Fy skäms försäkringskassan!!!!

Annonser

Jag fick ett brev från dem idag som nästan gjorde att jag sket i brallan. De skulle kräva en otrolig summa av mig och när jag närmare läsate genom brevet så insåg jag snabbt att det inte var en siffra som stämde. Jag var lite stressad eftersom jag precis var på väg ut och hundarna nästan stod med benen i kors. Men jag slog ändå nummret till dem och hamnade i en telefonkö som var enorm. Detta var natiurligtvis efter en massa knapptryckande för olika siffror de skulle ha. Jag försökte att knappa in mitt nummer så de skulle ringa upp när det var min tur, men den mekaniska rösten tyckte att numret var ogiltigt. Jag gav upp och sällade mig i kön. Efter x antal minuter och ett tv-program klickade det till och en ung dam hördes i luren. Eftersom jag inte brukar lämna ut folk hur som helst ska jag inte avslöja hennes namn. Men det är en av 43 st handläggare som svarar när man ringer. Jag hoppas vid gud att ni inte ska råka ut för henne.

Efter denna väntan och av att ha läst brevet flera gånger under tiden, var jag rätt upprörd och ville få allt avklarat snabbt. Därför förklarade jag snabbt vad det gällde och frågade vad gör jag? Hon ville inte ens lyssna utan sade till mig att vara tyst. Då blev jag arg och röt åt henne att svara på vad jag skulle göra. Vet ni vad ärthjärnan gör? Jo, slänger luren i örat på mig! Den snärtan ska vara glad att hon inte fanns i min närhet då. Maken till fräckhet har jag aldrig varit med om.

Dessa handläggare på försäkringskassan, arbetar på ett statligt verk som bekostas av skattebetalarna. Alltså vi som ringer för att få hjälp. Det jag är mest förbannad över är att en vars lön jag är med och betalar, behandlar folk på detta sätt. Eftersom jag inte haft något särskilt att göra med dessa handläggare tidigare så har jag inte trott på vad andra sagt och skrivit om dem. Nu är jag absolut inte förvånad över att folk hotar dem och är arga. Jag har tyckt synd om dem om tänkt att de ju bara gör sitt jobb, men det kommer jag aldrig att tycka i framtiden.

För denna idiot behandlar säkert fler som ringer på samma sätt. Hade jag svarat någon på detta sätt i telefon och sedan slängt luren i örat på personen i fråga, under min tid som anställd så hade jag med all säkerhet fått sparken. Undrar om alla 43 st handläggare beter sig på samma sätt? I början när man ringer dit vill de att man slår in en siffra för feedback efter samtalet. Om hur man blir bemött av personalen. De svaren hade jag absolut velat se.

Nu ringde jag istället en annan instans som skulle vara inblandad och de ordnade upp det hela åt mig. Lugnt och sansat svarade damen i telefonen på mina frågor och när hon inte hade svar kollade hon upp det direkt. Jag var absolut inte ute efter en syndabock utan ville få allt klarlagt och veta om jag behövde göra något. Jag är inte en preson som önskar hämnas, men i fallet med handläggaren hoppas jag att hennes dagar är räknade på den arbetsplatsen

Min mamma sade alltid:”synden straffar sig självt” och hur rätt har hon inte haft i det. De som betett sig orätt mot mig har straffats i sin tur utan att jag behövt lyfta ett finger.

Det kanske är dags att avskaffa försäkringskassan och inrätta något annat istället. Eller kanske sälja ut det till något privat företag. Någon som sparkar anställda som inte är hövliga mot de som ringer och vill ha hjälp. Jag önskar inta ha någon som helst kontakt med dem mer i hela mitt liv. Får jag läsa i tidningen att någon tänt på byggnaden kommer jag inte att bli förvånad.

Okopplad eller inte…

Annonser

På sina hundar har man oftast koppel för att de inte ska springa överallt. Jag har ganska långa koppel till mina då jag märkt att de drar mindre i det då. Har man ett kort koppel så vill de hela tiden en meter till och det blir konstiga ryck. Med ett längre kan man variera och låta dem nosa här och där. De söker kontakt eftersom de inte känner att matte verkligen är med hela tiden. Eftersom jag har stora hundar använder jag aldrig flexikoppel, då jag varit med om att de kan gå av och ju äldre kopplen blir så nöts de. Linan åker ju in och ut ur hylsan under promenaderna och skulle det bli ett oväntat ryck kan den gå av. Man ser inte om det blivit slitet och det känns inte bra. Att gå ut med dem okopplade är otänkbart då folk ofta är lite rädda för stora hundar. Den friheten får de ha i vår trädgård och de verkar må bra av att ha det på detta sätt. Vill man låta dem röra sig mer så finns det ju långlina. Då kan de springa mer fritt och röra sig över större ytor. Ett skydd för vilda djur när man är ute i naturen.

Jag vill inte påstå att mina hundar sköter sig exemplariskt, men i alla fall såpass mycket att jag tycker om att gå ute med dem. De har aldrig huggit någon annan hund eller människa och det räcker för mig. De måste inte gå fot eller bakom mig. Efter att ha läst om vargar och hur lika de är hundar när det gäller rang mm. Så vet jag att mina hundar inte tappar förtroende eller respekt för mig, bara för att de får gå före. Jag tillhör inte deras flock, men är ett överhuvud i deras familj och det vet de. När jag sitter vid skrivbordet jobbar jag och de stör mig aldrig. Om det ringer på dörren rusar de aldrig fram eller skäller. De vet att jag är den som ska ta mot den som står utanför och har full kontroll över situationen. Detta har jag inte behövt träna dem till utan endast visat ett par gånger hur jag vill ha det med mina händer. Jag har krävt utrymmet och de accepterar det utan protester.

Allt detta är något vi kan lära oss att utnyttja när vi umgås med människor. Håll ingen kopplad, för då försöker de bara att komma längre bort. Om någon inte vill umgås med dig så strunta i den människan. Tillslut blir de så nyfikna att de ändå söker kontakt. Men kräv ditt eget utrymme utan hårda ord eller skrik. Tänk, om vi kunde lära oss av hur djuren gör, då skulle många konflikter kunna undvikas. Ibland tycker jag att det är vi människor som är den dummaste på jorden, trots att vi har en sån utveckald hjärna.

 

Så är det nog

Annonser

Jag läser just nu Malmstens bok om att skriva och i den säger hon, att hon skriver för att det måste skrivas.
Så är det för mig också. Det är först när jag skrivit ned en tanke, som jag kan gå vidare. Då behöver jag inte fundera över den mer och förstår bättre varför jag tänkte så. Det blir som ett ark jag kan ta fram vid behov för att läsa och komma ihåg.
Lite som att rensa hårddisken i hjärnan. Då blir det plats för nya tankar och ideer.

Samma sak är det med drömmar jag har. De ser inte så konstiga ut på pappret. Det svåra är att få med alla detaljer och färger från den. För jag drömmer ofta väldigt detaljrikt. När jag berättar mina drömmar för mannen, blir han ofta lite otålig över att det är så många detaljer. Många gånger tystnar jag och låter drömmen vara kvar i mitt huvud, tills jag sätter mig och skriver ned den. Då kan jag se hur omständig den var.
Men det är oftast känslan från mina drömmar som påverkar mig mest. Vad kände jag i drömmen och vad kände jag när jag vaknade?
Det är fashinerande hur komplicerad hjärnan är och att den arbetar, fast man sover.