Journalisterna och ledarskribenterna på aftonbladet försöker tala om för Juholt vad han bör prioritera och hur han ska föra fram sin politik. Det blir nästan lite rörande hur mycket de försöker få honom att bli en bra partiledare. Hans iver att försöka ena partiet har lett till att de tal han gjort vänt sig till de egan leden och det har varit mycket retorik. Nu liknar Keilos det med en countrysång och vädjar till honom att han måste sluta med retoriken och börja tala till folket. Komma med konkreta förslag hur han tänker sig ett Sverige under hans ledning.

Problemet är bara att han inte är en ledare och under dessa sju månader har han inte lyckats ta till sig den rollen. Keilos vill att han ska bli mer intelektuell, men det blir svårt att vara något man inte är. Han har ingen högre utbildning och har inte den kunskapen som behövs heller för att föra sådana resonemang. Han är en människa danad av ungdomsförbundet och var egentligen på väg ut i kylan när han lyckades övertyga vänsterfalangen om att välja honom. Därför blir det inövad retorik som kommer ur hans mun och inga intelligenta lösningar.

Vi väljare vet inte ett dugg var han står eller hur han ska göra för att förändra Sverige. Det borde vi veta vid det här laget och även vad vi tycker om hans förslag. Det hade varit roligare och mer spännande att en socialdemokratisk partiledare kunnat matcha Reinfeldt bättre. Vi väljare vill ha partiledare som har visioner och kan föra ut dem. Vi vet vad som inte är bra idag och det sista vi behöver är en countrysångare som beklagar det.

Så tyvärr är inte Juholt rätt man på rätt plats. Retorik blir ingen mätt av och då väljer man det som man åtminstone vet något om. Kommer han att lyssna på vad journalisterna säger? Tyvärr, så tror jag att han tror på sin egen fullkomlighet så de talar för döva öron.

I Sverige säger vi att vi röstar på partier och den politik de står för. Ändå höjs röster om partiledares avgång så fort siffrorna börjar dala i något parti.
Är det partiledarens fel eller är det fel på den politik som förs?

Borde inte medlemmarna samla sig i en enad kamp för att ta tillbaka väljarna då?
Jag anser att det inte endast är ledarens fel utan alla har ett ansvar för nedgångar.
Man väljer en partiledare som ska samla alla kring de frågor man kommit överens om. Klarar ledaren inte det så har man väl valt fel människa till posten, och då får man stå sitt kast.

Ibland undrar jag om det inte är media som påskyndar bytet av ledare. Någon yttrar sig till en journalist och då kommer löpsedlar med att den borde avgå. Sedan är drevet igång och tillslut måsta man byta.
Se bara hur det gick för Mona Sahlin. Man gav henne inte en chans.

Är det Hägglunds tur nu?