Vi brukar ofta få en lagad middag från “farmor”, min svärmor har alltid kallats det sedan pojken föddes. Varje vecka sedan hon flyttade till byn, har hon lagat något gott till oss, en dag i veckan.
På senare tid har det inte varit varje vecka, då hon blivit 87 år, orkar hon inte det. Hon har så mycket annat som upptar hennes tid och det är bara bra.

Men hon är duktig på att laga mat och har alltid tyckt att det varit roligt. Igår var en sådan dag och mannen kom hem med en stor karott sjömansgryta. Perfekt att ha färdig mat en fredag, då man är trött och vill koppla av.
Vi satte oss till bords och var beredda på att krydda lite extra eftersom farmor alltid är försiktig med kryddor och salt. Både mannen och jag tycker om kryddstark mat.
Efter första tuggan brände det ordentligt på tungan och när jag ätit lite till, hettade det ordentligt. Farmor måste ha tappat hela pepparkaret i grytan. Men när hon ringde och frågade om maten var god, sade vi inget om styrkan i den. Hon frågade om den kanske var lite för stark och menade att hon gjort något misstag. Det är nämligen så att hon lagar sådant som hon själv är sugen på, men inte kan laga till bara en person. Skulle hon spara allt så fick hon äta samma mat i en hel vecka.
Så farmor hade också ätit sjömansgryta igår. En väldigt kryddstark sådan.
Idag har vi startat dagen med samarin. Magen är i protest och resterna av gårdagens middag kommer att slängas. Något vi aldrig gör i vanliga fall eftersom vi har hundar. Men detta blir nog för starkt för dem.