Nystart eller omstart

Annonser

Som de flesta vet är miljöpartiet inne i en kris. De två språkrören (vilken jädra dum titel) Romson och Fridolin har trampat i klaveret ett flertal gånger, sedan de hamnat i regeringen.
Nu har de ställt sina platser till förfogande, även om de vill vara kvar.

Mannen och jag diskuterade deras tal då de tillkännagav detta. Om de vill sitta kvar och endast vill att partiet ska diskutera det, så borde det väl heta att det är en omstart? En nystart är det väl endast om nya språkrör tillträder.

Jag bryr mig egentligen inte om vilket det nu blir, utan ser helst att Löfven skaffar sig lite stake och säger hejdå till miljöpartiet. Alliansen kommer att se till att han kan sitta kvar tills nästa val. Han ska ju vara en fena på att förhandla, efter sin tid som Lo- ordförande, så det borde han klara av.

Lite tankar såhär inför helgen.

Livets slut

Annonser

Var på min årliga besiktning av kroppen och jag får köra vidare ett år till.Lite högt blodtryck tyckte läkaren. Men det kan ha berott på att mannen ringde om att farmor var på väg dit. Jag måste hjälpa till med henne. Hon yrade och hade sett syner igen så det var med all säkerhet en infektion på gång. Efter all provtagning fick vi sitta och vänta på sjuktransporten och farmor var helt borta ibland. Känns inte roligt att se henne sådan. Hon som pinnade på med sin rullator för bara ett år sedan. Nu sitter hon mest som ett kolli i sin rullstol.

Det hände en olycka för henne på vårdcentralen och jag fick kalla på hjälp. Det är verkligen inte alls roligt att bli gammal och inte ha kontroll över alla sina kroppsdelar. En sak jag har bestämt mig för är att aldrig kämpa mig kvar i mitt hem alltför länge. Bättre att bo på ett äldreboende där man får hjälp så fort man behöver det. Som tur är har pappa helt klart för sig att när han inte klarar av att bo hemma själv så flyttar han. Det känns skönt att veta.

Livet är inte lätt och att bli gammal är ännu svårare.

wpid-fb_img_1432318773099.jpg

Äntligen dimmfritt

Annonser

Idag är det som att man kan andas igen då dimman släppt. Det känns precis som jag gått med en plastpåse över huvudet i flera dagar och nu är den av. Därför ser jag verkligen fram mot dagens promenader, för jag går ju alltid två vändor. Det blir så när man har två stora hundar. Kuma och Nellie gick alltid tillsammans och förra veckan var han lite vilsen och konfunderad. Han är skygg och tidigare kunde han gömma sig bakom henne. Nu är det bara han och jag som går ute på vardagarna. På morgnarna går han bakom Unkas och även på helgerna. Tryggt att ha brorsan som skydd. Men nu ska vi gå ensamma och han har börjat bli lite djärvare. Roligt att se hur han njuter av våra promenader.

Det blåser lite idag och jag hoppas att hundarna inte blir lika smutsiga som igår. Annars är det inte så mycket som ska hända idag. Ska ta in posten strax och bädda sängarna. Unkas ligger och sover i dem just nu , precis som varje morgon. Därför väntar jag alltid med att bädda. Vi har våra rutiner och så ska det vara. Idag ska Unkas och jag gå förbi tobak, för att köpa kvällstidningen åt pappa. Han behöver ha den för att kunna spela dagens dubbel. Unkas tycker att det är väldigt spännande att gå in i tobaken, ibland lite för nyfiken för min smak. Men oftast är han superduktig och sitter snällt innanför dörren när jag betalar. Sedan får han en pepparkaka av pappa när vi lämnar tidningen. Men innan vi går hem till pappa, brukar vi ta en tur runt byn. Något som Unkas verkligen tycker är roligt.

Lite sorgligt

Annonser

Vår fina bänk ser så ensam ut när löven fallit. För bara en vecka sedan var det så varmt ute att jag kunde sitta där. När jag pausade i lördags satt jag där med min öl.
Hundarna låg och njöt i solen.
Om någon vecka får bänken komma in i uterummet och där får den stå till våren. Brunnen ska tömmas på vatten och vi drar oss längre in i huset.
Inte tusan är detta en härlig årstid. Vi klär oss i tjocka kläder upp till hakan, tittar ner i marken när vi är ute. Vinden tvingar oss till det.
Om jag inte hade hundarna så skulle jag aldrig gå ut under hösten och vintern. Jag skulle gå i ide och bara hålla mig inomhus.
Men med hundar får jag förmånen att uppleva de få fina dagarna som kommer denna årstid. Tyvärr, även alla skitdagar då vinden biter och det är en pina att vara ute.

Statusuppdateringar

Annonser

På facebook gör man ju statusuppdateringar, som vad man gör eller vad man tycker, delar med sig klipp,bilder och berättar om saker som man gjort mm. En del skriver om vädret när man går ut med sin hund och visar någon bild på det man menar. Jag tycker det är roligt att läsa om allt detta och en del är riktigt duktiga på att berätta. Man får en inblick i deras vardag och kan själv berätta om hur man har det. Det är väl själva kontentan med facebook och gör att åtminstone jag inte alls känner mig ensam. Man kan fråga om saker och få en massa svar, bra som mindre bra. Men svar får man alltid.

Några statusuppdateringar jag anser värdelösa är, när någon skriver att man är glad, ledsen eller liknande, men sedan inte berättar varför. Jaha, du mår inte bra. Men säger inte varför eller hur du kan bli på ett bra humör. Det gör mig frustrerad och jag brukar oftast bara bläddra förbi sådana uppdateringar.

Många vill berätta var de befinner sig och det tycker jag är helt ok. Bra att veta att de är på sina jobb eller kanske hälsar på någon. Så länge inte någon inbrottstjuv får nys om en sådan uppdatering. Kanske inte så roligt att komma hem till ett länsat hus. Jag aktar mig väldigt noga för att göra sådana uppdateringar. Oftast blir det via min blogg som jag berättar vad jag tycker eller som här skriver om något jag tänkt på.

Så kära vänner ös på med bilder, berättelser, åsikter och allt vad ni vill. Jag är med och bryr mig om det ni skriver. Jag som sitter här och läser det ni skriver.

 

Städänka

Annonser

Med mannen på mässa i Malmö, får jag städa huset själv idag.
Kan inte räkna med vare sig sällskap eller hjälp från detta gäng. De har klargjort deras sysselsättning de närmaste timmarna. Väckta tidigt i morse har de sovtid att ta igen.
Jaja, sätter på radion och lyssnar på guldkanalen som sällskap då.

Blinka lilla stjärna

Annonser

När jag var liten tös med långa flätor, låg jag ofta i min säng och sjöng innan jag skulle sova. Den sång jag kunde bäst var Blinka lilla stjärna, som jag älskade. Jag ville alltid ha rullgardinen uppe så jag kunde se månen och stjärnorna. Ibland sjöng jag sången på olika språk och härmade hur de språken lät i mina öron. Jag sjöng absolut inte tyst, utan högt eftersom jag tyckte att det lät så bra. Min syster klagade ofta och ville att jag skulle vara tyst. Men jag tyckte bara att hon inte förstod hur fint det lät. Att hon var helt omusikalisk och borde vara glad att jag sjöng så fint för henne. Förutom det var det ingen som sade att jag varken kunde olika språk eller sjunga. Det kan tyckas att jag måste ha varit en väldigt självsäker ung tös, när jag i själva verket var fruktansvärt osäker och blyg. Jag sjöng bara för mina närmaste och när jag var ensam. Men jag var aldrig ensam, då jag hade någon som alltid var med mig. Osynlig för alla andra, men jag visste att det var någon där. Jag pratade med denne någon och brukade berätta om vad jag gjorde under dagarna. Kanske var det en skyddsängel eller bara en fantasi, som jag inte hade något namn på. För denne sjöng jag min sång och kände sådan glädje när jag gjorde det.

Gräsänka

Annonser

Sitter ensam och tittar på en film ikväll. Mannen är på jobbresa i Danmark och jag har letat fram en gammal komedi. Ville muntra upp mig, men hundarna gillar den inte. De vill inte ens hålla mig sällskap.
Men de kanske saknar husse och jag är ju vardag för dem då jag är hemma hela dagarna.
De ligger i sovrummet alla tre. Undrar om de rymmer när jag lägger mig?
Filmen är rolig i allafall.