I Sverige räknas man som myndig vid arton års ålder och får tillåtelse att göra saker, men också en del skyldigheter. I andra länder verkar det inte som att det finns någon sådan gräns. Läste artikeln om barn i Guatemala som våldtas och föder barn när de själva är barn. Jag kan inte få in i mitt huvud hur någon ens kan komma på tanken att ha sex med ett barn. När jag var tretton fanns inte ens sex på kartan i mitt huvud. Kärlek var på avstånd och kanske att hålla hand med någon.

Barn utnyttjas till arbete och vet inte vad lek är då de aldrig fått chansen. Programmet där några svenska artister åker ned till Bangaladesh visar hur hårt livet är för en del barn. Att sitta hela dagarna i mörka lokaler, där maskiner dånar är inte något liv. Tror inte ett enda svenskt barn skulle ställa upp på något sådant. Men dessa barn måste hjälpa till att försörja sin familj. Deras högsta dröm är att få gå i skolan och lära sig läsa,skriva och räkna. I Sverige skolkar våra barn för att slippa lära sig det.

Vi har skyddsnät som kanske inte alltid är hundraprocentiga, men i dessa länder har de inga alls. Blir någon av föräldrarna sjuka eller dör, finns det bara en utväg. Alla måste bidra med det de kan.

I krig är det alltid barn och kvinnor som får ta de största smällarna. De blir våldtagna och dödade, trots att de kanske inte ens vet varför det är krig. Vi samlar in pengar och håller galor för att försöka hjälpa de drabbade. Männen fortsätter att förstöra och döda för olika principer. Är det så förbaskat viktigt att vara den som styr, när landet i stort sett är en stor ruin? Människorna förstörda för lång tid framöver och många döende av svält och olika sjukdomar.

I år kan vi vänta oss en invandring på ca 160 000 till Sverige. Människor som blivit berövade allt de har och inget hellre vill än att bo kvar där de är födda. Min ilska riktar sig mot de parter som krigar och förstör. Män och ett fåtal kvinnor som förstör för alla andra.