Men tills det blivit varmare vill jag visa lite vår. För ett par veckor sedan köpte mannen en jättefin tulpanbukett. I den var några kvistar och då tulpanerna blommat ut, såg jag att det var knoppar på kvistarna.
Så jag satte dem i en vas och nu har de börjat slå ut. Jag fick lite tidig vår inomhus, som piggar upp.
Vet inte om det syns så bra på bilden då jag tog den med mobilen.
Ville dela med mig av våren till er så varsågod.
Kan det bli bättre än när hundarna ligger utslagna vid oss och sover. Det är rofyllt och man har en mjuk päls att köra fingrarna genom.
Som belöning får man en djup suck och kanske en slick på handen.
Det är precis det som är innebörden av att ha en hund i huset. Man varvar ner direkt.
Jag vill aldrig leva utan hund i mitt liv. Nu har vi tre och det är precis lagom tycker vi.
Men två är nog idealet egentligen. Så när Ronja väljer att lämna oss kommer vi att ha två i fortsättningen.
Mitt liv med hundarna är något jag kommer att skriva om mer känner jag.
Idag kan vi läsa att Östros tänker lämna politiken till hösten. Han ville ta över efter Mona Sahlin, men som vi alla vet blev det en riktig katastrof som fick göra det.
Nu förlorar de en duktig politiker istället och jag säger som man bäddar får man ligga.
Kan bara önska Östros lycka till och tror att han har ett bra erbjudande om ett bra jobb i bakfickan.
Idag får man höra på nyheterna att Reinfeldt anser att pensionsåldern ska höjas till 75 år och det är inte okej. Alla är individer som varken kan eller vill arbeta lika länge. En del älskar sina arbeten och går under när de måste gå i pension, medan andra letar efter möjligheter att sluta så tidigt som möjligt. Därför anser jag att pensionsåldern ska vara mer flytande och att man ska utgå från individen. Vår statsminister säger också att man ska vara beredd på att byta arbete minst en gång under sitt arbetsliv. Det kan väl jag tycka är helt ok, allrahelst om man har ett fysiskt krävande arbete. Men faktum är att du kanske inte har haft så stor valmöjlighet från början, av olika orsaker.
De som har fyssikt krävande arbeten har ofta slutat studera tidigare, vilket innebär att de inte har kunskap att arbeta bakom ett skrivbord. De kanske inte vill heller utan känner att det arbete de har är något de klarar bra och inte vill göra något annat. Om man har haft ett arbete bakom ett skrivbord så får man andra krämpor med åldern och det gör att ett fysiskt arbete inte är att tänka på. Krämporna kommer också med åldern och det spelar ingen roll vilket arbete man haft. Vi är ju väldigt olika när det gäller hur mycket våra kroppar orkar.
Att byta arbete mitt i livet innebär att du ska ut på en arbetsmarknad där yngre slåss med dig om arbeten. Du är sliten och har vissa räkningar som måste betalas. Därför är det inte många som vågar hoppa på ett nytt arbete, där du blir sist anställd och riskerar att åka ut först vid nedskärningar. Att avstå från den tryggheten är det inte många som vill göra. Därför stannar de flesta på sitt arbete trots att man har ont och inte trivs särskilt bra. Vi har en åldersdiskriminering i vårat land, som gör att det är svårt att byta yrke vid 50 års ålder.
Många skulle vilja men hur ska de tordas göra det när risken är stor att de blir utan arbete. Har man råd att ta den risken? Jag är mycket skeptisk till ett förslag att arbeta till 75 år. Sedan undrar jag hur man ska göra som egenföretagare? En rörmokare, elektriker eller snickare som har ett eget företag, är ofta väldigt duktig på det arbetet. Hur ska de kunna ta ett lättare arbete, där lönen är lika bra som den de har nu? De arbetar i regel mer än någon anställd för att få ha en viss levandsstandard. Ska de bli de enda som ska ha råd att gå i pension i en rimlig tid? Som anställd måste du arbeta längre.
Denna dag har verkligen rört upp mina känslor och det är inte bara den lilla flickans öde som påverkat det.
Jag läste om kvinnan som fick rädda sin katt ur diskmaskinen. Stackars katt.
Man bör vara ordentligt vaksam när man har djur i huset.
Vet inte hur många gånger jag varit på väg att ta ett steg tillbaka och hållit på att kliva på en av hundarna.
Så man får tänka sig för ordentligt då det finns barn eller djur i närheten.
Annars har kvällen varit lugn och vi har slappat framför tv:n. Hoppas den varit skön för er också.
Det var när jag hörde om den tioåriga flickan som blivit huggen i halsen, då hon var i skolan. En tjugoåring hade brutalt utfört gärningen och en oskyldig liten tös blir drabbad. Jag bor nära en familj som har en tös i samma ålder och en pojke något yngre. Precis som alla andra familjer med barn i skolåldern har de sina rutiner på morgonen och säkert med lite småbråk då och då. Det är tidspress och man ska ha alla saker med sig till skola och arbete. Alla rusar runt för att blli klara i tid. Föräldrarna skjutsar sina barn till skolan och säger ett hastigt hejdå. De gör det i tron att barnen är trygga i skolan och litar på lärare och andra vuxna som har hand om barnen där.
Det var säkert likadant för denna lilla flicka i Göteborg. De hade kanske haft en argumentation på morgonen och skilts åt lite arga på varandra. Att föräldrarna skulle sitta vid sin tös som svävar mellan liv och död hade de aldrig kunnat föreställa sig. En vanlig vardag har bytts ut till en tragedi. Ingen vet om tösen får men av detta fysiskt, men psykiskt kommer hon att få det. Jag tycker det är fördjävligt att något som detta kan hända. Barnen måste vara fredade i skolan och känna sig trygga.
Som sagt så försvann min inspiration till att skriva när jag fick höra detta på radion och mina tankar går till flickans föräldrar och till henne själv.
Ser på programmet efter tio där man pratar om homosexualitet och att det är så modigt att ”de kommer ut”. Jag funderar lite på varför de ska behöva komma ut. I mina ögon är det bara en naturlig sak att man känner sig dragen till vissa människor, oavsett kön. Vad den sexuella läggningen har att göra med hur man är i sitt yrkesliv eller som person. Förstår inte heller att det ska vara så frånstötande att se två av samma kön hålla varandra i handen.
Det är ju alla homofober som får de homosexuella att vilja provocera för att de vill bli accepterade. Låt man det bara vara och struntade i om två av samma kön håller varandra i handen, så skulle livet bli bättre för allihop. Något jag frågar mig ofta är varför folk är så rädda för detta och blir provocerade. Är de i grund och botten avundsjuka? Ibland tror jag att de är det. Jag kan bli lite avundsjuk då jag känner att de har en gemenskap med varandra som aldrig blir för heterosexuella. En grupp som känner sig utpekad och trakasserad får en större sammanhållning och en gemenskap som inte finns utanför.
Jag har alltid känt mig väldigt avslappnad och omhuldad bland de homosexuella vänner jag har. Man slipper vissa skämt och attityder som ofta finns bland heteromänniskor. Jag är hetero och dras till män, men skulle absolut inte vilja vara utan de som är homo. Vi behöver alla sorter för att få ett bättre samhälle. Så jag ser inte homosexualitet som något unikt eller märkvärdigt, utan bara något normalt.
Så har helgen tagit slut och som alltid har den gått för fort. Men jag tänker att det är några dagar närmare våren och nu är det en vecka kvar tills vi får vår nya husbil.
Det ska bli så roligt att få en ny fräsch bil att åka ut med i år. Jag har redan sagt hejdå till Pärlan som får glädja någon annan familj. Den har varit bra i många år men nu vill vi ha en uppdaterad standard.
I Mackan har vi satt in dubbla bodelsbatterier och har större vattentank, samt toaletttank.
Detta gör att vi kan stå längre på varje ställplats om vi skulle vilja det.
Vi har valt en med långbäddar som man kan göra till dubbelsäng, så nu får vi plats hela flocken. Toaletten och duschen är större så det blir suveränt.
Men vi har inte bestämt var vår resa ska gå detta år. Så det måste vi fundera på. Jag längtar till våren nu.
Får väl stå och drömma vid min stryktvätt, som ska avverkas denna vecka.
Nu blir det lite bokläsning innan sovdags.
