går och det stora huset står där som ett monument över den tid som var.
På min gamla arbetsplats arbetar inte många kvar. Mina arbetskamrater som fick vara kvar vid sista neddragningen, har börjat gå i pension. Få nyanställningar görs. Många undrar vad det ska bli av den en gång så stora industrin. Är det tidens trend att alla industrier i Sverige försvinner utomlands? Ska vi bli ett land som endast erbjuder kunskap och tjänster? Jag undrar över det och säkert många med mig.
Men idag är det söndag och solen lyser ute. Vi gläds åt vår egen lilla solstråle Kuma. Jag har aldrig träffat på en gladare hund. Han gör små krumsprång av glädje, pussar sina hundsyskon och pratar hela tiden. Små glada pip och brummande ljud från strupen. Alltid leende och med svansen som viftar i svepande slag. Jag ler alltid när han kommer in i rummet och han svarar alltid på tilltal.
