Etikettarkiv: mamma

Midsommar närmar sig

Publicerat av
Svara
Annonser

Vädret visar att det snart är midsommarafton. Det blåser och är mulet idag, vilket är typiskt midsommarväder. Konstigt att jag bara kommer ihåg hur varmt och fint det var under den helgen, när jag var mindre. Men det är väl så att det är de fina dagarna och helgerna som stannat kvar i minnet. Förutom den midsommar för elva år sedan då min mamma dog. Tiden före var det bara kallt och blåsigt. Jag hoppades att hon skulle få uppleva hur varmt och fint det kan vara i skåne på sommaren. Det fick hon aldrig. På midsommardagen var det varmt och sommaren hade kommit, men då låg hon på sjukhuset och tog sina sista andetag.

Nu har vi istället haft ett underbart sommarväder innan midsommar och idag tog det slut. För första gången på många veckor måste jag ha jacka eller tröja på mig ute. Lite trist eftersom jag vant mig av med det. Hoppas på lite sol och värme i morgon då.

Läste idag om att Göteborg är bland de fem städer i Europa med högsta tillväxten. Jag blir glad att min tidigare hemstad visar sina framfötter. Grattis på er alla i Göteborg!

Snart midsommar

Publicerat av
Svara
Annonser

Första veckan i juni är snart avklarad och snart stundar midsommar. En helg som är en glädjens helg för många, men även en sorgens för andra. Jag har blandade känslor inför den. Detta år är det elfte året sedan min mamma dog. Jag glömmer aldrig hur jag bar henne in i pojkens sovrum och hur hon låg där så liten och ledsen. Det enda hon pratade om, var att hon förstörde helgen för oss andra. Tillslut ringde jag ambulans och det var precis som att hon förstod att hon aldrig skulle komma hem igen. På midsommardagen satt jag och höll hennes hand i min tills hon slutade att andas. Pappa var i chock och jag lovade att ta hand om honom.

Nu när naturen står i sin vackraste skrud, blir saknaden efter mamma större än annars. Hon var min bästa vän som jag alltid kunde lita på. Den jag ringde och pratade om allt. Vi kunde sitta och prata om kvällarna då jag bodde hemma. Efter hennes död kom jag på mig att tänka att det måste jag ringa och berätta för mamma. Tomheten när insikten kom att det inte gick. Den tomheten finns alltid inom mig, men just nu är den som störst. Mamma var är du nu? Hör du mig? Tankar jag ofta tänker, trots att åren gått sedan den tragiska midsommaren.

Saknaden

Publicerat av
Svara
Annonser

Ibland kommer saknaden efter någon människa ikapp och jag blir lite deprimerad ett tag. Kanske var det att svärmor kom hem till oss igår på mors dag, eller bara dagen som det var. Jag blev dyster när jag skulle sova och kände att tiden bara rusar iväg. Åren går så fort och jag blir bara äldre och äldre, vilket är ju livets gång.

Jag höll kvar dagen i mitt huvud för att försöka memorera känslan av min älskade svärmor. Min egen mamma finns ju inte fysiskt i mitt liv längre och jag saknar henne otroligt mycket. Jag saknar min mormor, som jag aldrig riktigt kände. Hon pratade inte så bra svenska och var inte en person som man bara kunde krama spontant. Jag gjorde det en gång då hon gav mig en födelsedagspresent och blev väldigt besvärad. Varför vet jag inte och jag frågade aldrig heller. Från denna annorlunda dam föddes min mamma, som var den mest kärlekstörstande människa jag någonsin känt. Tror hennes barndom präglat henne och gjorde att hon aldrig kunde känna sig riktigt älskad. Blir man bortskickad som liten, till olika släktingar är det inte så konstigt.

Men jag älskade min mamma precis som den hon var och försökte visa det med kramar och ord under hela hennes liv. Jag hoppas att hon finns någonstans där hon kan känna att jag inte glömt eller slutat att älska henne. Hon fanns alltid där för mig och lyssnade när jag var ledsen eller glad. Jag pratar med henne än idag i mina tankar. Det jag saknar är hennes röst och skratt.

Jag saknar min mamma mest när naturen blommar upp och solen skiner. Det var hennes bästa tid på året.

Därför kramar jag min svärmor på mors dag. Eftersom hon är 89 år, kommer det en dag när jag saknar henne också.

tulpaner

Givande dag

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag har arbetat lite idag och det betalar sig bra för jag har fått nya uppdrag. Låter kanske tråkigt att sitta och arbeta på en söndag men det är inte alls det. Det är mors dag och jag tog in en bukett syrener till min mor. Hon gick bort för tio år sedan och jag saknar henne lika mycket som jag gjorde då. Så jag tittar på syrenerna och tänker på henne. Min lilla bräckliga mamma som inte klarade den blodpropp som   hon fick.

Därför firar jag inte denna dag speciellt för jag blir bara ledsen.

Äntligen orkar jag

Publicerat av
Svara
Annonser

Min mamma har varit död i snart tio år och när jag hjälpte pappa att städa ur lägenheten, hittade vi flera dagböcker som hon hade skrivit. Jag har haft dem i min ägo ända sedan dess. Men då pappa sade att jag kanske skulle bli arg när jag läste dem så blev jag så osäker på om jag ville läsa vad hon skrivit. Vet ju inte vad det var som pappa trodde jag skulle bli arg över. Under alla år har jag fått en ganska bra bild om vem min mamma var och varför hon var som hon var. En otrygg, osäker och rädd liten människa som bara ville väl. Visst kunde hon säga saker som man blev ledsen över och ibland kändes hon enormt krävande. Men jag har förstått varför hon behövde så mycket uppmärksamhet och erkänsla.

Som barn var hon aldrig önskad och som invandrare till Sverige kände hon sig alltid underlägsen. Sådant präglar en människa i hela ens liv. Hon kom till Sverige från Finland utan några pengar eller vänner. Här tog hon arbete som piga på en bondgård och började lära sig svenska. Mina föräldrar träffades och gifte sig. Efter ett tag kom först min syster och sedan jag. När jag var liten började mamma att läsa in först grundskolan och sedan gymnasiet, samtidigt som hon arbetade som sömmerska. Efter sina studier fick hon ett mera välbetalt arbete som sekreterare och fortsatte att utbilda sig. Hin slutade som biträdande bibliotekarie och älskade sitt arbete på stadsbiblioteket.

Men sina rötter kom hon aldrig ifrån känslomässigt och det gjorde henne så ängslig. Nu när jag börjat läsa dagböckerna, förstår jag att hon ville vara stark för sin familj, men egentligen så var hon inte det innerst inne. Hon ville inte vara en belastning för någon och därför berättade hon aldrig om att hon inte mådde bra. Livet höll på att rinna ur henne när hon äntligen kom ned hit till mig och det gör mig ledsen. Om jag bara vetat, om hon bara berättat för mig hur hon mådde. Jag blir inte arg på henne för det, bara ledsen att vi inte fick mer tid tillsammans. Saknaden kommer aldrig att försvinna, jag har bara lärt mig leva med den.

Städdag och mycket julmusik

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi brukar nästan alltid städa huset på lördagarna och nu under veckorna fram till jul, spelar jag julmusik. Det blir en hel del Elvis och andra gamla godingar. Chris Rea som jag har i föregående inlägg är en av dem och just den låten ger mig en skön julkänsla. Detta att man åker hem till sina nära och kära under julen och det är ju något jag ofta gjort. Nu bor ju pappa endast några hundra meter från mig och det är han som kommer hit på julafton. Mammas aska ligger i minneslunden och där lyser alla ljusen så fint under julen. Men tidigare åkte jag lång väg upp till dalarna för att fira jul med dem. Det var alltid mycket snö och kallt däruppe. Men de hade en skön brasa tänd och jag kunde sitta med en bra bok och läsa inomhus. Min älskade Ragnar och sedan Berrie älskade att komma upp dit och få busa i snön. Hundar älskar snö och blir som yra kalvar så fort det kommer lite flingor i luften.

Nu ger julmusiken mig minnen och ibland kan jag till och med känna doften av jul när jag hör den. Jag sov i rummet där brasan var tänd och somnade till knastret från glöden efter en fin kväll med mina föräldrar. Det är svårt att inte längta tillbaka till den tiden och jag saknar den. När föräldrarna var alerta och klarade sig själva. Nu är det jag som tar hand om min pappa och det är jobbigt att se hur han blir äldre. Inte så lätt att gå och darrig på handen är han men alldeles klar i huvudet och min barndoms pappa finns därinne i hans huvud. Jag är så glad för honom och att vi fått dessa år tillsammans.

Det är så tragiskt

Publicerat av
Svara
Annonser

Cancer är en riktigt djävlig sjukdom. Varje gång man läser om någon eller någons blogg, som drabbas av detta blir man så ledsen. Jag vill blåsa bort svulsten och göra den drabbade frisk igen. För ett halvt år sedan följde jag en blogg, där en ung kvinna drabbats och hennes kamp för att få uppleva sin dotters 5-årsdag. Hon lyckades med det för att någon vecka senare somna in. Bloggen skrev hon till sin dotter, så att hon senare kan läsa den och lära känna sin mamma. För att hon ska förstå hur mycket hennes mamma älskade henne.

Nu har jag via mymlan börjat läsa om Kristian som fått återfall i sin sjukdom. Han skriver så fint och det är så hemskt att denna talang kommer att gå förlorad. Det jag läste idag känns verkligen i hjärtat. Läs själva, så förstår ni vad jag menar.

http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/04/kristian-budbararen/

Allt förberett inför midsommarafton

Publicerat av
Svara
Annonser

Många är ute och handlar allt som ska dukas upp på bordet i midsommar. De flesta har väl tänkt att sitta utomhus och äta allt det goda, men som på den reklamfilm vilken visades för något år sedan, så kan resultatet bli att alla rusar in när det börjar regna, för att i nästa stund ta ut allt då solen kommer fram igen. Men eftersom vi blivit rätt luttrade och vet att vädret i Sverige kan slå om på ett ögonblick, dukar vi borden under tak.

Vi planerar att vistas i uterummet hemma, med värmekällor beredda. Eftersom vi ska fira midsommar med våra gamla föräldrar, kan vi inte riskera att de blir vare sig våta eller kalla. Om det ändå blir för kyligt har vi en film att titta på: Lasse Åbergs senaste ”the Stig-Helmer story”. Vi såg den förra helgen och den gav oss en resa i nostalgins tecken. Något som våra föräldrar skulle uppskatta, då de ofta pratar om hur allt var när de växte upp. Det är väl så när man blir äldre att man tänker tillbaka. Tror det kan bli en trevlig avslutning på midsommarafton. Man hoppar inte små grodorna med människor som är 87 år gamla. För övrigt ligger det inte för oss att göra det heller.

Men min midsommarafton kommer att starta med att jag åker bort till minneslunden här i byn. Där ska jag lägga en ros från min trädgård till mamma som dog en midsommardag för nio år sedan. En stunds stillhet och saknad innan jag kan återgå till att göra aftonen till en fin kväll för våra gäster. En tradition som jag börjat med sedan dess.