Torsdag och läkarbesök

Annonser

Jag har både sett fram mot idag och varit nervös inför läkarbesöket. Foten ska röntgas och då visar det sig hur bra allt läkt. Jag är både ledsen och arg då ingen läkare berättat vad de gjort med min fot. Ingen sökte upp mig efter operationen och jag har ingen aning om vad som händer härnäst. Det enda sjuksköterskor sagt till mig och sjukgymnasten sagt är att det kommer ta tio veckor. Så därför räknar jag ned varje dag och vecka. Därför är jag nervös inför att träffa en läkare idag. Eftersom jag svimmade av innan operationen har jag inte träffat läkaren som opererade mig. Ärligt talat känner jag mig försummad.

Något positivt har ändå hänt och det är att farmor fått permanent boende. Nu kommer hon tillbaka till byn och vi kan äntligen planera för hennes flytt. Hon får ha sina egna saker hos sig och vi får närmare när vi ska hjälpa henne. Men nu blir det extrajobb för mannen igen och jag som hade hoppats att allt skulle lugna ner sig. Det är i alla fall övergående och det blir nog bra tillslut.

wp-1462800632478.jpgNästa sommar ska vi gå ut på landet och njuta av alla maskrosor och allt som blommar. Jag ska nysa av allt pollen och vara glad att få gå ute. Unkas och jag ska titta in till både pappa och farmor på våra promenader. Kuma kommer ta sina glädjeskutt vid garagedörren innan vi går ut.

Men denna höst ska vi härda ut och även vinter. Veckor går fort och snart börjar träningen med att gå på foten igen. Så vill jag se det i alla fall.

Dag 3 andra veckan

Annonser

Onsdag och jag känner mig lite vilse i pannkakan. När jag vaknade i morse hade jag för mig att det var helg och nu går klockan super fort för mig. Tiden bara rusar fram. Det beror kanske på att jag håller på att trappa ned med tabletterna som ju är rätt starka. Har valt att ta den starkaste till natten så att jag kan sova bra. Men sedan är det Alvedon som gäller och morfintabletterna försöker jag att inte ta. Igår gick det bra, men jag är införstådd med att det kan bli bakslag någon dag.

Jag ringde till sjukhuset för att höra hur det är med pappa och de har skickat ett meddelande om att de vill ha en vårdutredning angående honom. Jag får vara med per telefon, även denna gång. Jag vill inte att de kör över honom och höra vad han tycker om sin situation. I morgon ska jag ju röntga foten och träffa läkaren efteråt. Nytt gips och borttagande av stygn står visst också på agendan. Då ska vi passa på att träffa pappa.

Det känns inte bra att vara fast här hemma då jag skulle behöva vara vid min pappas sida. Utan mannen hade jag aldrig klarat av det hela. Han har varit och är min förlängda arm utanför huset. Nu har farmor fått permanent boende här i byn så det blir extra jobb för mannen. Jag skulle så gärna hjälpa till men nu går ju inte det. Tur att pojken är stark och hjälper till. En ny fas i våra liv är just på väg att starta.

Funderar vidare

Annonser

Idag var det sämre med skugga och vi var glada när det blev ett tillfälle. Men tro inte att jag klagar, ånej.
Livet är rätt bra, trots en del problem. Farmor börjar bli senil och det är verkligen tråkigt. Förra sommaren kunde jag möta henne i byn, när hon gjorde sina ärenden.
Idag klarar hon inte att gå på toaletten själv. Skulle hon klara av att gå, så är det inte säkert att hon hittar hem. Tidsbegreppen slirar och hon vet inte om det är morgon eller kväll.
Ibland tycker jag att livet är orättvist. Varför ska just farmor behöva bli dement?
Tursamt nog är pappa klar i huvudet. Där är det mer benen som inte bär. Jag hoppas att han får vara klar i huvudet till sitt sista andetag.

Dimma = varmare väder

Annonser

En tjock dimma mötte oss när vi gick ut på morgonrundan. Det ska tydligen bli varmare väder idag och jag invigde faktiskt vårjackan igår. Den räckte gott då det blev ca +12 ute. Idag blev det ingen yoga utan jag mediterade till en cd med musik som är anpassad just för meditation. Riktigt skönt att sitta i denna ljudmiljö en stund.

Nu har jag laddat ned några dokument från min gamla dator och de bilder som fanns gick bra att få in på denna nya, men dokumenten fungerade inte. Får försöka senare. Mannen blev sugen på att börja använda sin nya dator, så jag ska uppdatera den åt honom. Igår kom han hem med en ny mobil och jag hjälpte till att få in alla mappar och kontakter från hans gamla. Lite sugen blir jag på att skaffa mig en ny, men just för tillfället är jag så nöjd med den jag har. Får nog vänta ett tag till med att byta.

En sak som mannen fick ordnat igår, var att farmor får bo på korttidsboende tills utredningen varför hon somnar av gjorts. Det känns verkligen lugnande. Så länge detta händer helt plötsligt och hon inte kan gå på toaletten eller stiga upp ur sängen själv, bör hon inte vara ensam hemma. Så tråkigt för hon vill ju verkligen hem. Men hon vågar inte just nu. Jag tänker på hur fort det gått att hon från att ha klarat sig helt själv, nu inte ens kan gå ordentligt. För ett år sedan åkte vi till Öland i husbilen, med en glad farmor som galant klättrade upp i taksängen med lite hjälp. Vi pratade och skrattade under den resan. Det skulle aldrig fungera idag. Men minnet av resan har hon kvar.

Mitt i veckan tyck

Annonser

När veckan bara har fyra arbetsdagar, går den så fort. Igår steg vi upp och det kändes absolut som första vardagen och måndag. Idag är det plötsligt onsdag och mitt i veckan. Jag känner mig överrumplad och inte blir det bättre av att det blev sommartid förra helgen. Min inre klocka har inte ställt om sig ännu och jag sover inte så bra. Med våren kommer även pollensäsongen och jag känner mig konstant trött. Inte bra för mig.

Det som ändå håller humöret uppe är hundarna som är gladare. Sedan alla knoppar på buskar och träd som blir större och större. De växer varje dag och man ser skillnaden från dagen innan. Snart så är det grönt och fint ute. Eftersom vi snart är inne i april så har ju vädret börjat visa att det är så. Idag regnar det efter flera veckor av uppehåll.

Vi känner lite hopplöshet just nu, då farmor börjat prata om att åka hem. Så har det varit tidigare gånger också och efter ett par dagar hemma har det blivit ambulans till sjukhuset igen. Men det vill hon inte kännas vid, utan menar på att så fort hon kommer hem så blir hon frisk igen. Jag hoppas att mannen ska lyckas hålla mot denna gång. Vi vill att hon stannar tills de undersökt henne ordentligt och då är det främst hjärtat som bör kollas. Eftersom hon plötsligt somnar av och att hon ramlat av rullstolen. Vi vill inte gå här hemma och vara oroliga för att det händer fler gånger.

Det blir många funderingar såhär efter påsk och det beror kanske på att detta år har innehållit så många negativa händelser. Säkert har det något att göra med att det spöregnar idag.

Inte som vi tänkte

Annonser

I morse väcktes vi av telefonen. Farmor 👵 har ont och yrar. Hemtjänst sköterska ville ringa ambulans och mannen tyckte att det var en bra idé.
Vi steg upp och gick en långpromenad med hundarna. De var uppspelta eftersom vi valde en annan tur ut på landet.

Precis när vi kom hem ringde sköterskan igen och det vi fick höra gjorde mig riktigt förbannad.
Trelleborg vägrade att ta mot farmor och det är bara akuten i Malmö som gäller. Mannen gav sig av hem till farmor och ambulansen kör henne till Malmö, men de varnade för att de ger smärtlindring och skickar hem henne igen.
Vi slängde i oss frukost och mannen körde iväg till Malmö.

Jag är besviken på sjukvården som skickar hem en 91:åring utan att ha gjort en utredning om hon klarar sig ensam.
Även om hon försäkrar att det går så bra, borde de förankra det hos hemvården. Det har de inte gjort och nu är vår helg helt förstörd. Vi oroar oss hela tiden hur det ska gå för farmor.
Ingen glad helg för oss.

Min fredag

Annonser

Idag skulle det bli en ganska vanlig fredag, trodde jag. Skyndade mig att duscha och klä mig innan jag skulle köra till vårdcentralen. Det fungerade bra och jag satte mig ned och väntade på att få komma in. Nio var det sagt, men som vanligt blev det först kvart över innan läkaren kom. Men här kommer det som gjorde denna fredag till annorlunda. Mannen ringde mig och undrade när jag skulle till VC. Sitter och väntar här redan var mitt svar. Hemtjänsten hade ringt honom och nu var farmor på väg dit. Kunde jag hjälpa till när hon kom?

Jag kikade ut genom fönstret och efter en stund såg jag sjuktransporten. Farmor var på väg in. Min läkare kom och jag sade till henne att nu fick hon vänta för min svärmor var på väg in. Lite skönt var det att få ge igen för den tid jag fått vänta. Sedan gjorde jag mitt läkarbesök kort och skyndade mig ut. Farmor skulle ta prover och allt gick bra förutom urinprovet som kammade noll. Ibland går det bara inte att kissa på befallning. Läkaren gjorde det säkra och skrev ut antibiotika för infektion.

Jag blev sittande en timme med farmor och väntade på sjuktransporten hem för henne. Då märkte jag hur illa det står till med vår älskade farmor. Hon svamlade och var inte riktigt klar i huvudet .

När jag sedan kom hem och gick ut på mina turer med hundarna, snurrade tankarna ordentligt. Vad gör vi nu och vad blir rätt för farmor. Hon älskar sin lägenhet och sina grannar, men klarar hon verkligen av att bo kvar där? Jag vill inte att hon ska må dåligt den tid hon har kvar, men var någonstans mår hon bäst?

Detta blev inte någon vanlig fredag, det blev en dag då vi fick se verkligheten i vitögat. Något måste ske, men vad?

Livets slut

Annonser

Var på min årliga besiktning av kroppen och jag får köra vidare ett år till.Lite högt blodtryck tyckte läkaren. Men det kan ha berott på att mannen ringde om att farmor var på väg dit. Jag måste hjälpa till med henne. Hon yrade och hade sett syner igen så det var med all säkerhet en infektion på gång. Efter all provtagning fick vi sitta och vänta på sjuktransporten och farmor var helt borta ibland. Känns inte roligt att se henne sådan. Hon som pinnade på med sin rullator för bara ett år sedan. Nu sitter hon mest som ett kolli i sin rullstol.

Det hände en olycka för henne på vårdcentralen och jag fick kalla på hjälp. Det är verkligen inte alls roligt att bli gammal och inte ha kontroll över alla sina kroppsdelar. En sak jag har bestämt mig för är att aldrig kämpa mig kvar i mitt hem alltför länge. Bättre att bo på ett äldreboende där man får hjälp så fort man behöver det. Som tur är har pappa helt klart för sig att när han inte klarar av att bo hemma själv så flyttar han. Det känns skönt att veta.

Livet är inte lätt och att bli gammal är ännu svårare.

Envis som synden

Annonser

Mannen har varit på möte idag, angående farmor och hennes situation. Lite dropp och näring har gjort att hon vägrar att flytta till ett äldreboende. Hon ska bo kvar i 55+ huset till vilket pris som helst. Troligtvis lever hon på tider som varit och den samvaro hon haft med andra boende i huset. Inför läkare och sociala nekar hon till de syner hon sett innan hon åkte in till sjukhuset. Nu ska hon hem till sin lägenhet på fredag och vi är tillbaka på noll. Men denna gång ska hon ha hemhjälp åtta gånger om dagen. Det betyder att det kommer hem någon till henne varje timme. De ska se till att hon tar sina tabletter, äter mat och dricker om dagarna.

På äldreboendet tittar de till de boende nästan var tionde minut. Viss skillnad och större trygghet för både oss och farmor. Men tanten är envis som synden och tror att bara hon blir av med infektionen så är hon uppe och springer på nolltid. Tyvärr, är det inte så bra. Hade det varit det så skulle allt vara frid och fröjd. En urinvägsinfektion på en nittioårig dam är svår att få bort. Min mamma fick tillbaka just sådan helat tiden då hon inte hade någon motståndskraft.

En era är snart till enda och vi står närmare kanten själva nu. Det känns rätt jobbigt ibland. För övrigt så rinner mitt vagelöga hela tiden. Jättehärligt.

Första advent 2015

Annonser

Det är marknad på torget i byn, men vi ska inte gå dit. Jag skulle gärna vilja känna doften av varm glögg och äta en korv gjord i byn. Istället är jag hemma och väntar på besked. Att mannen ska höra av sig från sjukhuset i Trelleborg, där han är med farmor. Precis när jag skrev förra meningen ringde han. Vår kära farmor är i väldigt dåligt skick och får stanna på sjukhuset. Hon är nittio år, snart nittioett och har alltid varit en alert och glad människa. Vi har ju märkt av att hon blivit disträ under de senaste åren, men det är ju endast normalt vid så hög ålder.

Efter att i förra veckan kommit hem från sjukhuset i Malmö, där de konstaterade att farmor hade en kraftig urinvägsinfektion, har allt verkat ok. Men igår kväll ringde hemtjänsten och var helt ifrån sig. Mannen åkte hem till farmor och det var inte bra med henne. Jag ringde henne och då blev hon glad eftersom hon såg folk sitta i hennes soffa i vardagsrummet. De hade tagit fjärrkontrollen ifrån henne, så hon inte fick se på tv. Hon kunde inte gå på toaletten heller eftersom de höll på att sätta upp en teatershow därinne. Till oss kunde hon inte ringa för de som satt i hennes soffa hade mixtrat med telefonen så att den skulle explodera om hon försökte ringa.

Ja, det var en hel del annat som också hände i hennes lilla lägenhet, men det värsta var nog att hon hade strött ut alla sina tabletter ur kassetten hon har. Burkarna och askarna hade hon kastat så varken vi eller hemtjänsten tordes ge henne någon tablett eftersom vi inte visste vad det var för något.

Därför har denna första advent inte blivit som vi trodde. Nog trodde vi att en jul till skulle våra föräldrar vara med oss, men nu undrar jag om farmor kommer att klara sig. Det vore tråkigt och tomt om hon inte är med. Ännu en gång är vi där vid livets slutstation och måste bereda oss på att en kär människa kanske lämnar livet.