Det har vi kvar tills vi får hem vår ny husbil. Så denna helg blir det slutstädning av Pärlan, som jag hoppas kommer att bli väl omhändertagen av någon ny ägare. Vi har älskat denna husbil som är vår första och tänk så många resor vi gjort tillsammans. Nu byter vi till en sprillans ny Mc Luis då vi känner att vissa saker inte är riktigt som vi skulle vilja ha det. Pärlan har en sk fransk bädd, vilket innebär att sängen är endast 120 cm bred och mannen har vissa problem att komma ur när han behöver. Vi blir inte yngre och nu orkar vi inte svinga oss ur bädden. Med en stor hund i sängen har det blivit trångt och då en av de andra hundarna också vill ligga mellan oss är det hopplöst. Så vi känner lite att vi växt ur Pärlan.

Nya Maccan som vi kallar den har två långbäddar 80 cm/säng som vi kan göra till dubbelsäng med en skiva mellan. Då får vi en nästan 2 meter bred säng. Vilken lyx va? Sedan är toaletten längst ba, vilket innebär att mannen inte behöver vara gymnast för att ta sig dit. Visserligen är den nya husbilen 40 cm längre och det behöver vi egentligen inte, men med backkamera ska det fungera även i italienska och franska städer. Sedan får vi större tankar som gör att vi inte behöver tömma så ofta. Vi står ju på ställplatser som ibland inte har tömmning och ibland står vi i två dygn. Då är det skönt att slippa snåla på vattnet. Ja, den nya husbilen har de fördelar vi känt att vi vill ha.

Så nu är vi väldigt spända att få hem den och ska försöka åka ut en helg innan vi ställer den för vintern. Nya platsen framför huset är klar och väntar på Maccan. Att det blir vinter nu är liet frustrerande eftersom vi gärna hade åkt ut fler gånger. Det är ju vår hobby och vårt sätt att leva.

I alla mätningar där det frågas om hur stort förtroende för vissa yrkeskårer man har, hamnar journalister lägst. Detta föranleder Jonas Nordling, förbundsordförande i journalistförbundet att skriva en debattartikel i aftonbladet. Det han förfäras mest över är den eller de journalister som erbjöds ersättning för att skriva om tv-programmet True talant. Nu tackades det nej till detta erbjudande och en artikel skrevs. Jonas menar att om journalister tar mot ersättning för att skriva något så skadar det deras trovärdighet. Jag kan medge det, men tror inte att det är detta som gör att vi inte har förtroende för yrkeskåren.

Jag kan till exempel ta detta drev mot Juholt. Man gav sig på honom och i en hel vecka jagade journalister nya scoop. Idag kan vi läsa om Tobias Billström som tydligen också tjänat pengar på sin ”övernattningslägenhet”, samt vi har också kunnat läsa om andra politiker som gjort det. Inga drev piskades upp då, utan det är som jag skrivit i tidigare inlägg att denna företeelse med att försöka roffa åt sig bidrag mm, är endast något som alla riksdagsledamöter sysslar med. Varför kunde inte journalisterna riktat sig till alla riksdagsledamöter och lagt ut namnen på dem? Varför ta en i högen och peka ut honom?

Likadant gör de mot artister och andra kända människor. Det om något gör att man tappar förtroendet för yrkeskåren. Detta är inte ett försvar för Juholt utan kritik mot den sorten av journalistik som bedrivs av kvällstidningarna. Dessa journalister är säkert inte heller några vita får utan har en hel del skelett i garderoben. Visst ska våra politiker kritiseras och vi bör hålla dem under uppsikt, men att journalister försöker få folk avsatta som avsikten verkar ha avrit med Juholt anser jag vara skitjournalistik. Att förstöra någons karriär med att jaga den tills människan inte orkar mer är ju inte klokt. Att sedan socialdemokraterna har stora problem är ingen hemlighet och det får de väl försöka lösa som de själva vill.

Att man sedan ska tycka synd om två journalister som utan lov tar sig in i ett land, känner jag lite som hyckleri. Vad hade hänt om de tagit sig in i Nordkorea? Varför är de så galna att de riskerar sina liv för att kanske göra ett scoop? Klart att de som kan ska försöka hjälpa dem och kanske har de lärt sig en läxa. Nej, ni journalister får nog tänka er för lite när ni skriver era artiklar och hänger ut folk i media.

Jag blir häpen när jag hör i radions P1 om att skolbiblioteken inte har böcker, eller pengar att köpa böcker för. Jag kommer ihåg hur spännande det var de dagar vi gick och lånade böcker på svensklektionen. Vi fick sitta och läsa hela lektionen och sedan låna en bok för att ha som lektyr då vi hade extratid någon lektion. Jag älskade när det var många böcker att välja på, så att de aldrig skulle ta slut. Det skrivna ordet har alltid faschinerat mig och ju tjockare bok, desto bättre var det. Visst var det flera av mina klasskamrater som tyckte att det var tråkigt på dessa timmar, men någon bok fick de alltid med sig. En del var inte vana att läsa och detta blev en introduktion till böckernas värld. Ett bra sätt att lära sig språket på ett roligt sätt.

Jag vet att många barn inte har öppnat en enda bok idag och tycker mycket synd om dem. De missar en hel värld av upplevelser. Idag spelas det spel på data och spelkonsoler istället, vilket också är bra, men där fantasin inte får mycket spelrum. Att få utveckla sin fantasi är viktigt. Visst är det enkelt att sätta ett spel i tv:n och låta barnen spela. Det blir lugnt och man slipper engagera sig. Idag går inte föräldrarna med sina barn till biblioteken för att låna böcker. Kanske finns det inte tid till det och man har annat för sig efter jobb och skola. Då går man miste om en viktig del i barnens utveckling, men det kan skolorna kompensera och det bör de göra.

En skolbibliotekarie i Helsingborg tyckte att det var så hemskt att skolan inte hade råd att köpa böcker, att hon skänkte sina egna. Efter att ha läst i hela sitt liv hade hon samlat på sig en hel del. Det förslag hon gav, var att skolorna kunde köpa begagnade böcker istället för nya. Biblioteken kastar böcker varje år och dem kunde man be att få. Vi måste värna om skilbiblioteken och se till att de fungerar.

Inatt kunde man enas om ett åtgärdspaket för Grekland, där 50% av landets skulder skrivs av. Den enda utväg som kan få landet på rätt köl igen. Mötet höll på till klockan 04.00 i morse, vilket visar på att det inte var ett lätt beslut. Reinfeldt intervjuades igår kväll och hans ord vittnar om att det var ett jättejobb för att få ett beslut. Men vi ska vara glada att de inte gav upp utan jobbade vidare. Ska eu finnas i fortsättningen så var detta ett måste.

Nästa vecka ska G20 träffas och det är viktigt att kunna lägga fram en lösning. Nu återstår att se över vilka banker som behöver stöd och jag vill inte se att stora bonusar delas ut i bankerna. Dessa bonusar är som ett hån. Men vi har kunnat läsa att våra svenska banker gjort miljardvinster, som låntagarna inte får ta del av. Det är väl ok om de använder dessa till att stärka bankerna, men inet om de delar ut bonusar.

Ganska otroligt att man ska sitta i lilla Sverige och oroa sig för Greklands ekonomi. Det kommer att bli tufft att vara grek ett bra tag framöver, men det hade kunnat bli värre. Vad jag lärt mig av detta är att det är mycket viktigt att ha en finansminister som vågar ta tuffa beslut, där kritiker ofta säger sitt. Inte ge ut för mycket pengar eller låna, för att jaga röster och göra sig populär.