I morse när vi gick morgonpromenad med hundarna, såg vi väldigt många smånissar och en del lucior. Förskolorna har alltid luciafirande tillsammans med föräldrarna. Så förväntansfulla barnen var och så lugna de var, inget skrik eller stoj. Som de har tränat och väntat på denna dag. Det var säkert en del föräldrar som fällde en tår när de sjöng sångerna. Så oskyldiga och ovetande om hur allvarligt livet kommer att bli senare. Varför måste barn växa upp :-).
Men riktiga Lucia är på söndag.
Denna gråa fredag ska vi gå våra långrundor och sedan ska pappa få nya lakan i sängen och rena kläder på kroppen. Mat ska handlas och tips ska lämnas in. Ja, det finns en del att göra varje dag. När alla måsten är gjorda och jag kan tända lamporna ska jag bara njuta av kvällen.
+18 och molnigt. Sista natten i Tyskland. Vid frukosten planerade vi inköpen som ska göras idag. Hundarna fick en rastning och för 2 euro tömde vi och fyllde alla tankar. Nu ska vi köra mot Flensburg och sedan ställplatsen i Danmark.
En dag kvar av denna resa och vilken resa vi gjort. Hårddisken i hjärnan är full och nu ska vi hem och smälta alla intryck vi fått.
Det gick väldigt bra att komma förbi Hamburg. En skåpbil hade kört in i vägräcket någon kilometer innan Elbe-tunneln och orsakade köbildning, men vi kom förbi hyfsat snabbt. Som vanligt är det en hel del vägarbeten runt staden som saktar ned trafiken.
Vi åkte genom ett par riktiga åskväder med hagel. Därför passade vi på att ta en rast när det var uppehåll. Mörka moln seglar på himlen och man vet inte när nästa regnväder kommer. Det blåser rätt kraftigt och är +20 ute. Vi slapp bli våta och nu står vi vid Sacndinavienpark då vi ska köpa med oss en del presenter till husvakten och oss själva. Väldigt många norrmän här. Men inte så många svenskar. Mannen kom med en vagn lastad med allehanda ting och nu ska Lennart få föra oss till ställplatsen i Danmark.
Anlände strax före 18.00 till Rödding-Jels där vi stod på utresan. En lugn plats och vi står fyra husbilar här på denna gratisplatsen. Orkade inte laga mat utan mannen var till grillen bredvid och kom tillbaka med den strösta hamburgare jag sett och massor med pommes. Detta orkar vi aldrig äta idag. Sparar en hel del till i morgon som hundarna får till middag. Här kastas aldrig någon mat.
En rastning av hundarna innan det är dags för oss att sova. Sista natten med gänget för ett tag framöver.Vi lyssnar på dansk radio när vi bäddar upp vår kingsizebädd. +19 ute vid 18.30 och det blir säkert kyligare inatt.
Ett ihärdigt duggregn följde oss på hundpromenaderna idag. Tror gångtakten var näst intill trav för alla hundarna. Jag drog upp huvan och bet ihop tänderna. Med jämna mellanrum var vi tvungna att stanna så jag kunde torka rent glasögonen. Om någon ringt mig eller kommit fram till mig och försökt sälja vindrutetorkare till glasögon, så hade jag köpt direkt. Aldrig att jag hade skrattat åt en så dum idé. Det hjälper nämligen inte med att ha keps när regnet kommer från sidan.
Med regnvått hår tog jag SuvEllen på en tur till Ica. Pappa hade gett mig en lista med saker han ville ha hem. Stannade en stund och pratade med honom, och han berättade att min svåger åkt in på sjukhuset. Men visste inte vad som hänt. Ena sonen hade ringt och de ska höras i morgon. Kanske blir min syster lite spakare nu då hon märker att livet är väldigt skört. Hon har alltid ångat på som att hon var odödlig. En kall människa som vände vår mamma ryggen. Jag orkar inte ha kontakt med henne efter det. Hon ringer aldrig pappa, utan det är min svåger eller den äldste av hans söner.
Vi tar hand om varandra här nere i skåne. Varje dag är en gåva och inget är för besvärligt. En dag har jag ingen pappa att åka och handla åt. Därför känns det inte som något jobbigt trots att vädret kan göra att allt tar mot ibland. Jag skulle aldrig säga nej till pappa.
Vaknade upp till en blåsig dag. Men det regnar inte.
Jobbat en stund på morgonen och förmiddagen.
Nu ska vi iväg och träffa vänner och förhoppningsvis nya vänner. Först handla några saker.
Hoppas bara vi hittar dit vi ska.
Husse springer omkring i vanlig ordning och Kuma har fullt upp med att hålla koll på honom.
Duggregn möter oss i södra delen av landet idag och det efter en vecka med sol. Men vad gör det när helgen snart är här. Sitter och arbetar som bäst, med en kaffekopp vid sidan. Man tänker så bra då. Hundarna ligger utsträckta runt omkring skrivbordet och sover. Precis som jag drömt om att få ha det.
Efter hundrastningarna ska jag handla åt pappa och sedan hjälpa honom klippa naglarna. Inte lätt att göra sådant då handen blivit darrig. Sedan blir det lite mer jobb och helg.
Jag ville att alla skulle samlas och försöka lokalisera hunden som är på rymmen, men ägaren ville inte det. Visst är det en besvikelse, då vi troligtvis hade hittat den. Nu får de göra som de själva vill och jag spanar då jag är ute som vanligt. Fick mitt första elaka meddelande igår och konstigt nog kändes det inte något alls. Varför bry sig om dumhuvuden? Lite roligt är det ändå att jag provocerat så pass att någon spyr galla. Är lite nöjd över det.
När man kommer upp i en viss ålder, blir man ofta den som får ta hand om sina föräldrar. Omvända förhållanden mot när man var liten. Jag är i den sitsen och eftersom det endast är min pappa kvar, blir jag nog lite extra omsorgsfull. För mig är det viktigt att han får ha sin värdighet och självständighet i behåll. Han har alltid varit en stark och aktiv människa i hela sitt liv, tills benen började svikta. Idag klarar han inte av att gå långa sträckor och har ramlat några gånger. Därför har jag blivit hans ben.
Idag var vi till vårdcentralen, för spolning av öronen. Efter att ha arbetat vid järnvägen i många år, har hans hörsel bara blivit sämre med åldern. Därför är det viktigt att få bort vaxproppar då de uppstår. Allt gick bra och sedan tog vi en sväng till butiken, banken och tobak, för att göra lite inköp med mera. Jag lämnade av en nöjd pappa och nu kan han svara i telefonen igen.
Ibland känns det lite jobbigt med all den servicen han behöver, men så stannar jag upp och tänker på hur mycket han gjort för mig tidigare. Han tog tåget från norra Dalarna till Göteborg, för att hjälpa mig sätta upp lampor och annat, då jag flyttade dit. Han offrade flera dagar på att jag skulle få det bra i mitt nya hem. Det är bara en sak av många han gjort för mig. Vad hade jag gjort utan hans hjälpande händer? Nu när han är så beroende av min hjälp, gör jag det med glädje.
Idag har jag varit mycket produktiv och träffat nya veteraner som verkligen blir en tillgång. Jag är nöjd med min förmiddag och nu har jag lite arbete att göra på eftermiddagen också. Men det är bara trevligt. Men nu måste jag ägna mig en stund åt hundarna och deras väl och ve.
Lite allergispray innan vi ger oss ut i det vackra vädret. Mannen ringde och han har fått tag i blommor till alla lådorna. Tagetes har börjat komma så snart ska det lysa orange i mina fönsterlådor och vid entrén. Dessa blommor har jag haft i några år, varje sommar eftersom de står ända till i höst och är så tåliga. Så nu vet jag vad jag ska göra denna helg. Men nu hundarna. Sedan ska jag handla åt min pappa och byta några ord med honom. Denna helg behöver jag inte byta lakan till honom utan det blir nästa helg.
Idag skulle jag kunna peka ett fult blåsvart finger till den som är dum. Tänkte ta ett foto på mitt långfinger, men det syns inte så bra hur svart den är. Igår när vi gick en långpromenad med hundarna, stannade vi vid butiken för att köpa med oss frukostbröd. Jag stod utanför med hundarna och väntade eftersom vi aldrig binder dem utanför någon affär och lämnar dem själva. Alltför många gånger läser man om hundar som blivit stulna utanför affärer och ägarna är helt förtvivlade, så det misstaget tänker vi inte göra. Där stod jag i solskenet och njöt, när mannen var inne och handlade. Unkas var bunden vid kroken i väggen och Nellie hade jag i handen. Men för att de båda inte skulle störa förbipasserande människor, höll jag även Unkas koppel så det blev kortare.
När mannen dök upp i dörren blev de så glada att de rusade framåt och det blev ryck i kopplen. Det jag kände mest var att det brände till i vänster hand där jag höll Nellie, men även en svag smärta i höger innan jag hann släppa Unkas, som ju ändå var fastbunden. Vänstra handen blev bra med en gång och under eftermiddagen i går börja det bulta i höger långfinger. Idag är det svullet och halva fingret är svart. Det gör inte så ont men jag har svårt att böja på det. Skador man får ta när man är så dum som jag var igår. Men nåde den som säger eller gör något dumt idag, då får de ett fult blåsvart finger som svar. Haha.
